1 Sedan han hade utfört detta och bevisat sådan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade dess befästa städer och tänkte erövra dem åt sig.

2 Då nu Hiskia såg att Sanherib kom, i avsikt att belägra Jerusalem,

3 rådförde han sig med sina förnämsta män och sina hjältar om att täppa för vattnet i de källor som lågo utom staden; och de hjälpte honom härmed.

4 Mycket folk församlades och täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt mitt igenom trakten, ty de sade: »När de assyriska konungarna komma, böra de icke finna vatten i sådan myckenhet.»

5 Och han tog mod till sig och byggde upp muren överallt där den var nedbruten, och byggde tornen högre, och förde upp en annan mur därutanför, och befäste Millo i Davids stad, och lät göra skjutvapen i myckenhet, så ock sköldar.

6 Och han tillsatte krigshövitsmän över folket och församlade dem till sig på den öppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade:

7 »Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för konungen i Assyrien och för hela den hop han har med sig; ty med oss är en som är större än den som är med honom.

8 Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN, vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord.

9 Därefter sände Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela sin härsmakt låg framför Lakis -- sina tjänare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och lät säga:

10 »Så säger Sanherib, konungen i Assyrien: Varpå förtrösten I, eftersom I stannen kvar i det belägrade Jerusalem?

11 Se, Hiskia uppeggar eder, så att I kommen att dö genom hunger och törst; han säger: 'HERREN, vår Gud, skall rädda oss ur den assyriske konungens hand.'

12 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inför ett enda altare skolen I tillbedja, och på detta skolen I tända offereld'?

13 Veten I icke vad jag och mina fäder hava gjort med andra länders alla folk? Hava väl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra länder någonsin förmått rädda sina länder ur min hand?

14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder hava givit till spillo har väl haft någon gud som har förmått rädda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud förmår rädda eder ur min hand!»

15 Nej, låten nu icke Hiskia så bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos något folk eller i något rike har förmått rädda sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Huru mycket mindre skall då eder Gud kunna rädda eder ur min hand!»

16 Och hans tjänare talade ännu mer mot HERREN Gud och mot hans tjänare Hiskia.

17 Han hade ock skrivit ett brev vari han smädade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom så: »Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna hava kunnat rädda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.»

18 Och till Jerusalems folk, dem som stodo på muren, ropade de med hög röst på judiska för att göra dem modlösa och förskräckta, så att man sedan skulle kunna intaga staden.

19 Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, vilka äro verk av människohänder.

20 Men vid allt detta bådo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos' son, och ropade till himmelen.

21 Då sände HERREN en ängel, som förgjorde alla de tappra stridsmännen och furstarna och hövitsmännen i den assyriske konungens läger, så att han med skam måste draga tillbaka till sitt land. Och när han en gång gick in i sin guds hus, blev han där nedhuggen med svärd av sina egna söner.

22 Så frälste HERREN Hiskia och Jerusalems invånare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem på alla sidor.

23 Och många förde skänker till HERREN i Jerusalem och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda konung; och han blev härefter högt aktad av alla folk.

24 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Då bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken.

25 Dock återgäldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hjärta blev högmodigt; därför kom förtörnelse över honom och över Juda och Jerusalem.

26 Men då Hiskia ödmjukade sig, mitt i sitt hjärtas högmod, och Jerusalems invånare med honom, drabbade HERRENS förtörnelse dem icke, så länge Hiskia levde.

27 Och Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, och för välluktande kryddor, och för sköldar och för allahanda dyrbara håvor av andra slag,

28 så ock förrådshus för vad som kom in av säd, vin och olja, ävensom stall för allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat för sina fållor.

29 Och han hade byggt sig städer och förvärvat sig stor rikedom på får och fäkreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora ägodelar.

30 Det var ock Hiskia som täppte till Gihonsvattnets övre källa och ledde vattnet nedåt, väster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han företog sig.

31 Jämväl när från Babels furstar de sändebud kommo, som voro skickade till honom för att fråga efter det under som hade skett i landet, övergav Gud honom allenast för att pröva honom, på det att han skulle förnimma allt vad som var i hans hjärta.

32 Vad nu mer är att säga om Hiskia och om hans fromma gärningar, det finnes upptecknat i »Profeten Jesajas, Amos' sons, syner», i boken om Judas och Israels konungar.

33 Och Hiskia gick till vila hos sina fäder, och han begrov honom på den plats där man går upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems invånare bevisade honom ära vid hans död. Och hans son Manasse blev konung efter honom.

1 在希西家行了这些忠诚的事以后， 亚述王西拿基立进侵犹大， 围困犹大的设防城， 企图攻陷占领。

2 希西家见西拿基立有意攻打耶路撒冷，

3 就与众领袖和众勇士商议， 要把城外各道水泉堵塞， 他们都赞同。

4 于是有一大班人集合起来， 堵塞了一切泉源和流通那地的溪流， 他们说： "为什么要让亚述王得着充沛的水源呢？"

5 希西家发愤图强， 重建所有拆毁了的城墙， 墙上筑起瞭望楼， 又建造一道外墙， 并且巩固大卫城内的米罗， 又制造了很多兵器和盾牌。

6 他又委派军长统管众民， 集合他们到城门的广场那里去见他； 他鼓励他们说：

7 "你们要坚强勇敢， 不要因亚述王和他统领的大军惧怕惊慌； 因为和我们同在的， 比和他们同在的更多。

8 和他们同在的， 不过是人血肉的手臂； 和我们同在的， 却是耶和华我们的 神， 他必帮助我们， 为我们作战。"众民因犹大王希西家的话都得着鼓励了。

9 随后， 亚述王西拿基立和他统领的全军攻打拉吉的时候， 就差派他的臣仆到耶路撒冷来见犹大王希西家和所有在耶路撒冷的犹大人， 说：

10 "亚述王西拿基立这样说： ‘你们现在还在耶路撒冷受困， 你们可倚靠什么呢？

11 希西家曾对你们说： 耶和华我们的 神必拯救我们脱离亚述王的手。他不是迷惑你们， 使你们因饥渴而死吗？

12 这希西家不是曾经把耶和华的邱坛和祭坛除去， 吩咐犹大和耶路撒冷的人说： 你们要在一个坛前敬拜， 要在它上面烧香吗？

13 我和我列祖向各地的民族所行的， 你不知道吗？各地列国的神能拯救他们的国脱离我的手吗？

14 我列祖消灭的那些国的众神， 有哪一位能拯救自己的子民脱离我的手呢？难道你们的 神能拯救你们脱离我的手吗？

15 所以， 你们现在不要让希西家欺骗、迷惑你们； 你们也不要信他； 因为无论哪一邦哪一国的神， 都不能拯救自己的子民脱离我的手和我列祖的手， 你们的神不是更不能拯救你们脱离我的手吗？’"

16 西拿基立的臣仆还说了别的话毁谤耶和华 神和他的仆人希西家。

17 西拿基立又写信来辱骂耶和华以色列的 神， 讥诮他说： "各地列国的神没有拯救它们的子民脱离我的手， 希西家的神也照样不能拯救他的子民脱离我的手。"

18 亚述王的臣仆用犹大语， 向耶路撒冷城墙上的人民大声呼叫， 要惊吓他们， 使他们慌乱， 好攻取那城。

19 他们论到耶路撒冷的 神， 就好像世上万民的神一样， 把他当作是人手所做的。

20 希西家王和亚摩斯的儿子以赛亚先知为了这事祷告， 向天呼求。

21 耶和华就差派一位使者， 进入亚述王的军营中， 把所有英勇的战士、官长和将帅， 尽都消灭了。亚述王满面羞愧返回本国去了。他进入自己的神庙的时候， 他亲生的儿子在那里用刀把他杀了。

22 这样， 耶和华拯救了希西家和耶路撒冷的居民， 脱离了亚述王西拿基立的手， 和其他仇敌的手， 又使他们四境平安。

23 有很多人把供物带到耶路撒冷献给耶和华， 又把很多宝物送给犹大王希西家； 从此， 希西家受到各国的尊重。

24 那时， 希西家患病垂危， 就祷告耶和华； 耶和华应允了他， 又赐他一个征兆。

25 希西家却没有照着他蒙受的恩惠报答耶和华； 因为他心高气傲， 所以耶和华的忿怒临到他， 以及犹大和耶路撒冷的人身上。

26 但希西家因为自己心高气傲而谦卑下来， 他和耶路撒冷的居民都谦卑下来， 因此耶和华的忿怒， 在希西家在世的日子， 没有临到他们身上。

27 希西家的财富甚多， 尊荣极大； 他为自己建造库房， 收藏金银、宝石、香料、盾牌和各样的珍宝；

28 又建造仓库， 收藏五谷、新酒和油； 又为各类牲畜盖棚栏、羊圈。

29 他又为自己建造城镇， 并且拥有大批牛羊牲口， 因为 神赐给他极多的财物。

30 这希西家堵塞了基训泉上游的水， 引水直下， 流到大卫城的西边。希西家所行的一切事， 尽都亨通。

31 唯有巴比伦王的使者奉派来见希西家， 询问犹大地发生的奇事的时候， 神就离开了他， 为要试验他， 好知道他心中的一切。

32 希西家其余的事迹和他的善行， 都记在亚摩斯的儿子以赛亚先知的异象书上， 以及犹大和以色列诸王记上。

33 希西家和他的列祖同睡， 埋葬在大卫子孙墓地的高层； 他死的时候， 犹大众人和耶路撒冷的居民都向他致敬。他的儿子玛拿西接续他作王。