1 Och man berättade för David: »Filistéerna hålla nu på att belägra Kegila, och de plundra logarna.»

2 Då frågade David HERREN: »Skall jag draga åstad och slå dessa filistéer?» HERREN svarade David: »Drag åstad och slå filistéerna och fräls Kegila.»

3 Men Davids män sade till honom: »Vi leva ju i fruktan redan här i Juda. Och nu skulla vi därtill draga åstad till Kegila, mot filistéernas här!»

4 Då frågade David HERREN ännu en gång, och HERREN svarade honom och sade: »Stå upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva filistéerna i din hand.»

5 Då drog David med sina män till Kegila och stridde mot filistéerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. Så frälste David invånarna i Kegila.

6 När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, förde han efoden med sig ditned.

7 Och det blev berättat för Saul att David hade dragit in i Kegila. Då sade Saul: »Gud har förkastat honom och givit honom i min hand, ty han har själv stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar.»

8 Därefter bådade Saul upp allt folket till strid, för att draga ned till Kegila och där innesluta David och hans man.

9 Men när David fick veta att Saul stämplade ont mot honom, sade han till prästen Ebjatar: »Bär hit efoden.»

10 Och David sade: »HERRE, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och fördärva staden för min skull.

11 Skola Kegilas borgare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma hitned, såsom din tjänare har hört? HERRE, Israels Gud, förkunna det för din tjänare.» HERREN svarade: »Han skall komma hitned.»

12 David frågade ytterligare: »Skola Kegilas borgare då utlämna mig och mina man åt Saul?» HERREN svarade: »De skola utlämna eder.»

13 Då bröt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När det då blev berättat för Saul att David hade flytt undan från Kegila avstod han från att draga ut.

14 Så uppehöll sig nu David i öknen på bergfästena; han uppehöll sig bland bergen i öknen Sif. Och Saul sökte alltjämt efter honom, men Gud gav honom icke i hans hand.

15 Och medan David var i Hores i öknen Sif, förnam han att Saul hade dragit ut för att söka döda honom.

16 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud.

17 Han sade till honom: »Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke träffa dig, utan du skall bliva konung över Israel, och jag skall då hava andra platsen, näst efter dig. Detta vet ock min fader Saul.»

18 Sedan slöto de båda ett förbund inför HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.

19 Men några sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: »David håller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, på Hakilahöjden, som ligger söder om ödemarken.

20 Så drag nu ditned, o konung, så snart det lyster dig att göra det. står sak bliver det då att utlämna honom åt konungen.»

21 Då sade Saul: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven velat spara mig bekymmer.

22 Men gån nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda på och sen efter, på vilket ställe han nu vistas, och vem som har sett honom där; ty man har sagt mig att han är mycket listig.

23 Och sen efter och tagen reda på alla gömställen där han kan gömma sig; och kommen så igen till mig, när I haven fått visshet, så vill jag sedan gå med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta att söka upp honom, om jag än måste söka bland alla Juda ätter.»

24 Då stodo de upp och gingo till Sif före Saul. Men David och hans män voro i öknen Maon, på hedmarken, söder om ödemarken.

25 När nu Saul drog åstad med sina män för att söka efter David, om talade man det för denne, och han drog då ned till klippan och stannade så i öknen Maon. När Saul hörde detta, satte han efter David in i öknen Maon.

26 Och Saul gick på ena sidan om berget, och David med sina män på andra sidan. Men just som David var stadd på flykt för att komma undan Saul, under det att Saul och hans män sökte kringränna David och hans män för att taga dem till fånga

27 kom en budbärare till Saul och sade: »Skynda dig och kom, ty filistéerna hava fallit in i landet.»

28 Då upphörde Saul att förfölja David och drog mot filistéerna. Därav fick det stället namnet Sela-Hammalekot.

1 有人告诉大卫： "看哪， 非利士人正在攻打基伊拉， 并且抢掠禾场。"

2 大卫就求问耶和华说： "我可以去击打这些非利士人吗？"耶和华对大卫说： "你可以去击打非利士人， 拯救基伊拉。"

3 跟随大卫的人对他说： "看哪， 我们在犹大地这里尚且惧怕， 何况到基伊拉去攻打非利士人的军兵呢？"

4 于是大卫再求问耶和华。耶和华回答他说： "你只管起来， 下到基伊拉去， 因为我必把非利士人交在你的手里。"

5 大卫和跟随他的人就到基伊拉去， 与非利士人争战， 掳走了他们的牲畜， 又在他们中间杀戮多人。这样， 大卫拯救了基伊拉的居民。

6 亚希米勒的儿子亚比亚他逃到基伊拉去见大卫的时候， 是手里带着以弗得下来的。

7 有人告诉扫罗， 大卫到了基伊拉， 扫罗就说： " 神把他交在我的手中了， 因为他进了一座有门有闩的城， 把自己关闭起来了。"

8 于是扫罗召集众人去争战， 要下到基伊拉去， 围困大卫和跟随他的人。

9 大卫知道扫罗设计害他， 就对亚比亚他祭司说： "把以弗得拿来！ "

10 大卫说： "耶和华以色列的 神啊！ 你仆人确实听见了扫罗想要到基伊拉来， 为了我的缘故要毁灭这城。

11 基伊拉人会把我交在扫罗的手里吗？扫罗会照着你仆人所听到的下来吗？耶和华以色列的 神啊！ 求你告诉你仆人。"耶和华说： "他必下来。"

12 大卫又说： "基伊拉人会把我和跟随我的人交在扫罗手里吗？"耶和华说： "他们必把你们交出来。"

13 大卫和跟从他的人， 约有六百人， 就起身离开基伊拉， 到处漂泊。有人告诉扫罗， 大卫已经逃离了基伊拉， 扫罗就不出去了。

14 大卫住在旷野的山寨里， 又住在亚弗旷野的山里。扫罗天天寻索大卫， 神却不把大卫交在他手里。

15 大卫惧怕， 因为扫罗出来寻索他的命。那时大卫住在西弗旷野的何列斯那里。

16 扫罗的儿子约拿单起身， 到何列斯去见大卫， 鼓励他， 使他靠 神坚强起来，

17 对他说： "你不要惧怕！ 我父亲扫罗的手必不能害你。你必要作以色列的王， 我要在你以下位居第二， 这事连我父亲扫罗也知道了。"

18 于是他们二人在耶和华面前立了约。大卫仍住在何列斯， 约拿单却回自己的家去了。

19 西弗人上到基比亚去见扫罗， 说： "大卫不是在我们这里的何列斯的山寨， 就是在旷野南边的哈基拉山上藏着吗？

20 王啊， 现在请下来， 请你随着你的心愿下来， 我们必亲自把他交在王的手里。"

21 扫罗说： "愿耶和华赐福你们， 因为你们关心我。

22 你们要去再确实查看他脚踪所到的地方， 有谁看见他在那里， 因为有人对我说， 他非常狡猾。

23 你们要去查看他所有藏身的地方， 确定以后再回来见我， 我就与你们同去； 如果他在本地， 我必从犹大的千门万户中把他搜出来。"

24 于是西弗人起身， 在扫罗以先到西弗去了。那时大卫和跟随他的人却在玛云旷野， 就是在荒野南边的亚拉巴。

25 扫罗和跟随他的人去寻找大卫。有人告诉大卫， 他就下到磐石那里， 留在玛云旷野。扫罗听见了， 就在玛云旷野追赶大卫。

26 扫罗在山这边走， 大卫和跟随他的人却在山那边走。大卫匆匆忙忙逃避扫罗， 扫罗和跟随他的人却四面包围大卫和跟随他的人， 要把他们捉住。

27 那时忽有使者来见扫罗说： "请你赶快回去， 因为非利士人来突击这地。"

28 于是扫罗不再追赶大卫， 回去迎战非利士人。因此这地方被称为西拉．哈玛希罗结。

29 大卫从那里上去， 住在隐．基底的山寨里。（本节在《马索拉抄本》为24:1）