1 Men Samuel sade till Saul: »Det var mig HERREN sände att smörja dig till konung över sitt folk Israel. Så hör nu HERRENS ord.

2 Så säger HERREN Sebaot: Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom, när han drog upp ur Egypten.

3 Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor.»

4 Då bådade Saul upp folket och mönstrade dem i Telaim: två hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man från Juda.

5 När Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhåll i dalen.

6 Men till kainéerna lät Saul säga: »Skiljen eder från amalekiterna och dragen ned, för att jag icke må utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmhärtighet mot alla Israels barn, när de drogo ut ur Egypten.» Då skilde sig kainéerna från amalekiterna.

7 Och Saul slog amalekiterna och förföljde dem från Havila fram emot Sur, som ligger öster om Egypten.

8 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fånga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med svärdsegg.

9 Men Saul och folket skonade Agag, så ock det bästa och det näst bästa av får och fäkreatur jämte lammen, korteligen, allt som var av värde; sådant ville de icke giva till spillo. All boskap däremot, som var dålig och mager, gåvo de till spillo.

10 Då kom HERRENS ord till Samuel; han sade:

11 »Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.» Detta gick Samuel hårt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten.

12 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick för att möta Saul. Då blev det berättat för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest åt sig en minnesstod, och att han sedan hade vänt om och dragit därifrån ned till Gilgal.

13 När nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: »Välsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.»

14 Men Samuel sade: »Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av fäkreatur som jag hör?»

15 Saul svarade: »Från amalekiterna hava de fört dem med sig, ty folket skonade det bästa av fåren och fäkreaturen för att offra det åt HERREN, din Gud; men det övriga hava vi givit till spillo.»

16 Då sade Samuel till Saul: »Håll nu upp, så vill jag förkunna för dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: »Tala.»

17 Samuel sade: »Se, fastän du var ringa i dina egna ögon, har du blivit ett huvud för Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung över Israel.

18 Och HERREN sände dig åstad och sade: 'Gå och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har förgjort dem.'

19 Varför har du då icke hört HERRENS röst, utan kastat dig över bytet och gjort vad ont är i HERRENS ögon?»

20 Saul svarade Samuel: »Jag har ju hört HERRENS röst och gått den väg på vilken HERREN har sänt mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.

21 Men folket tog av bytet far och fäkreatur, det bästa av det tillspillogivna, för att offra det åt HERREN din Gud, i Gilgal.»

22 Då sade Samuel: »Menar du att HERREN har samma behag till brännoffer och slaktoffer som därtill att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad är bättre än offer, och hörsamhet bättre än det feta av vädurar.

23 Ty gensträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han ock förkastat dig, och du skall icke längre vara konung.»

24 Saul sade till Samuel: »Jag har syndat därmed att jag har överträtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade för folket och lyssnade till deras ord.

25 Men förlåt mig nu min synd, och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbedja HERREN.»

26 Samuel sade till Saul: »Jag vänder icke tillbaka med dig; ty då du har förkastat HERRENS ord, har HERREN ock förkastat dig, så att du icke längre får vara konung över Israel.»

27 När nu Samuel vände sig om för att gå, fattade han i hörnet på hans mantel, och den rycktes sönder.

28 Och Samuel sade till honom: »HERREN har i dag ryckt Israels konungarike från dig och givit det åt en annan, som är bättre än du.

29 Och den Härlige i Israel ljuger icke och ångrar sig icke; ty han är icke en människa, så att han skulle kunna ångra sig.»

30 Han svarade: »Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den äran inför de äldste i mitt folk och inför Israel, att du vänder tillbaka med mig, så att jag får tillbedja HERREN, din Gud.»

31 Då vände Samuel tillbaka och följde med Saul; och Saul tillbad HERREN.

32 Och Samuel sade: »Fören fram till mig Agag, Amaleks konung.» Då gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: »Välan, snart är dödens bitterhet överstånden.»

33 Men Samuel sade: »Såsom ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa så skall ock din moder bliva barnlös framför andra kvinnor.» Därpå högg Samuel Agag i stycken inför HERREN, i Gilgal.

34 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea.

35 Och Samuel ville icke mer se Saul så länge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN ångrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.

1 撒母耳对扫罗说： "耶和华差遣我膏立你作他子民以色列的王， 所以现在你要听耶和华的话。

2 万军之耶和华这样说： ‘以色列人从埃及上来的时候， 亚玛力人对他们所行的， 在路上攻击他们的事， 我必要惩罚。

3 现在你要去攻打亚玛力人， 彻底毁灭他们所有的一切， 不可怜惜他们。无论男女、孩童， 或吃奶的婴儿， 牛羊、骆驼、驴子， 都要杀死。’"

4 于是扫罗招聚众人， 在提拉因数点他们， 共有步兵二十万， 另有犹大人一万。

5 扫罗到了亚玛力人的城市， 就在山谷中设下伏兵。

6 扫罗又对基尼人说： "你们走吧！ 离开亚玛力人下去吧！ 免得我把你们与他们一同消灭。因为以色列众人从埃及上来的时候， 你们曾经以慈爱待他们。"于是基尼人离开亚玛力人去了。

7 扫罗击杀亚玛力人， 从哈腓拉直到埃及东的书珥，

8 生擒了亚玛力人的王亚甲， 用刀杀灭了所有人民。

9 但扫罗和众人怜惜亚甲， 也爱惜上好的牛羊、肥牛犊、羊羔和一切美好的东西。他们不愿彻底毁灭这些； 凡是卑贱的、没有价值的， 他们就彻底毁灭。

10 耶和华的话临到撒母耳说：

11 "我后悔立了扫罗为王， 因为他已经离去不跟随我， 也不执行我的命令了。"撒母耳非常忿怒， 整夜哀求耶和华。

12 撒母耳清早起来， 要在早晨去见扫罗； 有人告诉撒母耳： "扫罗到了迦密， 在那里为自己立了一座纪念碑， 然后转身下到吉甲去了。"

13 撒母耳到了扫罗那里， 扫罗对他说： "愿耶和华赐福给你！ 我已经执行了耶和华的命令。"

14 撒母耳说： "我耳中听见有羊叫牛鸣的声音， 到底是什么呢？"

15 扫罗回答： "这是众民从亚玛力人那里带来的， 因为他们爱惜这些上好的牛羊， 要献给耶和华你的 神为祭； 其余的， 我们都已经彻底毁灭了。"

16 撒母耳对扫罗说： "住口吧！ 让我把耶和华昨天晚上对我所说的话告诉你。"扫罗对他说： "请说。"

17 撒母耳说： "从前你虽然自以为微小， 不是作了以色列众支派的首领吗？耶和华膏立了你作以色列的王，

18 差遣你去， 说： ‘你去彻底毁灭那些犯罪的亚玛力人， 攻打他们， 直到把他们全部毁灭。’

19 你为什么没有听从耶和华的话， 急于夺取战利品， 作了耶和华看为恶的事呢？"

20 扫罗回答撒母耳： "我实在听从了耶和华的话， 行了耶和华差遣我行的路； 我把亚玛力人的王亚甲带了回来， 又把亚玛力人都彻底毁灭了。

21 可是众民却从那些战利品中， 取了应当毁灭之物中上好的牛羊， 要在吉甲献给耶和华你的 神为祭。"

22 撒母耳说： "耶和华喜悦燔祭和平安祭， 岂像喜悦人听从耶和华的话呢？听从胜过献祭， 听命胜过公羊的脂油。

23 因为悖逆与行邪术的罪相同， 顽梗与拜虚无偶像一样， 因为你弃绝了耶和华的话， 耶和华也弃绝了你作王。"

24 于是扫罗对撒母耳说： "我犯了罪了， 我违背了耶和华的命令和你的话， 因为我害怕众人， 听从了他们的话。

25 现在求你赦免我的罪， 与我一同回去， 我好敬拜耶和华。"

26 撒母耳回答扫罗： "我不与你一同回去， 因为你弃绝了耶和华的话， 耶和华也弃绝你作以色列的王。"

27 撒母耳转身要走， 扫罗拉着他外袍的衣边， 衣边就撕裂了。

28 撒母耳就对他说： "今天耶和华把以色列国从你身上撕裂， 赐给比你更好的人。

29 以色列的大能者必不说谎， 也不后悔。因为他不是世人， 他决不后悔。"

30 扫罗说： "我犯了罪了， 但是求你在我人民的长老面前和以色列人面前给我面子， 与我一同回去， 我好敬拜耶和华你的 神。"

31 于是撒母耳跟着扫罗回去， 扫罗就敬拜耶和华。

32 随后撒母耳说： "把亚玛力人的王亚甲带到我这里来！ "亚甲欢欢喜喜走到他面前， 心里说： "死亡的痛苦必定过去了！ "

33 撒母耳说： "你的刀怎样使妇人丧子， 你的母亲在妇人中也要怎样丧子。"于是撒母耳在吉甲， 在耶和华面前把亚甲斩成碎块。

34 后来撒母耳回拉玛去， 扫罗也上他所住的基比亚自己的家去了。

35 撒母耳直到死的日子， 再没有看见扫罗。撒母耳为扫罗悲伤， 因为耶和华后悔立了扫罗作以色列的王。