1 Därefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna för att strida mot Josafat.

2 Och man kom och berättade detta för Josafat och sade: »En stor hop kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de äro redan i Hasason-Tamar (det är En-Gedi).»

3 Då blev Josafat förskräckt och vände sin håg till att söka HERREN; och han lät lysa ut en fasta över hela Juda.

4 Och Juda församlade sig för att söka hjälp hos HERREN; ja, från alla Juda städer kom man för att söka HERREN.

5 Och Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i HERRENS hus, framför den nya förgården,

6 och sade: »HERRE, våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt; och ingen finnes, som kan stå dig emot.

7 Var det icke du, vår Gud, som fördrev detta lands inbyggare för ditt folk Israel och gav det åt Abrahams, din väns, säd för evig tid?

8 De fingo bo där, och de byggde dig där en helgedom åt ditt namn, i det de sade:

9 'Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vilja vi träda upp inför detta hus och inför dig, ty ditt namn är i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vår nöd, och du skall då höra och hjälpa.'

10 Se därför nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas område du icke tillstadde Israel att gå, när de kommo från Egyptens land, varför de ock togo en omväg bort ifrån dem och icke förgjorde dem --

11 se huru dessa nu vedergälla oss, i det att de komma för att förjaga oss ur det land som är din besittning, och som du har givit oss till besittning.

12 Du, vår Gud, skall du icke hålla dom över dem? Ty vi förmå intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och själva veta vi icke vad vi skola göra, utan till dig se våra ögon.»

13 Och hela Juda stod där inför HERREN med sina späda barn, sina hustrur och söner.

14 Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs söner,

15 och han sade: »Akten härpå, alla I av Juda, och I Jerusalems invånare, och du konung Josafat. Så säger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke förfärade för denna stora hop, ty striden är icke eder, utan Guds.

16 Dragen i morgon ned mot dem. De draga då upp på Hassishöjden, och I skolen träffa dem vid andan av dalen, framför Jeruels öken.

17 Men därvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast träda fram och stå stilla och se på, huru HERREN frälsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke förfärade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.»

18 Då böjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda män och Jerusalems invånare föllo ned för HERREN och tillbådo HERREN.

19 Och de av leviterna, som tillhörde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hög och stark röst.

20 Men bittida följande morgon drogo de ut till Tekoas öken. Och när de drogo ut, trädde Josafat fram och sade: »Hören mig, I av Juda och I Jerusalems invånare. Haven tro på HERREN, eder Gud, så skolen I hava ro. Och tron på hans profeter, så skolen I bliva lyckosamma.»

21 Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.»

22 Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.

23 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrån Seirs bergsbygd och gåvo dem till spillo och förgjorde dem; och när de hade gjort ände på folket ifrån Seir, hjälptes de åt att nedgöra varandra.

24 När sedan Juda män kommo upp på höjden, varifrån man kunde se ut över öknen, och vände sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga döda på jorden, och ingen hade undkommit.

25 Och när Josafat begav sig dit med sitt folk för att plundra och taga byte från dem, funno de där en myckenhet av gods och av döda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig så mycket att de icke kunde bära det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; så stort var bytet.

26 Men på fjärde dagen församlade de sig i Berakadalen; där <b>lovade de</b> HERREN, och därav fick det stället namnet <b>Berakadalen</b>, såsom det heter ännu i dag.

27 Därefter vände alla Judas och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem glädje genom vad som hade skett med deras fiender.

28 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus.

29 Och en förskräckelse ifrån Gud kom över alla de främmande rikena, när de hörde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.

30 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lät honom få lugn på alla sidor.

31 Så regerade Josafat över Juda. han var trettiofem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugufem år i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.

32 Och han vandrade på sin fader Asas väg, utan att vika av ifrån den; han gjorde nämligen vad rätt var i HERRENS ögon.

33 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, och ännu hade folket icke vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

34 Vad nu mer är att säga om Josafat, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, krönika, som är upptagen i boken om Israels konungar.

35 Men sedan förband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fastän denne var ogudaktig i sina gärningar;

36 han förband sig med honom för att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.

37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat; han sade: »Därför att du har förbundit dig med Ahasja, skall HERREN låta ditt företag bliva om intet.» Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, så att de icke kunde gå till Tarsis.

1 后来， 摩押人、亚扪人和一些米乌尼人， 一同来攻击约沙法。

2 有人来向约沙法报告说： "从海的对岸， 就是从以东， 有大军前来攻击你； 现在他们在哈洗逊．他玛。"哈洗逊．他玛就是隐．基底。

3 于是约沙法害怕起来， 定意要寻求耶和华， 就在犹大全地宣告禁食。

4 于是犹大人集合起来， 寻求耶和华的帮助； 犹大各城中都有人出来寻求耶和华。

5 约沙法就在犹大和耶路撒冷的会众中， 站在耶和华殿的新院子前面，

6 说： "耶和华我们列祖的 神啊， 你不是天上的 神吗？你不是统治万国的吗？你手中有大能大力， 没有人能抵挡你。

7 我们的 神啊， 你不是曾经把这地的居民从你的子民以色列人面前赶走， 把这地赐给你的朋友亚伯拉罕的后裔永远作产业吗？

8 他们住在那地， 又在那里为你的名建造了一座圣所， 说：

9 ‘如果有灾祸临到我们， 无论是刀剑、刑罚、瘟疫、饥荒， 我们在急难的时候， 站在这殿和你的面前， 向你呼求， 你必垂听和施行拯救， 因为你的名是在这殿内。’

10 现在这里有亚扪人、摩押人和西珥山的人， 从前以色列人从埃及地出来的时候， 你不许以色列人侵犯他们。那时， 以色列人就离开了他们， 不除灭他们。

11 现在你看， 他们怎样报复我们； 他们要来把我们从你赐给我们承受作产业的地赶出去。

12 我们的 神啊， 你不惩罚他们吗？因为我们没有力量抵挡这来攻打我们的大军； 我们也不知道该作什么； 我们的眼睛只有仰望你。"

13 那时全犹大的人， 连他们的婴孩、妻子和儿女， 都站在耶和华面前。

14 当时， 耶和华的灵在会众中临到利未人亚萨的后裔， 玛探雅的玄孙、耶利的曾孙、比拿雅的孙子、撒迦利亚的儿子雅哈悉；

15 他就说： "全犹大的人、耶路撒冷的居民和约沙法王啊， 你们要留意！ 耶和华这样对你们说： ‘你们不要因这大军惧怕和惊慌， 因为战争的胜负不是在于你们， 而是在于 神。

16 明天你们要下去攻击他们， 他们会从洗斯的斜坡上来， 你们必在耶鲁伊勒旷野东面的谷口遇见他们。

17 犹大人和耶路撒冷人哪， 这次你们不必出战， 只要稳守阵地， 站立不动， 看耶和华为你们施行的拯救。’你们不要惧怕， 也不要惊慌； 明天要出去攻击他们， 耶和华必和你们同在。"

18 于是约沙法面伏于地， 全犹大的人和耶路撒冷的居民都俯伏在耶和华面前， 敬拜耶和华。

19 哥辖子孙中和可拉子孙中的利未人， 都站起来高声赞美耶和华以色列的 神。

20 第二天早晨， 众人清早起来， 出发到提哥亚的旷野去； 他们正出去的时候， 约沙法站起来， 说： "犹大人和耶路撒冷的居民哪， 你们要听我的话； 信靠耶和华你们的 神， 你们就必坚立； 信靠他的先知， 你们就必亨通。"

21 约沙法和人民商议好了， 就指派向耶和华歌唱的人， 使他们身穿圣洁的服饰， 走在军队的前面， 赞美耶和华， 说： "你们要称颂耶和华， 因他的慈爱永远长存。"

22 他们正在欢呼赞美的时候， 耶和华就派出伏兵， 击杀那前来攻打犹大人的亚扪人、摩押人和西珥山的人， 他们就被击溃了。

23 原来亚扪人和摩押人起来攻击住西珥山的人， 把他们杀尽灭绝； 他们灭尽了住西珥山的人以后， 竟又自相残杀。

24 犹大人来到旷野的瞭望楼， 向那大军观望， 只见伏尸遍地， 没有一个逃脱的。

25 约沙法和他的人民就来掠夺敌人的财物， 在尸首中见许多财物、衣服和珍宝。他们剥脱下来的， 多得不能携带； 因为掠物甚多， 所以掠夺了三天。

26 第四日， 他们聚集在比拉迦谷， 在那里称颂耶和华， 因此那地方名叫比拉迦谷， 直到今日。

27 事后， 犹大和耶路撒冷所有的人， 在约沙法率领下， 都欢欢喜喜回耶路撒冷去了， 耶和华使他们因胜过仇敌欢喜快乐。

28 他们拿着琴瑟和号筒来到耶路撒冷， 进了耶和华的殿。

29 世上列国一听见耶和华战败了以色列的仇敌， 就都惧怕 神。

30 这样， 约沙法的国得享太平， 因为他的 神使他四境安宁。

31 约沙法登基统治犹大的时候， 是三十五岁； 他在耶路撒冷作王共二十五年。他的母亲名叫阿苏巴， 是示利希的女儿。

32 约沙法遵行他父亲亚撒的道路， 总不偏离， 行耶和华看为正的事。

33 只是邱坛还没有除掉， 人民仍然没有定意归向他们列祖的 神。

34 约沙法其余的事迹， 一生的始末， 都记在哈拿尼的儿子耶户的言行录上； 这言行录又收录在以色列诸王记上。

35 后来， 犹大王约沙法和作恶多端的以色列王亚哈谢结盟。

36 约沙法和他合伙建造船只， 开往他施去； 他们是在以旬．迦别建造船只。

37 那时， 玛利沙人多大瓦的儿子以利以谢说预言攻击约沙法， 说： "因为你和亚哈谢结盟， 耶和华必破坏你建造的船只。"后来那些船只果然受到破坏， 不能开往他施去。