1 Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid.

2 Och konungen och hans förnämsta män och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden;

3 ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännu icke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hade hunnit församla sig till Jerusalem.

4 Därför syntes det konungen och hela församlingen rätt att göra så.

5 Och de beslöto att låta utropa i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hållit den samfällt, såsom föreskrivet var.

6 Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hans förnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: »I Israels barn, vänden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska konungarnas hand.

7 Och varen icke såsom edra fäder och bröder, som voro otrogna mot HERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem åt förödelse, såsom I själva haven sett.

8 Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på det att hans vredes glöd må vända sig ifrån eder.

9 Ty om I vänden om till HERREN, skola edra bröder och edra barn finna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att de få vända tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifrån eder, om I vänden om till honom.»

10 Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse land och ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.

11 Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sig och kommo till Jerusalem.

12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och de överste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

13 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, en mycket stor församling.

14 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.

15 Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden; prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hade helgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.

16 Och de inställde sig till tjänstgöring på sina platser, såsom det var föreskrivet för dem, efter gudsmannen Moses lag; och prästerna stänkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna.

17 Ty många funnos i församlingen, som icke hade helgat sig; därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som icke voro rena, och så helga dem åt HERREN.

18 Det var nämligen en myckenhet av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan åto påskalammet på annat sätt än föreskrivet var. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en

19 som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.»

20 Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.

21 Så höllo Israels barn, de som då voro tillstädes i Jerusalem, det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje; och leviterna och prästerna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till ära.

22 Och Hiskia talade vänligt till alla de leviter som voro väl förfarna i HERRENS tjänst. Och de åto av högtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud.

23 Och hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännu sju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sju dagarna.

24 Ty Hiskia, Juda konung, hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen sju tusen djur, och de överste hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen tio tusen djur. Och ett stort antal präster helgade sig.

25 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel, ävensom de främlingar som hade kommit från Israels land, eller som bodde i Juda.

26 Och i Jerusalem var stor glädje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som detta skett i Jerusalem.

27 Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hans heliga boning.

1 希西家派人走遍以色列和犹大， 又写信给以法莲人和玛拿西人， 叫他们到耶路撒冷耶和华的殿来， 守逾越节记念耶和华以色列的 神。

2 因为王和众领袖， 以及耶路撒冷的全体会众曾经商议， 要在二月守逾越节。

3 （但他们不能如期守逾越节， 因为自洁的祭司不够， 人民也没有齐集在耶路撒冷。）

4 王和全体会众都认为这计划很好，

5 于是下了命令， 通告全以色列， 从别是巴直到但， 叫人民来耶路撒冷守逾越节记念耶和华以色列的 神， 因为照着所记的定例举行这节的人不多。

6 信差就带着王和众领袖发出的书信， 走遍全以色列和犹大， 照着王的吩咐， 宣告说： "以色列人哪， 你们应当转向耶和华， 亚伯拉罕、以撒和以色列的 神， 使他也转向这些在亚述王手中逃脱的余民。

7 你们不要像你们的列祖和你们的亲族， 他们得罪了耶和华他们列祖的 神， 以致耶和华使他们成为令人惊骇的对象， 就像你们自己所见的。

8 现在你们不可顽固， 像你们的列祖那样； 要顺服耶和华， 进入他永远分别为圣的圣所， 事奉耶和华你们的 神， 使他的烈怒转离你们。

9 如果你们是归向耶和华， 你们的亲族和儿女就必在俘掳他们的人面前蒙怜悯， 可以返回这地； 因为耶和华你们的 神是有恩惠有怜悯； 如果你们归向他， 他必不转脸不顾你们。"

10 信差从这城到那城， 走遍了以法莲和玛拿西各地， 直到西布伦； 那里的人却戏弄他们， 讥笑他们。

11 可是在亚设、玛拿西和西布伦中， 也有人愿意谦卑， 来到耶路撒冷。

12 神的能力也帮助犹大人， 使他们一心遵行王和众领袖奉耶和华的命令发出的吩咐。

13 二月， 有很多人在耶路撒冷聚集， 要举行无酵节， 集合了一大群会众。

14 他们起来， 把耶路撒冷城中的祭坛和一切香坛， 尽都除去， 拋在汲沦溪中。

15 二月十四日， 他们宰了逾越节的羊羔。祭司和利未人都觉得惭愧， 就自洁， 把燔祭带到耶和华的殿里。

16 他们遵照神人摩西的律法， 按着定例， 站在自己的岗位上。祭司从利未人手里把血接过来， 洒在祭坛上。

17 因为会众中有很多人还没有自洁， 所以利未人必须为所有不洁的人宰杀逾越节的羊羔， 使他们在耶和华面前成为圣洁。

18 原来有一大群人， 很多是从以法莲、玛拿西、以萨迦和西布伦来的， 还没有自洁， 就吃逾越节的羊羔， 不遵照所记的定例； 因此， 希西家为他们祷告说：

19 "凡是立定心意， 专一寻求 神耶和华他们列祖的 神的， 虽然没有照着圣所洁净的礼自洁， 愿良善的耶和华也饶恕他们。"

20 耶和华垂听了希西家的祷告， 就饶恕众民。

21 在耶路撒冷的以色列人， 都十分欢乐地守除酵节七天； 利未人和祭司天天赞美耶和华， 用响亮的乐器赞美耶和华。

22 希西家慰勉所有善于事奉耶和华的利未人； 众人吃节筵七日， 又献上平安祭， 称颂耶和华他们列祖的 神。

23 全体会众商议好了， 要再守节期七天， 于是他们欢欢喜喜地又举行了七天。

24 犹大王希西家送给会众公牛一千头， 羊七千只； 众领袖也送给会众公牛一千头， 羊一万只； 并且有很多祭司自洁。

25 犹大的全体会众、祭司和利未人、从以色列来的全体会众， 以及在以色列地寄居的人和在犹大寄居的人， 都非常欢乐。

26 这样， 在耶路撒冷有极大的欢乐， 自从以色列王大卫的儿子所罗门的日子以来， 在耶路撒冷都没有像这样的欢乐。

27 那时， 利未支派的祭司起来， 给人民祝福； 他们的声音蒙了垂听， 他们的祷告达到天上 神的圣所那里。