1 Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle komma till eder med bedrövelse.
2 Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje? Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?
3 Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid min ankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädje av. Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädje är allas eder glädje.
4 Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, som jag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade, utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag har till eder. Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet Paulus förklarar att en viss syndare må efter utståndet straff få förlåtelse; han tackar Gud, som låter evangelium gå fram i segertåg, omgivet av Kristi kunskaps rökelsedoft, till vars spridande Paulus har undfått skicklighet av Gud.
5 Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det icke särskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån -- för att jag nu icke skall tala för strängt.
6 Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder.
7 I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse.
8 Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek.
9 Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullen hålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
10 Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jag också förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristi ansikte förlåtit det för eder skull.
11 Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.
12 Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, och en dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;
13 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där min broder Titus. Jag tog då avsked av dem som voro där och begav mig till Macedonien.
14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!
15 Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.
16 För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förra äro vi en lukt från liv till liv. Vem är nu skicklig härtill?
17 Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi ordet i Kristus, inför Gud.
1 我自己决定了， 到你们那里去的时候， 不再是忧愁的。
2 如果我使你们忧愁， 除了那因我而忧愁的人以外， 谁能使我快乐呢？
3 我写了这样的信， 免得我来的时候， 应该使我快乐的人反而使我忧愁； 我深信你们众人都以我的喜乐为你们的喜乐。
4 我从前心里痛苦难过， 流着眼泪写信给你们， 并不是要使你们忧愁， 而是要你们知道我是多么爱你们。
5 如果有人使人忧愁， 他不是使我忧愁， 而是使你们众人都有一点忧愁； 我只说有一点， 是避免说得过分。
6 这样的人受了许多人的责备， 也就够了，
7 倒不如饶恕他， 安慰他， 免得他因忧愁过度而受不了。
8 所以， 我劝你们要向他确实显明你们的爱心。
9 为这缘故， 我写了那封信， 要考验你们是不是凡事都顺从。
10 你们饶恕谁， 我也饶恕谁； 我所饶恕了的（如果我饶恕过什么）， 是为了你们在基督面前饶恕的，
11 免得撒但有机可乘， 因为我们并不是不晓得他的诡计。
12 从前我为基督的福音到了特罗亚， 虽然主给我开了门，
13 我心里仍然没有安宁， 因为见不到提多弟兄。于是我辞别了那里的人， 到马其顿去了。
14 感谢 神， 他常常在基督里， 使我们这些作俘虏的， 列在凯旋的队伍当中， 又借着我们在各地散播香气， 就是使人认识基督。
15 因为无论在得救的人或灭亡的人中间， 我们都是基督的馨香， 是献给 神的。
16 对于灭亡的人， 这是死亡的气味叫人死； 对于得救的人， 这却是生命的香气使人活。这些事谁够资格作呢？
17 我们不像那许多的人， 为了图利而谬讲 神的道。相反地， 我们讲话， 是出于真诚， 出于 神， 是在 神面前、在基督里的。