1 När Rehabeams konungamakt nu hade blivit befäst och han hade blivit mäktig, övergav han HERRENS lag, han jämte hela Israel.

2 Men i konung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot HERREN;

3 han kom med ett tusen två hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckéer och etiopier.

4 Och han intog de fasta städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.

5 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade församlat sig i Jerusalem av fruktan för Sisak; och han sade till dem: »Så säger HERREN: I haven övergivit mig, därför har ock jag övergivit eder och givit eder i Sisaks hand.»

6 Då ödmjukade sig Israels furstar och konungen själv och sade: »HERREN är rättfärdig.»

7 När nu HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: »Eftersom de hava ödmjukat sig, vill jag icke fördärva dem; jag skall låta dem med knapp nöd komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten över Jerusalem genom Sisaks hand.

8 Dock skola de nödgas bliva honom underdåniga, för att de må lära sig förstå vilken skillnad det är mellan att tjäna mig och att tjäna främmande konungadömen.»

9 Så drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sköldar som Salomo hade låtit göra.

10 I deras ställe lät konung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dessa lämnade han i förvar åt hövitsmännen för drabanterna som höllo vakt vid ingången till konungshuset.

11 Och så ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.

12 Därför att nu Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede ifrån honom, så att han icke alldeles fördärvade honom. Också fanns ännu något gott i Juda.

13 Alltså befäste konung Rehabeam sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var nämligen fyrtioett år gammal, när han blev konung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att där fästa sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.

14 Och han gjorde vad ont var, ty han vände icke sitt hjärta till att söka HERREN.

15 Men vad som är att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Och Rehabeam och Jerobeam lågo i krig med varandra, så länge de levde.

16 Men Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.

1 罗波安的王位稳定， 他也强盛起来， 就离弃了耶和华的律法， 全体以色列人也都跟随他。

2 罗波安王第五年， 埃及王示撒上来攻打耶路撒冷， 因为他们得罪了耶和华。

3 示撒率领战车一千二百辆， 马兵六万， 和他一同从埃及出来的路比人、苏基人和古实人， 多得无法数算。

4 他攻取了犹大境内的设防城， 然后来到耶路撒冷。

5 那时， 犹大的众领袖， 因为示撒的缘故， 就聚集在耶路撒冷； 示玛雅先知就来见罗波安和众领袖， 对他们说： "耶和华这样说： ‘你们既然离弃了我， 所以我也离弃你们， 把你们交在示撒的手里。’"

6 于是以色列的众领袖和君王， 都谦卑下来， 说： "耶和华是公义的。"

7 耶和华看见他们谦卑下来， 耶和华的话就临到示玛雅， 说： "他们既然谦卑下来， 我就不灭绝他们； 我必使他们暂时得救， 我必不借着示撒把我的烈怒倾倒在耶路撒冷。

8 虽然这样， 他们仍必作示撒的仆人， 好使他们知道， 服事我和服事世上的列国有什么分别。"

9 于是埃及王示撒上来攻打耶路撒冷， 夺取了耶和华殿和王宫里的宝物， 把它们全部带走， 又夺去了所罗门所做的金盾牌。

10 罗波安王做了一些铜盾牌代替那些金盾牌， 交给那些看守宫门的守卫长看管。

11 每逢王进耶和华殿的时候， 守卫就来拿这些盾牌， 事后又把盾牌送回守卫房那里。

12 王既然谦卑下来， 耶和华的烈怒就止息， 没有把他完全消灭。何况在犹大中还有善事。

13 罗波安王在耶路撒冷渐渐强盛， 继续作王。罗波安登基的时候是四十一岁； 他在耶和华从以色列众支派中选出来， 立下他名的耶路撒冷城中， 作王十七年。罗波安的母亲名叫拿玛， 是亚扪人。

14 罗波安行恶， 因为他没有定意寻求耶和华。

15 罗波安的事迹， 一生的始末， 不是都记在示玛雅先知， 和先见易多的记录上吗？罗波安和耶罗波安二人常有争战。

16 罗波安和他的列祖同睡， 埋葬在大卫城里。他的儿子亚比雅接续他作王。