1 Salomo, Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom övermåttan stor.

2 Och sedan Salomo hade låtit kallelse utgå till hela Israel, till över- och underhövitsmännen, till domarna och till alla hövdingar i hela Israel, huvudmännen för familjerna,

3 begav han sig med hela denna församling till offerhöjden i Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält, som HERRENS tjänare Mose hade gjort i öknen.

4 Guds ark däremot hade David hämtat från Kirjat-Jearim upp till den plats som David hade berett åt den, ty han hade åt den slagit upp ett tält i Jerusalem.

5 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, det hade man ställt upp framför HERRENS tabernakel; och Salomo och församlingen gingo dit för att fråga honom.

6 Där offrade nu Salomo inför HERRENS ansikte på kopparaltaret, som stod vid uppenbarelsetältet; han offrade på det tusen brännoffer.

7 Och om natten uppenbarade sig Gud för Salomo; han sade till honom: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»

8 Salomo svarade Gud: »Du har gjort stor nåd med min fader David och har låtit mig bliva konung efter honom.

9 Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har själv gjort mig till konung över ett folk som är så talrikt som stoftet på jorden.

10 Giv mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare och anförare; ty vem skulle eljest kunna vara domare för detta ditt stora folk?»

11 Då sade Gud till Salomo: »Eftersom du är så till sinnes, och icke har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina ovänners liv, och ej heller bett om långt liv, utan har bett om vishet och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, över vilket jag har gjort dig till konung,

12 därför vare vishet och förstånd dig givna; därtill vill jag ock giva dig rikedom och skatter och ära, så att ingen konung före dig har haft och ej heller någon efter dig skall hava så mycket därav.»

13 Sedan nu Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem och regerade där över Israel.

14 Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förlade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.

15 Och konungen styrde så, att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet.

16 Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ett antal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem till bestämt pris.

17 Var vagn som de hämtade upp från Egypten och införde kostade sex hundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio. Sammalunda infördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram.

1 大卫的儿子所罗门巩固了他对以色列的统治， 耶和华他的 神也和他同在， 使他十分尊大。

2 所罗门召唤全体以色列人、千夫长、百夫长、审判官、以色列的各领袖和众家族的首领。

3 所罗门和全体会众一同到基遍的高地去， 因为那里有 神的会幕， 就是耶和华的仆人摩西在旷野所做的。

4 至于 神的约柜， 大卫已经从基列．耶琳抬到他预备好的地方， 因为他曾在耶路撒冷为约柜盖搭了一个帐幕。

5 户珥的孙子、乌利的儿子比撒列所做的铜祭坛也在那里， 在耶和华的会幕前面； 所罗门和会众同去求问耶和华。

6 所罗门上到耶和华会幕前面的铜祭坛旁边， 在坛上献上了一千只燔祭牲。

7 那一夜， 神向所罗门显现， 对他说： "你无论求什么， 我必赐给你。"

8 所罗门对 神说： "你曾经向我的父亲大卫大施慈爱， 使我接续他作王。

9 耶和华 神啊， 现在求你实现你向我的父亲大卫应许的话； 因为你立了我作王统治这好像地上的尘土那么多的人民。

10 现在求你赐我智慧和知识， 使我可以领导这人民； 否则， 谁能治理这众多的人民呢？"

11 神对所罗门说： "你既然有这个心意： 不求富足、财产、尊荣， 也不求你敌人的性命， 又不求长寿， 只为自己求智慧和知识， 好治理我的子民， 就是我立你作王统治的人民，

12 因此， 智慧和知识必赐给你， 我也把富足、财产和尊荣赐给你； 在你以前的列王从没有这样， 在你以后的也必没有这样。"

13 于是， 所罗门从基遍高地的会幕回到耶路撒冷， 统治以色列。

14 所罗门召集了战车和马兵： 他有战车一千四百辆， 马兵一万二千名； 他把这些车马安置在屯车城， 或在耶路撒冷， 和王在一起。

15 王在耶路撒冷积存的金银好像石头那么多， 积存的香柏木好像平原的桑树那么多。

16 所罗门拥有的马， 都是从埃及和古厄运来的， 是王的商人从古厄照价买来的。

17 他们从埃及运上来的车， 每辆价银六千八百四十克； 马每匹一千七百一十克。赫人众王和亚兰众王的车马， 也都是这样经这些商人的手买来的。