1 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
2 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
7 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
8 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
9 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
10 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
11 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
12 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
13 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
14 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
15 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
16 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
17 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.
1 难道我们又在自我推荐吗？难道我们像有些人， 要拿荐信给你们， 或向你们拿荐信吗？
2 你们就是我们的荐信， 写在我们的心里， 是众人所认识所诵读的，
3 显明你们自己是基督的书信， 是借着我们写成的， 不是用墨， 而是用永活 神的灵写的； 不是写在石版上， 而是写在心版上。
4 我们在 神面前， 借着基督才有这样的信心。
5 我们不敢以为自己有资格作什么， 我们所能够作的是出于 神。
6 他使我们有资格作新约的仆役， 这新约不是从仪文来的， 而是从圣灵来的； 因为仪文会使人死， 而圣灵却使人活。
7 如果那以文字刻在石上使人死的律法的工作， 尚且带有荣光， 以致以色列人因着摩西脸上短暂的荣光， 不能注视他的脸，
8 那出于圣灵的工作不是更有荣光吗？
9 如果那定人有罪的工作尚且有荣光， 那使人称义的工作就更有荣光了！
10 那从前有荣光的， 现在因那超越的荣光， 就算不得有荣光；
11 如果那短暂的有荣光， 那长存的就更有荣光了。
12 所以， 我们既然有这样的盼望， 就大大地放胆行事，
13 不像摩西那样， 把帕子蒙在脸上， 使以色列人看不见那短暂的荣光的结局。
14 但是他们的心思迟钝， 因为直到今日， 他们诵读旧约的时候， 这帕子仍然存在， 没有揭开， 唯有在基督里才能把这帕子废掉。
15 可是直到今日， 他们每逢诵读摩西的书的时候， 这帕子还盖在他们的心上。
16 但他们什么时候归向主， 这帕子就什么时候除掉了。
17 主就是那灵； 主的灵在哪里， 哪里就有自由。
18 我们众人脸上的帕子既然已经揭开， 反映主的荣光（"反映主的荣光"或译： "对着镜子看见主的荣光"）， 就变成主那样的形象， 大有荣光。这是主所作成的， 他就是那灵。