1 Ahas var tjugu år gammal när han blev konung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde icke vad rätt var i HERRENS ögon, såsom hans fader David,

2 utan vandrade på Israels konungars väg; ja, han lät ock göra gjutna beläten åt Baalerna.

3 Och själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.

4 Och han frambar offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

5 Därför gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fångar och förde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, så att denne tillfogade honom ett stort nederlag.

6 Ty Peka, Remaljas son, dräpte av Juda ett hundra tjugu tusen man på en enda dag, allasammans stridbara män. Detta skedde därför att de hade övergivit HERREN, sina fäders Gud.

7 Och Sikri, en tapper man från Efraim, dräpte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottshövdingen, och Elkana, konungens närmaste man.

8 Och Israels barn bortförde från sina bröder två hundra tusen fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar, och togo därjämte mycket byte från dem och förde bytet till Samaria.

9 Men där var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot hären, när den kom till Samaria, och sade till dem: »Se, i sin vrede över Juda har HERREN, edra fäders Gud, givit dem i eder hand, men I haven dräpt dem med en hätskhet som har nått upp till himmelen.

10 Och nu tänken I göra Judas och Jerusalems barn till trälar och trälinnor åt eder. Därmed dragen I ju allenast skuld över eder själva inför HERREN, eder Gud.

11 Så hören mig nu: Sänden tillbaka fångarna som I haven tagit från edra bröder; ty HERRENS vrede är upptänd mot eder.»

12 Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo då upp och gingo emot dem som kommo från kriget

13 och sade till dem: »I skolen icke föra dessa fångar hitin; ty I förehaven något som drager skuld över oss inför HERREN, och varigenom I ytterligare föröken våra synder och vår skuld. Vår skuld är ju redan stor nog, och vrede är upptänd mot Israel.»

14 Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför de överste och hela församlingen.

15 Och de nämnda männen stodo upp och togo sig an fångarna. Alla som voro nakna bland dem klädde de upp med vad de hade tagit såsom byte; de gåvo dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade gå läto de sätta sig upp på åsnor, och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.

16 Vid samma tid sände konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med begäran att de skulle hjälpa honom.

17 Ty förutom allt annat hade edoméerna kommit och slagit Juda och tagit fångar.

18 Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, så ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.

19 Ty HERREN ville förödmjuka Juda, för Ahas', den israelitiske konungens, skull, därför att denne hade vållat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN.

20 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i stället för att understödja honom.

21 Ty fastän Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de överstes hus och gav allt åt konungen i Assyrien, så hjälpte det honom dock icke.

22 Och i sin nöd försyndade sig samme konung Ahas ännu mer genom otrohet mot HERREN.

23 Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han tänkte: »Eftersom de arameiska konungarnas gudar hava förmått hjälpa dem, vill jag offra åt dessa gudar, för att de ock må hjälpa mig.» Men i stället var det dessa som kommo honom och hela Israel på fall.

24 Ahas samlade ihop de kärl som funnos i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus och stängde igen dörrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart hörn i Jerusalem.

25 Och i var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att där tända offereld åt andra gudar, och han förtörnade så HERREN, sina fäders Gud.

26 Vad nu mer är att säga om honom och om alla hans företag, under hans första tid såväl som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.

27 Och Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Jerusalem, inne i själva staden; de lade honom nämligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.

1 亚哈斯登基的时候， 是二十岁； 他在耶路撒冷作王十六年。他不像他的祖先大卫一样， 行耶和华看为正的事，

2 他却随从以色列诸王的道路， 又为巴力铸造偶像；

3 并且在欣嫩子谷烧香， 用火焚烧自己的儿女， 像耶和华在以色列人面前驱走的外族人所行可厌恶的事一样；

4 又在邱坛上、山冈上和各青翠树下， 献祭烧香。

5 因此， 耶和华他的 神把他交在亚兰王手里； 亚兰王击败了他， 掳走了他很多人民， 带到大马士革去。 神又把他交在以色列王手里， 以色列王就在犹大进行大屠杀。

6 利玛利的儿子比加在犹大一天之内杀了十二万人， 全是勇士， 因为他们离弃了耶和华他们列祖的 神。

7 有一个以法莲的勇士， 名叫细基利， 杀了王的儿子玛西雅、王宫的总管押斯利甘和王的宰相以利加拿。

8 以色列人从他们的兄弟中掳走妇孺共二十万人； 又从他们中间夺取了很多战利品， 带回撒玛利亚去。

9 那里有一位耶和华的先知名叫俄德， 出来迎接回到撒玛利亚来的军队， 对他们说： "耶和华你们列祖的 神因为恼怒犹大人， 才把他们交在你们手里， 你们却怒气冲天， 杀戮了他们。

10 现在你们又想强迫犹大人和耶路撒冷人作你们的奴婢。难道你们自己就没有得罪耶和华你们的 神吗？

11 你们现在要听我的话， 把你们掳回来的兄弟释放回去， 因为耶和华的震怒已经临到你们身上了。"

12 于是以法莲人的几个首领， 就是约哈难的儿子亚撒利雅、米实利末的儿子比利家、沙龙的儿子耶希西家和哈得莱的儿子亚玛撒， 起来阻挡从战场回来的军队，

13 对他们说： "你们不可把这些俘虏带进来， 因为我们已经得罪了耶和华， 你们想增加我们的罪恶和过犯， 我们的过犯实在严重， 耶和华的震怒临到以色列人身上了。"

14 于是， 军队把俘虏和战利品都留在众领袖和全体会众的面前。

15 上面提过的那些人就起来， 领走那些俘虏， 从战利品中拿出衣服给所有赤身的穿着， 给他们穿上鞋， 给他们吃喝， 又给他们抹油， 又把所有疲弱的人放在驴子上， 把他们送回棕树城耶利哥他们的兄弟那里， 然后就回撒玛利亚去了。

16 那时， 亚哈斯王派人去求亚述王帮助他，

17 因为以东人又来攻打犹大， 掳走了许多人。

18 非利士人也侵入了高原和犹大南面的众城， 占领了伯．示麦、亚雅仑、基低罗、梭哥和属于梭哥的村庄， 亭纳和属于亭纳的村庄， 瑾琐和属于瑾琐的村庄， 并且住在那里。

19 因为犹大王亚哈斯在犹大放纵邪恶， 大大地冒犯了耶和华， 所以耶和华使犹大卑微。

20 亚述王提革拉．毗尼色来到他那里， 不但没有援助他， 反倒欺压他。

21 亚哈斯取了耶和华殿里和王宫中， 以及众领袖家里的财宝， 给了亚述王， 但也无济于事。

22 这亚哈斯王在急难的时候， 竟越发冒犯耶和华。

23 他向击败了他的大马士革的神献祭， 说： "亚兰王的神帮助了他们， 我也向它们献祭， 使它们也帮助我。"它们却使他和以色列人灭亡。

24 亚哈斯把 神殿里的器皿收集起来， 把这些 神殿里的器皿都击碎了， 又封闭了耶和华殿的各门， 并且在耶路撒冷的各个角落建造祭坛。

25 他又在犹大各城建造邱坛， 向别的神烧香， 惹怒他列祖的 神。

26 亚哈斯其余的事迹和他一切所行的， 以及一生的始末， 都记在犹大和以色列诸王记上。

27 亚哈斯和他的列祖同睡， 埋葬在耶路撒冷城里， 但没有葬在以色列诸王的陵墓里。他的儿子希西家接续他作王。