1 Så hände sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: »Kom, låt oss gå över till filistéernas utpost där på andra sidan.» Men han omtalade det icke för sin fader.

2 Saul vistades då vid Gibeas gräns, under granatträdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra man;

3 och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS präst i Silo, har då efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade gått bort.

4 Men i passet, där Jonatan sökte gå över för att komma till filistéernas utpost, låg på vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene.

5 Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i söder, mitt emot Geba.

6 Och Jonatan sade till sin vapendragare: »Kom, låt oss gå över till dessa oomskurnas utpost, kanhända skall HERREN göra något för oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom få likasåväl som genom många.»

7 Hans vapendragare svarade honom: »Gör allt vad du har i sinnet. Gå du åstad; jag följer dig vart du vill.»

8 Då sade Jonatan: »Välan, vi skola gå över till männen där och laga så, att de få se oss.

9 Om de då säga till oss så: 'Stån stilla, till dess vi komma fram till eder', då skola vi stanna där vi äro och icke stiga upp till dem.

10 Om de däremot säga så: 'Kommen hitupp till oss', då skola vi stiga ditupp, ty då har HERREN givit dem i vår hand; detta skall för oss vara tecknet härtill.»

11 När nu de två hade blivit synliga för filistéernas utpost, sade filistéerna: »Se, hebréerna krypa ut ur hålen där de hava gömt sig.»

12 Därpå ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: »Kommen hitupp till oss, så skola vi väl lära eder!» Då sade Jonatan till sin vapendragare: »Följ mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.»

13 Och Jonatan klättrade på händer och fötter uppför, och hans vapendragare följde honom. Och de föllo för Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem dödsstöten.

14 I det första anfallet nedgjorde så Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu män, på en sträcka av vid pass ett halvt plogland.

15 Då uppstod förskräckelse i lägret på fältet och bland allt folket; utposterna och de som hade gått ut för att härja grepos ock av förskräckelse. Och marken darrade, så att en förskräckelse ifrån Gud uppstod.

16 Och Sauls väktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i upplösning, och att man sprang hit och dit.

17 Då sade Saul till folket som han hade hos sig: »Hållen mönstring och sen efter, vem som har gått ifrån oss.» När de då höllo mönstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro där.

18 Då sade Saul till Ahia: »För hit Guds ark.» Ty Guds ark fanns på den tiden bland Israels barn.

19 Medan Saul ännu talade med prästen, tilltog larmet i filistéernas läger allt mer och mer. Då sade Saul till prästen: »Låt det vara.»

20 Och Saul och allt det folk som han hade hos sig församlade sig och drogo till stridsplatsen; där fingo de se att den ene hade lyft sitt svärd mot den andre, så att en mycket stor förvirring hade uppstått.

21 Och de hebréer som sedan gammalt lydde under filistéerna, och som hade dragit hitupp med dem och voro här och där i lägret, dessa slöto sig nu ock till de israeliter som anfördes av Saul och Jonatan.

22 Och när de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filistéerna flydde, satte alla dessa också efter dem och deltogo i striden.

23 Så gav HERREN Israel seger på den dagen, och striden fortsattes ända bortom Bet-Aven.

24 När nu Israels män på den dagen voro hårt ansträngda, band Saul folket med följande ed: »Förbannad vare den man som förtär någon föda före aftonen, och innan jag har tagit hämnd på mina fiender.» Så smakade då ingen av folket någon föda.

25 Och när de allasammans kommo in i skogsbygden, låg honung på marken.

26 Men när folket hade kommit in i skogsbygden och fått se den utflutna honungen, vågade dock ingen föra handen upp till munnen, ty folket fruktade för eden.

27 Jonatan däremot hade icke hört, när hans fader band folket med eden; därför räckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess ända i honungskakan, och förde så handen till munnen; då kunde hans ögon åter se klart.

28 Men en man bland folket tog till orda och sade: »Din fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Förbannad vare den man som dag förtär någon föda.'» Och folket var uttröttat.

29 Jonatan svarade: »Min fader har därmed dragit olycka över landet. Sen huru klara mina ögon hava blivit, därför att jag smakade något litet av honungen här.

30 Huru mycket mer, om folket i dag hade fått äta sig mätta av bytet som de hade tagit från sina fiender -- huru mycket större skulle icke då filistéernas nederlag hava blivit!»

31 Emellertid slogo de filistéerna på den dagen och förföljde dem från Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttröttat.

32 Därför kastade sig folket över bytet och tog får, oxar och kalvar och slaktade dem på marken; och folket åt sedan köttet med blodet i.

33 När man berättade detta för Saul och sade: »Se, folket syndar mot HERREN genom att äta kött med blodet i», utropade han: »I haven handlat brottsligt. Vältren nu fram till mig en stor sten.»

34 Och Saul sade vidare: »Gån ut bland folket och sägen till dem 'Var och en före fram till mig sin oxe och sitt får, och slakten dem här och äten; synden icke mot HERREN genom att äta köttet med blodet i.'» Då förde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem där.

35 Och Saul byggde ett altare åt HERREN; detta var det första altare som han byggde åt HERREN.

36 Och Saul sade: »Låt oss i natt draga ned och förfölja filistéerna och anställa plundring bland dem, ända till dess det bliver dager i morgon, och låt oss laga så, att ingen av dem bliver kvar.» De svarade: »Gör allt vad dig täckes.» Men prästen sade: »Låt oss träda fram hit till Gud.»

37 Då frågade Saul Gud: »Skall jag draga ned och förfölja filistéerna? Vill du då giva dem i Israels hand?» Men han gav honom intet svar den dagen.

38 Då sade Saul: »Kommen hitfram, alla I folkets förnämsta män, för att I mån få veta och se vari den synd består, som i dag har blivit begången.

39 Ty så sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore begången av min son Jonatan, skall han döden dö.» Men ingen bland allt folket svarade honom.

40 Då sade han till hela Israel: »Ställen I eder på ena sidan, så vill jag med min son Jonatan ställa mig på andra sidan.» Folket svarade Saul: »Gör vad dig täckes.»

41 Och Saul sade till HERREN, »Israels Gud: »Låt sanningen komma i dagen.» Då träffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt.

42 Saul sade: »Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.» Då träffades Jonatan av lotten.

43 Saul sade till Jonatan: »Omtala för mig vad du har gjort.» Då omtalade Jonatan det för honom och sade: »Med ändan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade därpå -- och så skall jag nu dö!»

44 Saul svarade: »Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du måste döden dö, Jonatan.»

45 Men folket sade till Saul: »Skulle Jonatan dö, han som har förskaffat Israel denna stora seger? Bort det! Så sant HERREN lever, icke ett hår från hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hjälp har han i dag utfört detta.» Och folket köpte Jonatan fri ifrån döden.

46 Och Saul drog hem, utan att vidare förfölja filistéerna; filistéerna begåvo sig ock hem till sitt.

47 När Saul nu hade tagit konungadömet över Israel i besittning, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filistéerna; och vart han vände sig tuktade han dem.

48 Han gjorde mäktiga ting och slog Amalek och räddade så Israel från dess plundrares hand.

49 Sauls söner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans båda döttrar hette den äldre Merab och den yngre Mikal.

50 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans härhövitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.

51 Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro söner till Abiel.

52 Men kriget mot filistéerna pågick häftigt, så länge Saul levde. Och varhelst Saul såg någon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjänst.

1 有一天， 扫罗的儿子约拿单对替他拿武器的仆人说： "来！ 我们过到非利士人的驻军那边去吧。"但他没有告诉父亲。

2 那时扫罗在基比亚的边界， 坐在米矶仑的石榴树下， 跟随他的约有六百人。

3 其中有亚希突的儿子亚希亚带着以弗得； 亚希突是以迦博的哥哥， 非尼哈的儿子， 以利的孙子。以利从前在示罗作耶和华的祭司。约拿单去了， 众人都不知道。

4 约拿单设法要经过那个隘口到非利士人的驻军那里去， 隘口的两边各有一个山峰， 一个名叫播薛， 另一个名叫西尼。

5 一个高峰向北， 与密抹相对， 另一个向南， 与迦巴相对。

6 约拿单对替他拿武器的仆人说： "来！ 我们过到这些未受割礼的人的驻军那里去， 也许耶和华会为我们动工， 因为不论人多或人少， 都不能妨碍耶和华施行拯救。"

7 替他拿武器的仆人对他说： "照你的心意作吧！ 去吧， 我必与你同心。"

8 约拿单说： "我们要过到那些人那里去， 让他们看见我们。

9 如果他们对我们这样说： ‘你们站住！ 等我们到你们那里去。’我们就站在原地， 不上他们那里去。

10 如果他们对我们这样说： ‘你们上到我们这里来吧！ ’我们就上去， 这就是我们的凭据， 因为耶和华已经把他们交在我们的手里了。"

11 他们二人就让非利士人的驻军看见。非利士人说： "看哪！ 有希伯来人从他们躲藏的洞里出来了。"

12 驻军中有人应声对约拿单和替他拿武器的人说： "你们上我们这里来吧！ 我们有一件事要告诉你们。"约拿单对替他拿武器的人说： "你跟我上去， 因为耶和华已经把他们交在以色列人的手里了。"

13 约拿单手脚并用地爬了上去， 替他拿武器的人跟着他。非利士人在约拿单面前倒下， 替他拿武器的也跟在后面把他们杀死。

14 约拿单和替他拿武器的第一次杀敌， 约杀死了二十人， 都是在四分之一公顷的范围内杀的。

15 于是在营房里， 在田野中和在众人中间， 都有恐慌， 驻军和突击队也都恐惧， 地也震动， 这是从 神而来的恐惧。

16 在便雅悯的基比亚， 扫罗的瞭望兵看见非利士人的大军溃败， 四处逃窜。

17 于是扫罗对跟随他的众民说： "你们数点一下， 看看谁从我们这里出去了。"他们一数点， 就发现约拿单和替他拿武器的不在那里。

18 扫罗对亚希亚说： "把 神的约柜运来！ "因为那时 神的约柜在以色列人那里。

19 扫罗正对祭司说话的时候， 非利士营中的骚乱越来越大， 扫罗就对祭司说： "住手吧！ "

20 扫罗和所有跟随他的人就聚集起来， 到了战场， 就看见非利士人用刀互相击杀， 十分混乱。

21 那些从前归顺非利士人的希伯来人， 就是混杂在营里与非利士人一起上来的， 现在也转过来， 与那些跟从扫罗和约拿单的以色列人在一起。

22 那些躲藏在以法莲山地的以色列众人一听见非利士人逃跑， 也就在战场上紧紧追赶他们。

23 那一天， 耶和华拯救了以色列人。战争伸展到伯．亚文。

24 那一天， 以色列人处境很窘迫， 因为扫罗叫众人起誓说： "不等到晚上， 不等到我向敌人报了仇， 就吃食物的， 那人必受咒诅。"所以众民都没有尝过食物。

25 众人进了树林， 林中地上有蜂蜜。

26 他们进了树林， 看见有蜂蜜流出来， 却没有人敢伸手取蜜入口， 因为众人都害怕所起的誓。

27 约拿单没有听见他父亲叫众民所起的誓， 所以伸出手中的杖， 用杖头蘸在蜂房里， 转手送进口里， 他的眼睛就明亮了。

28 众民中有一个人说： "你父亲曾经叫众人严严地起誓说： ‘今天吃食物的， 那人必受咒诅。’所以众人都疲乏了。"

29 约拿单说： "我父亲连累了这地的人。你们看！ 我尝了这一点蜂蜜以后， 我的眼睛就明亮了。

30 今天众民若是随意吃了从他们的仇敌夺得的东西， 不是更好吗？如今被击杀的非利士人， 不是更多吗？"

31 那一天， 他们击杀非利士人， 从密抹直到亚雅仑； 众人都非常疲乏了，

32 就急忙抢夺战利品； 他们捉住了羊、牛或牛犊， 就地宰杀， 带着血一起吃了。

33 有人告诉扫罗说： "众民吃了带着血的肉， 得罪耶和华了。"他说： "你们作了不忠的事了， 立刻把一块大石头滚到我这里来。"

34 扫罗又说： "你们分散到众人中去， 对他们说： ‘你们各人要把自己的牛羊带到我面前来， 在这里宰了吃； 不可吃带着血的肉， 得罪耶和华。’"于是当天晚上， 众人都各把自己的牛羊带到那里宰了。

35 扫罗为耶和华筑了一座祭坛， 这是他初次为耶和华筑的祭坛。

36 扫罗说： "我们趁着晚上下去追赶非利士人， 抢掠他们， 直到天亮， 不让他们留下一人。"他们说： "你看怎么好， 就怎么行吧！ "但祭司说： "我们先在这里亲近 神！ "

37 扫罗求问 神： "我可以下去追赶非利士人吗？你把他们交在以色列人的手里吗？"那天 神没有回答他。

38 扫罗说： "民间的众领袖啊， 你们都要走近这里来； 你们要查看今天我们犯了什么罪。

39 我指着拯救以色列、永活的耶和华起誓， 即使是我的儿子约拿单犯了罪， 他也一定要死。"众人中没有一人回答他。

40 于是扫罗对以色列众人说： "你们站在这里， 我和我的儿子约拿单站在那边。"众民回答扫罗： "你看怎么好， 就怎么行吧！ "

41 扫罗祷告耶和华以色列的 神说： "求你指示实情！ "于是抽签， 抽中了约拿单和扫罗； 众民都没事。

42 扫罗说： "你们再抽签， 看是我， 或是我的儿子约拿单。"结果抽中约拿单。

43 扫罗对约拿单说： "告诉我， 你作了什么事？"约拿单告诉他： "我用我手中的杖头尝了一点蜂蜜。我在这里， 我愿意死！ "

44 扫罗说： "约拿单啊！ 你必定要死， 否则， 愿 神加倍惩罚我。"

45 众民对扫罗说： "约拿单在以色列人中行了这样大的拯救， 难道一定要他死吗？绝对不可以！ 我们指着永活的耶和华起誓， 连他一根头发也不可落在地上， 因为他今天是与 神一同作工。"这样， 众民救了约拿单， 使他免了一死。

46 扫罗上去， 不再追赶非利士人； 非利士人也回到自己的地方去了。

47 扫罗取得了以色列的王国以后， 常常攻打四围的一切仇敌， 就是摩押人、亚扪人、以东人、琐巴众王和非利士人， 他无论往哪里去， 都得到胜利。

48 扫罗行事勇敢， 击败了亚玛力人， 把以色列人从抢掠他们的人手中救了出来。

49 扫罗的儿子是约拿单、亦施韦和麦基舒亚。他的两个女儿， 长女名叫米拉， 次女名叫米甲。

50 扫罗的妻子名叫亚希暖， 是亚希玛斯的女儿。扫罗军队的元帅名叫押尼珥， 是尼珥的儿子， 尼珥是扫罗的叔叔。

51 扫罗的父亲基士和押尼珥的父亲尼珥都是亚别的儿子。

52 扫罗的一生常常与非利士人有猛烈的争战。每逢扫罗看见任何勇士或有能力的人， 就都招募归他。