1 Och Samuel dog, och hela Israel församlade sig och höll dödsklagan efter honom; och de begrovo honom där han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till öknen Paran.

2 I Maon fanns då en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han ägde tre tusen får och ett tusen getter. Och han höll just då på att klippa sina får i Karmel.

3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott förstånd och ett skönt utseende; men mannen var hård och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.

4 När nu David i öknen fick höra att Nabal klippte sina får,

5 sände han dit tio unga män; och David sade till männen: »Gån upp till Karmel och begiven eder till Nabal och hälsen honom från mig.

6 Och I skolen säga till mina bröder där: »Frid vare med dig själv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.

7 Jag har nu hört att du håller på med fårklippning. Nu är det så att dina herdar hava vistats i vårt grannskap, utan att vi hava gjort dem något förfång, och utan att något har kommit bort för dem under hela den tid de hava varit i Karmel.

8 Fråga dina tjänare därom, så skola de själva säga dig det. Låt nu våra män finna nåd för dina ögon. Vi hava ju kommit hit på en glad dag. Giv därför åt dina tjänare och åt din son David vad du kan hava till hands.»

9 När nu Davids män kommo dit, talade de på Davids vägnar till Nabal alldeles såsom det var dem befallt, och sedan väntade de stilla.

10 Men Nabal svarade Davids tjänare och sade: »Vem är David, vem är Isais son? I denna tid är det många tjänare som rymma från sina herrar.

11 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat åt mina fårklippare, och giva detta åt män om vilka jag icke ens vet varifrån de äro?»

12 Då vände Davids män om och gingo sin väg; och när de hade kommit tillbaka, berättade de for honom allt, såsom det hade tillgått.

13 Då sade David till sina män: »Var och en omgjorde sig med sitt svärd.» Och var och en omgjordade sig med sitt svärd; jämväl David själv omgjordade sig med sitt svärd. Och vid pass fyra hundra man följde med David ditupp, men två hundra stannade vid trossen.

14 Men en av tjänarna berättade för Abigail, Nabals hustru, och sade: »David har skickat sändebud hit från öknen och låtit hälsa vår herre, men han visade av dem.

15 Dessa män hava likväl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit något förfång, och aldrig har något kommit bort för oss under hela den tid vi drogo omkring i deras närhet, medan vi voro därute på marken.

16 De voro en mur för oss både dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.

17 Så betänk nu och se till, vad du bör göra, ty något ont är nog beslutet mot vår herre och över hela hans hus; och han är ju en ond man, så att ingen vågar säga något åt honom.»

18 Då gick Abigail strax och tog två hundra bröd, två vinläglar, fem tillredda får, fem sea-mått rostade ax, ett hundra russinkakor och två hundra fikonkakor, och lastade detta på åsnor.

19 Och hon sade till sina tjänare: »Gån framför mig, jag vill komma efter eder.» Men för sin man Nabal sade hon intet härom.

20 När hon nu red på sin åsna och kom ned i en hålväg i berget, fick hon se David och hans män komma ned från motsatta sidan, så att hon måste möta dem.

21 Men David hade sagt: »Förgäves har jag skyddat allt vad den mannen hade i öknen, så att intet av allt vad han ägde har kommit bort; men har har vedergällt mig med ont för gott.

22 Så sant Gud må straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillhör honom icke låta någon av mankön leva kvar till i morgon.»

23 Då nu Abigail fick se David, steg hon strax ned från åsnan och föll ned inför David på sitt ansikte och bugade sig mot jorden.

24 Hon föll till hans fötter och sade: »På mig vilar denna missgärning, herre. Men låt din tjänarinna få tala inför dig, och hör på din tjänarinnas ord.

25 Icke må min herre fästa något avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det är han; Nabal heter han, och dårskap bor i honom. Men jag, din tjänarinna, har icke sett de män som du, min herre, sände.

26 Och nu, min herre, så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, du som av HERREN har avhållits från att ådraga dig blodskuld och skaffa dig rätt med egen hand: må det nu gå dina fiender och dem som söka bereda min herre ofärd såsom det må gå Nabal.

27 Och låt nu dessa hälsningsskänker, som din trälinna har medfört till min herre, givas åt de män som följa min herre.

28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall förvisso åt min herre uppbygga ett hus som bliver beståndande, eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till något ont, så länge du lever.

29 Och om någon står upp för att förfölja dig och söka döda dig, så må min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga det bort.

30 När nu HERREN gör med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och förordnar dig till furste över Israel,

31 skall alltså detta icke bliva dig en stötesten eller vara till hjärteångest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN gör min herre gott, så tänk på din tjänarinna.»

32 Då sade David till Abigal: »Välsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har sänt dig mig till mötes!

33 Och välsignat vare ditt förstånd, och välsignad vare du själv, som i dag har hindrat mig från att ådraga mig blodskuld och skaffa mig rätt med egen hand!

34 Men så sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhållit mig från att göra dig något ont: om du icke strax hade kommit mig till mötes, så skulle i morgon, när det hade blivit dager, ingen av mankön hava funnits kvar av Nabals hus.»

35 Därefter tog David emot av henne vad hon hade medfört åt honom; och han sade till henne: »Far i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.»

36 När sedan Abigail kom hem till Nabal, höll denne just i sitt hus ett gästabud, som var såsom en konungs gästabud; och Nabals hjärta var glatt i honom, och han var mycket drucken. Därför omtalade hon alls intet för honom förrän om morgonen, när det blev dager.

37 Men om morgonen, när ruset hade gått av Nabal, omtalade hans hustru för honom vad som hade hänt. Då blev hans hjärta såsom dött i hans bröst, och han blev såsom en sten.

38 Och vid pass tio dagar därefter slog HERREN Nabal, så att han dog.

39 När David hörde att Nabal var död, sade han: »Lovad vare HERREN, som på Nabal har hämnats den smälek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tjänare från att göra vad ont var, under det att HERREN lät Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!» Och David sände åstad och lät säga Abigail att han önskade få henne till sin hustru.

40 När så Davids tjänare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: »David har sänt oss till dig för att få dig till hustru åt sig.»

41 Då stod hon upp och föll ned till jorden på sitt ansikte och sade: »Må din tjänarinna bliva en trälinna, som tvår min herres tjänares fötter.»

42 Därefter stod Abigail upp med hast och satte sig på sin åsna, likaledes de fem tärnor som utgjorde hennes följe. Och hon följde med dem som David hade sänt till henne och blev hans hustru.

43 David hade ock tagit till hustru Ahinoam från Jisreel, så att dessa båda blevo hans hustrur.

44 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, åt Palti, Lais' son, från Gallim.

1 撒母耳死了， 以色列众人都聚集起来， 为他哀哭， 把他埋葬在拉玛他自己的家里。大卫起身， 下到巴兰的旷野去。

2 在玛云有一个人， 他的产业在迦密。他是一个很富有的人， 有绵羊三千只， 山羊一千只， 那时他正在迦密剪羊毛。

3 那人名叫拿八， 他的妻子名叫亚比该。这女人既聪明， 又美丽。但那男人为人粗暴， 又行事凶恶。他是个迦密族的人。

4 大卫在旷野听说拿八正在剪羊毛，

5 就差派十个仆人， 对他们说： "你们上迦密去见拿八， 以我的名义向他问安。

6 你们要这样说： ‘愿你长寿！ 愿你平安！ 愿你的家平安！ 愿你所有的一切都平安！

7 现在我听说有人为你剪羊毛。你的牧人与我们在一起的时候， 我们都没有侮辱他们； 他们在迦密的日子， 也从没有遗失过什么。

8 你可以问问你的仆人， 他们必会告诉你。愿我派来的这些仆人在你眼前蒙恩， 因为我们是在好日子来的， 请你把手中所有的， 随便赏赐一点给你的仆人和你的儿子大卫。’"

9 大卫的仆人到了， 就以大卫的名义， 把这些话都对拿八说了， 然后等候答复。

10 拿八回答大卫的仆人说： "大卫是谁？耶西的儿子是谁？现在离开主人逃走的仆人太多了。

11 我怎能把我的饼、我的水， 和我为剪羊毛的人宰杀的肉， 给那些我不知道从哪里来的人呢？"

12 于是大卫的仆人转回原路， 回去了。他们到了以后， 就把这一切话都告诉大卫。

13 大卫对跟随他的人说： "你们各人都佩上刀。"他们各人就佩上自己的刀， 大卫也佩上自己的刀。跟随大卫上去的约有四百人， 有二百人留下来看守器具。

14 拿八的一个仆人告诉拿八的妻子亚比该说： "大卫从旷野派遣使者来向我们的主人问候， 主人却辱骂了他们。

15 但是， 那些人对我们很好。我们在田野与他们往来的时候， 他们都没有侮辱我们， 我们也从没有遗失过什么。

16 我们与他们在一起牧羊的日子， 他们日夜都作保护我们的墙。

17 现在， 你要想一想， 看看你该怎么办， 因为灾祸必定临到我们的主人和他的全家。他是一个性情凶恶的人， 没有人敢对他说话。"

18 亚比该急忙拿了两百个饼、两皮袋酒、五只预备好了的羊、十七公斤烘好了的穗子、一百个葡萄饼、两百个无花果饼， 都驮在驴背上，

19 然后对她的仆人说： "你们先去， 我随着你们来。"这事她却没有告诉她的丈夫拿八。

20 亚比该骑着驴， 正从山坡下来， 忽见大卫和跟随他的人也正从对面迎着她走下来， 亚比该就与他相遇了。

21 大卫曾经说过： "我在旷野看守这人一切所有的， 使他一切所有的一样也没有失落， 实在是白费心机了。他竟然对我以恶报善。

22 如果我让这人一切所有的， 就是一个男丁， 留到明天早晨， 神怎样惩罚大卫的仇敌， 愿他也怎样加倍惩罚我。"

23 亚比该见了大卫， 就急忙从驴背下来， 俯伏在大卫面前， 脸伏于地， 向他叩拜。

24 她又俯伏在大卫的脚前， 说： "我王啊， 愿这罪孽归我。求你容婢女向你讲话， 求你听婢女所说的话。

25 请我主不要把这个性情凶恶的人拿八放在心上。因为他的名字怎样， 他的为人也怎样。他名叫拿八， 他也真是愚笨。我主派来的仆人， 你的婢女并没有看见。

26 我主啊， 现在我指着永活的耶和华， 又在你面前起誓， 耶和华既然阻止了你流人的血， 又阻止了你亲手报仇， 愿你的仇敌和那些谋害我主的人， 都像拿八一样。

27 现在， 请把你婢女给我主带来的这礼物， 赐给跟随我主的仆人。

28 求你饶恕你婢女的过犯。耶和华必为我主建立一个坚固的家， 因为我主为耶和华争战； 在你一生的日子里， 在你身上也找不到什么过错。

29 虽然有人起来追赶你， 寻索你的命， 我主的性命必得保全在耶和华你的 神生命的囊中。至于你仇敌的命， 耶和华却要甩去， 像从甩石机甩出去一样。

30 将来耶和华照着他应许的一切善待了你， 立了你作以色列的领袖的时候，

31 我主就不致因为无缘无故流人的血或亲自报仇而良心不安， 心里有愧了。耶和华恩待了我主以后， 求你记念你的婢女。"

32 大卫对亚比该说： "耶和华以色列的 神是应当称颂的！ 他今天差派你来迎接我。

33 你的智慧和你的为人也是应当称赞的， 因为你今天阻止了我流人的血， 又阻止了我亲手报仇。

34 我指着那拦阻了我加害你的永活的耶和华以色列的 神起誓， 如果你不及时来迎见我， 到明天早晨， 拿八所有的男丁必不留一个。"

35 大卫从亚比该手中接受了她带来给他的东西， 就对她说： "你平平安安回家去吧！ 你看， 我已经听了你的话， 也答应了你的请求。"

36 亚比该到了拿八那里， 他正在家中摆设筵席， 好像帝王的筵席一样。拿八心里畅快， 喝得烂醉如泥， 所以无论大事小事亚比该都没有告诉他， 直到第二天早晨。

37 到了早晨， 拿八酒醒了， 他的妻子才把这些事告诉他， 他就吓得魂不附体， 立刻中风瘫痪了。

38 大约过了十天， 耶和华击打拿八， 他就死了。

39 大卫听见拿八死了， 就说： "耶和华是应当称颂的， 因为他为我伸了拿八羞辱我的冤， 又阻止了仆人行恶， 也使拿八的恶归到他自己的头上。"于是大卫派人去对亚比该说要娶她作他的妻子。

40 大卫的仆人到了迦密去见亚比该， 对她说： "大卫差派我们到你这里来， 要娶你作他的妻子。"

41 亚比该就起来， 面伏于地叩拜， 说： "婢女愿意作女仆， 洗我主人的脚！ "

42 亚比该急忙起来， 骑上驴， 带着五个跟随她的女仆， 跟从大卫的使者去了， 就作了大卫的妻子。

43 大卫先娶了耶斯列人亚希暖， 她们二人都作了他的妻子。

44 扫罗已经把他的女儿米甲， 就是大卫的妻子， 赐给了迦琳人拉亿的儿子帕提作妻子。