1 Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.

2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek icke av vare sig till höger eller till vänster.

3 I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling, begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och Aserorna och från de skurna och gjutna belätena.

4 Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna som voro uppställda på dem högg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoft och strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åt dem.

5 Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.

6 Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.

7 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och belätena sönder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, vände han tillbaka till Jerusalem.

8 Och i sitt adertonde regeringsår, medan han höll på med att rena landet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja, hövitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, för att sätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.

9 Och de gingo till översteprästen Hilkia och avlämnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som höllo vakt vid tröskeln hade blivit insamlade från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, så ock från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare;

10 de överlämnade dem åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus. Sedan gåvos penningarna av dessa män, som förrättade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och sätta det i stånd,

11 de gåvos åt timmermännen och byggningsmännen, till att inköpa huggen sten och trävirke till stockar, för att man därmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade förstört.

12 Och männen fingo vid sitt arbete handla på heder och tro; och tillsyningsmän över dem och föreståndare för arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, så ock alla de leviter som voro kunniga på musikinstrumenter.

13 De hade ock tillsynen över bärarna, så att föreståndare funnos för alla arbetarna vid de särskilda göromålen. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsmän och dörrvaktare.

14 När de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann prästen Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose

15 Då tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: »Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åt Safan.

16 Och Safan bar boken till konungen och avgav därjämte sin berättelse inför konungen och sade: »Allt vad dina tjänare hava fått i uppdrag att göra, det göra de.

17 Och de hava tömt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna.»

18 Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade: »Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste därur för konungen

19 När konungen nu hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.

20 Och konungen bjöd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare, och sade:

21 »Gån och frågen HERREN för mig och för dem som äro kvar av Israel och Juda, angående det som står i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjuten över oss, därför att våra fäder icke hava hållit HERRENS ord och icke hava gjort allt som är föreskrivet i denna bok.»

22 Då gick Hilkia, tillika med andra som konungen sände åstad, till profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne såsom dem bjudet var.

23 Då svarade hon dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som har sänt eder till mig:

24 Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som äro skrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung --

25 detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall icke bliva utsläckt.

26 Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud, angående de ord som du har hört:

27 Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud, när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja, ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.

28 Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och dess invånare.» Och de vände tillbaka till konungen med detta svar.

29 Då sände konungen åstad och lät församla alla de äldste i Juda och Jerusalem.

30 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, också prästerna och leviterna, ja, allt folket, ifrån den störste till den minste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus.

31 Och konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt sitt hjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok.

32 Och han lät alla som funnos i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet Och Jerusalems invånare gjorde efter Guds, sina fäders Guds, förbund.

33 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landområden, och tillhöll alla dem som funnos i Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Så länge han levde, veko de icke av ifrån HERREN, sina fäders Gud.

1 约西亚登基的时候是八岁； 他在耶路撒冷作王共三十一年。

2 他行耶和华看为正的事， 效法他先祖大卫所行的， 不偏左， 也不偏右。

3 他在位第八年， 还是年幼的时候， 就开始寻求他先祖大卫的 神。到了第十二年， 他就开始洁净犹大和耶路撒冷， 除掉邱坛、亚舍拉、雕像和铸像。

4 众人在他面前拆毁了巴力的祭坛， 他亲自打碎了坛上高高的香坛， 又把亚舍拉、雕像和铸像砍碎， 撒在向这些偶像献过祭的人的坟上。

5 他把祭司的骨头烧在他们的祭坛上， 这样就洁净了犹大和耶路撒冷。

6 他又在玛拿西、以法莲、西缅， 以至拿弗他利的各城， 以及它们周围荒废的地方， 都这样行。

7 他拆毁了祭坛， 把亚舍拉和雕刻的偶像打碎， 破碎了以色列全地所有的香坛， 就回耶路撒冷去了。

8 约西亚在位第十八年， 洁净犹大地和圣殿以后， 就差派亚萨利雅的儿子沙番、市长玛西雅和约哈斯的儿子史官约亚， 去修筑耶和华他的 神的殿。

9 于是他们来见大祭司希勒家， 把献给 神的殿的银子交给他。这银子都是守门的利未人， 从玛拿西、以法莲和以色列所有的余民， 以及犹大、便雅悯和耶路撒冷的居民那里收集来的。

10 他们又把银子交给在耶和华殿里负责监察的人； 他们又把银子发给在耶和华殿里作工的工人， 去修补圣殿。

11 他们把银子交给木匠和石匠， 去购买凿好的石头和作木架与横梁的木材， 修补犹大列王毁坏了的殿宇。

12 这些人忠心地工作； 管理他们的督工是利未人米拉利的子孙雅哈和俄巴底； 监管他们的是哥辖的子孙撒迦利雅和米书兰； 还有所有精通乐器的利未人，

13 管理扛抬的， 并且监管所有作各种工作的人； 利未人中， 也有作书记、作职员和作守门的。

14 他们把献给耶和华殿的银子拿出来的时候， 希勒家祭司发现了耶和华借摩西所传的律法书。

15 希勒家对书记沙番说： "我在耶和华的殿里发现了律法书。"希勒家就把书交给沙番。

16 沙番把书带到王那里， 同时向王报告： "你交托你仆人的事， 他们都办妥了。

17 他们把在耶和华殿里的银子倒出来， 交给监督和作工的人。"

18 书记沙番又告诉王， 说： "希勒家祭司还交给我一卷书卷。"于是沙番在王面前诵读那书。

19 王一听见律法书上的话， 就撕裂自己的衣服，

20 吩咐希勒家和沙番的儿子亚希甘、米迦的儿子亚比顿、书记沙番， 以及王的臣仆亚撒雅， 说：

21 "你们去， 为我、也为以色列和犹大的余民， 求问耶和华关于我们发现的这书上的话； 因为我们的列祖没有谨守耶和华的话， 也没有照着这书上所记的一切去行， 所以耶和华才向我们大发烈怒。"

22 于是希勒家和王所差派的人去见女先知户勒大。户勒大是掌管礼服的沙龙的妻子； 沙龙是哈斯拉的孙子、特瓦的儿子； 户勒大住在耶路撒冷第二区； 他们对户勒大这样说了。

23 她就回答他们： "耶和华以色列的 神这样说： ‘你们对那差你们来见我的人说：

24 耶和华这样说： 我要按着在犹大王面前诵读的那卷书上所写的一切咒诅， 降灾在这地和这地的居民身上。

25 因为他们离弃了我， 向别的神烧香， 用他们手所做的惹我发怒， 所以我的忿怒必倾倒在这地上， 总不熄灭。

26 至于那派你们来求问耶和华的犹大王， 你们要这样对他说： 耶和华以色列的 神这样说： 论到你听见的话；

27 因为你听了我指着这地方和这里的居民所说的话， 就心里感动， 在 神面前谦卑； 你既然在我的面前谦卑， 又撕裂衣服， 在我的面前哭泣， 所以我就垂听你的祷告； 这是耶和华的宣告。

28 我必使你归到你的列祖那里去， 你必平平安安归入你的坟墓。我所要降在这地方和这地上的居民身上的一切灾祸， 你必不会亲眼看见。’"他们就把这番话回复王去了。

29 于是王派人把犹大和耶路撒冷的众长老都召集了来。

30 王和犹大众人、耶路撒冷的居民、祭司、利未人， 以及所有的人民， 无论大小， 都一同上耶和华的殿去； 王就把在耶和华殿里发现的约书上的一切话， 都诵读给他们听。

31 王站在他的位上， 在耶和华面前立约， 要一心一意跟随耶和华， 谨守他的诫命、法度和律例， 实行这书上所记立约的誓言。

32 他又使所有在耶路撒冷和便雅悯的人， 都顺从这约。于是耶路撒冷的居民， 都遵照他们列祖的 神的约而行。

33 约西亚在以色列人所属的各地， 把一切可憎的物尽都除掉， 使所有在以色列的人都事奉耶和华他们的 神。约西亚在世的日子， 人民都跟随耶和华他们列祖的 神， 总不离开。