1 När Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ära, befryndade han sig med Ahab.

2 Och efter några års förlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab lät för honom och folket som han hade med sig slakta får och fäkreatur i myckenhet; och han sökte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead.

3 Ahab, Israels konung, frågade alltså Josafat, Juda konung: »Vill du draga med mig mot Ramot i Gilead?» Han svarade honom: »Jag såsom du, och mitt folk såsom ditt folk! Jag vill följa med dig i striden.»

4 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dock först HERREN härom.»

5 Då församlade Israels konung profeterna, fyra hundra män, och frågade dem: »Skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrån?» De svarade: »Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.»

6 Men Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, så att vi kunna fråga genom honom?»

7 Israels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är mig förhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utan beständigt allenast olycka.» Josafat sade: »Konungen säge icke så.»

8 Då kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.»

9 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en på sin tron, iklädda sina skrudar; de sutto på en tröskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inför dem.

10 Då gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av järn och sade: »Så säger HERREN: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de förgöras.»

11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: »Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.»

12 Och budet som hade gått för att kalla på Mika talade till honom och sade: »Det är så, att profeterna med en mun lova konungen lycka; så låt nu ock ditt tal stämma överens med deras, och lova också du lycka.»

13 Men Mika svarade: »Så sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud säger.»

14 När han sedan kom till konungen, frågade konungen honom: »Mika, skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrån?» Han svarade: »Dragen ditupp, så skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.»

15 Men konungen sade till honom: »Huru många gånger skall jag besvärja dig att icke tala till mig annat än sanning i HERRENS namn?»

16 Då sade han: »Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, likt får som icke hava någon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke någon herre; må de vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'»

17 Då sade Israels konung till Josafat: »Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka åt mig, utan allenast olycka?»

18 Men han sade: »Hören alltså HERRENS ord. Jag såg HERREN sitta på sin tron och himmelens hela härskara stå på hans högra sida och på hans vänstra.

19 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, för att han må falla där?' Då sade den ene så och den andre så.

20 Slutligen kom anden fram och ställde sig inför HERREN och sade: 'Jag vill locka honom därtill.' HERREN frågade honom: 'På vad sätt?'

21 Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla hans profeters mun.» Då sade han: 'Du må försöka att locka honom därtill och du skall också lyckas; gå ut och gör så.'

22 Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN ändå har beslutit att olycka skall komma över dig.»

23 Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: »På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort ifrån mig för att tala med dig?»

24 Mika svarade: »Du skall få se det på den dag då du nödgas springa från kammare till kammare för att gömma dig.»

25 Men Israels konung sade: »Tagen Mika och fören honom tillbaka till Amon, hövitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.

26 Och sägen: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse och bespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållen tillbaka.»

27 Mika svarade: »Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERREN icke talat genom mig.» Och han sade ytterligare: »Hören detta, I folk, allasammans.»

28 Så drog nu Israels konung jämte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.

29 Och Israels konung sade till Josafat: »Jag vill förkläda mig, när jag drager ut i striden, men du må vara klädd i dina egna kläder.» Så förklädde sig Israels konung, när de drogo ut i striden.

30 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnshövitsmän: »I skolen icke giva eder i strid med någon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.»

31 När då hövitsmannen över vagnarna fingo se Josafat, tänkte de: »Detta är Israels konung», och omringade honom därför, i avsikt att anfalla honom. Då gav Josafat upp ett rop, och HERREN hjälpte honom, Gud vände dem bort ifrån honom.

32 Så snart nämligen hövitsmännen över vagnarna märkte att det icke var Israels konung, vände de om och läto honom vara.

33 Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade Israels konung i en fog på rustningen. Då sade denne till sin körsven: »Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad.»

34 Och striden blev på den dagen allt häftigare, och Israels konung höll sig ända till aftonen upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna; men vid den tid då solen gick ned gav han upp andan.

1 约沙法的财富很多， 极有尊荣， 他和亚哈也结了亲。

2 过了几年， 他下到撒玛利亚去见亚哈。亚哈为他和跟从他的人宰了很多牛羊， 又怂恿他一同上去攻打基列的拉末。

3 以色列王亚哈问犹大王约沙法： "你愿意和我一同到基列的拉末去吗？"他回答： "你我不分彼此； 我的人民就是你的人民； 我必和你一同作战。"

4 约沙法对以色列王说： "请你先求问耶和华的话。"

5 于是以色列王召集了四百位先知， 问他们： "我们可以到基列的拉末去作战吗？还是不要去呢？"他们回答： "你可以上去， 神必把那城交在王的手里。"

6 约沙法问： "这里不是还有一位耶和华的先知吗？我们也可以向他求问。"

7 以色列王回答约沙法说： "还有一个人， 我们可以向他求问耶和华； 只是我不喜欢他， 因为他对我说的预言， 都是凶话， 不是吉话。这人就是音拉的儿子米该雅。"约沙法说： "王不要这样说。"

8 于是以色列王召了一个太监来， 说： "快去把音拉的儿子米该雅召来。"

9 那时， 以色列王和犹大王约沙法各自坐在王位上， 穿着朝服， 坐在撒玛利亚城门口的广场上； 所有的先知都在他们面前说预言。

10 基拿拿的儿子西底家自己做了些铁角， 说： "耶和华这样说： ‘你要用这些铁角抵触亚兰人， 直到把他们完全消灭。’"

11 所有的先知也都这样预言说： "你可以上基列的拉末去， 必得胜利！ 因为耶和华必把那城交在王的手里。"

12 那去召米该雅的使者对米该雅说： "看哪， 这里的众先知都异口同声地对王说吉话， 请你与他们一样说吉话。"

13 米该雅说： "我指着永活的耶和华起誓， 我的 神说什么， 我就说什么。"

14 米该雅来到王那里， 王问他： "米该雅啊， 我们可以到基列的拉末作战吗？还是不要去呢？"他回答： "可以上去， 一定得胜， 他们必交在你们手里。"

15 王对他说： "我要嘱咐你多少次， 你才会奉耶和华的名对我只说真话呢？"

16 米该雅说： "我看见以色列人四散在山上， 好像没有牧人的羊群一样。耶和华说： ‘这些人既然没有主人， 使他们平平安安各自回家去吧！ ’"

17 以色列王对约沙法说： "我不是早告诉你， 他对我说的预言， 总没有吉话， 只说凶话吗？"

18 米该雅说： "所以你们要听耶和华的话。我看见耶和华坐在宝座上， 天上的万军侍立在他左右。

19 耶和华说： ‘谁去引诱以色列王亚哈上去， 好使他倒毙在基列的拉末呢？’有人这样说， 也有人那样说。

20 后来有一个灵出来， 站在耶和华面前， 说： ‘我去引诱他。’耶和华问他： ‘你怎样引诱他呢？’

21 他回答： ‘我要出去， 在他众先知的口里成为谎言的灵。’耶和华说： ‘你必能引诱他， 并且可以成功； 你去这样行吧。’

22 所以现在耶和华把谎言的灵放在你这些先知的口里， 并且耶和华已宣告灾祸必临到你。"

23 基拿拿的儿子西底家走前来， 打米该雅的脸， 说： "耶和华的灵是怎样离开了我， 去与你说话呢？"

24 米该雅说： "你进密室躲藏的那一天， 就必看见了。"

25 以色列王说： "把米该雅带回去， 交给市长亚们和王的儿子约阿施，

26 说： ‘王这样吩咐： 把这人囚在监里， 少给他食物和水， 直到我平平安安回来。’"

27 米该雅说： "如果你真的可以平平安安回来， 那么耶和华就没有借着我说话了。"他又说： "众民啊， 你们都要听！ "

28 于是， 以色列王和犹大王约沙法上基列的拉末去了。

29 以色列王对约沙法说： "我要改装上阵， 你可以仍穿朝服。"于是以色列王改了装， 他们就上阵去了。

30 原来亚兰王曾经吩咐他的战车队长说： "无论是大小的将兵， 你们都不要和他们交战， 只管攻击以色列王。"

31 众战车队长看见约沙法， 就都心里说： "这必是以色列王。"于是都绕过去攻击他。约沙法呼救， 耶和华就帮助他； 神又使敌人离开他。

32 众战车队长见他不是以色列王， 就转回去， 不再追击他了。

33 有一人随意拉弓， 竟射进了以色列王的铠甲中间的缝隙里。王对驾车的说： "你把车转过来， 载我出阵吧， 因为我受了重伤。"

34 那天战事越来越激烈； 以色列王勉强站在战车上， 对抗亚兰人， 直到黄昏。日落的时候， 王就死了。