1 Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.

2 Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en plats där du må förbliva till evig tid.»

3 Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela församling, under det att Israels hela församling förblev stående.

4 Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:

5 'Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;

6 men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.'

7 Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds, namn;

8 men HERREN sade till min fader David: 'Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att du har detta i sinnet;

9 dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.'

10 Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds, namn.

11 Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund som HERREN slöt med Israels barn.»

12 Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels hela församling och uträckte sina händer.

13 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, på den stod han nu. Och han föll ned på sina knän inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot himmelen

14 och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen eller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,

15 du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så som nu har skett.

16 Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra efter min lag, såsom du har vandrat inför mig.'

17 Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tjänare David bliva sant.

18 Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus som jag har byggt!

19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare uppsänder till dig

20 och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du där vill fästa ditt namn -- så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd mot denna plats.

21 Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israel uppsända, vända mot denna plats. Må du höra dem från himmelen, där du bor; och när du hör, så må du förlåta.

22 Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt altare i detta hus,

23 må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige och låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.

24 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att de hava syndat mot dig, men de omvända sig och prisa ditt namn och bedja och åkalla inför ditt ansikte i detta hus

25 må du då höra det från himmelen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt dem och deras fäder.

26 Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du bönhör dem,

27 må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som du har givit åt ditt folk till arvedel.

28 Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna tränga folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan plåga och sjukdom kommer, vilken det vara må,

29 och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa, vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när de var för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, och de så uträcka sina händer mot detta hus,

30 må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta och giva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta -- ty du allena känner människornas hjärtan --

31 på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.

32 Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer ifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka hands och din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder, vänd mot detta hus,

33 må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

34 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, på den väg du sänder dem, och de då bedja till dig, vända i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,

35 må du då från himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

36 Om de synda mot dig -- eftersom ingen människa finnes, som icke syndar -- och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till något annat land, fjärran eller nära,

37 men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och omvända sig och åkalla dig i fångenskapens land och säga: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',

38 om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin själ, i fångenskapens land, dit man har fört dem i fångenskap, och bedja, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn,

39 må du då från himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot dig.

40 Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron akta på vad som bedes på denna plats.

41 Ja: Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning, och dina fromma glädje sig över ditt goda.

42 HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.

1 那时所罗门说： "耶和华曾说他要住在幽暗之中。

2 我已经为你建造了巍峨的殿宇， 作你永远居住的地方。"

3 然后王转过来， 给以色列全体会众祝福， 以色列全体会众都站着。

4 所罗门说： "耶和华以色列的 神是应当称颂的！ 他亲口对我的父亲大卫应许的， 已亲手作成了， 他说：

5 ‘自从我领我的子民从埃及地出来的那天， 我没有在以色列众支派中， 拣选一座城建造殿宇， 使我的名留在那里； 我也没有拣选一个人作领袖， 统治我的子民以色列。

6 我却拣选了耶路撒冷， 使我的名留在那里； 也拣选了大卫， 统治我的子民以色列。’

7 我的父亲大卫有心要为耶和华以色列的 神的名建造殿宇。

8 耶和华却对我的父亲大卫说： ‘你心想要为我的名建造殿宇， 你心意很好；

9 不过不是由你建造殿宇， 而是你的儿子， 你亲生的儿子， 他必为我的名建殿。’

10 现在耶和华实现了他的应许， 我已经起来接续我的父亲大卫， 坐上了以色列的王位， 就像耶和华所说的； 我为耶和华以色列的 神的名建造了这殿。

11 我也把约柜安放在殿里， 约柜中有耶和华和以色列人所立的约。"

12 所罗门在以色列全体会众面前， 站在耶和华的祭坛前， 张开双手；

13 原来所罗门做了一座铜台， 长两公尺两公寸， 宽两公尺两公寸， 高一公尺三公寸， 安放在外院中。那时他站在铜台上， 在以色列全体会众面前， 屈膝下跪， 向天张开双手，

14 说： "耶和华以色列的 神啊， 天上地下没有神可以和你相比的， 你向那些一心行在你面前的仆人， 常是守约施慈爱的；

15 你对你的仆人我父亲大卫所应许的， 你都遵守了， 你亲口应许， 也亲手成全， 就像今日一样。

16 耶和华以色列的 神啊， 你应许你的仆人我父亲大卫说： ‘只要你的子孙谨守他们的行为， 遵守我的律法， 像你在我面前所行的一样， 你就不会断人在我面前坐上以色列的王位。’现在求你应验这话吧。

17 耶和华以色列的 神啊， 现在求你实现你向你的仆人大卫应许的话吧！

18 " 神真的要和人住在地上吗？看哪， 天和天上的天也容不下你， 何况我建造的这殿呢？

19 耶和华我的 神啊， 求你垂注你仆人的祷告和祈求， 聆听你仆人在你面前所发的呼喊和祷告。

20 求你张开眼睛， 昼夜看顾这殿， 就是看顾你所说要立你名的地方； 求你垂听你仆人向着这地方所发的祷告。

21 求你垂听你的仆人和你的子民以色列的祈求， 就是他们向着这地方所发的祷告； 求你从天上， 从你的居所垂听， 垂听和赦免。

22 "人若是得罪了邻舍， 有人要他起誓， 他就来到这殿， 在你的祭坛前起誓；

23 求你从天上垂听， 施行你的作为， 审判你的仆人， 照着恶人所行的报应在他头上； 宣告义人无罪， 照着他的义行赏赐他。

24 "如果你的子民以色列得罪了你， 以致在仇敌面前被击败； 后来回心转意， 承认你的名， 在这殿里向你祷告祈求，

25 求你从天上垂听， 赦免你子民以色列的罪， 领他们归回你赐给他们和他们列祖的土地。

26 "你的子民因得罪了你， 你惩罚他们， 使天闭塞不下雨； 如果他们向着这地方祷告， 承认你的名， 离开他们的罪，

27 求你在天上垂听， 赦免你的仆人和你的子民以色列的罪， 把他们当行的正道指教他们， 降雨在你的地上， 就是你赐给你的子民作产业的地上。

28 "国中若是有饥荒、瘟疫、旱风、霉烂、蝗虫、蚂蚱， 或是有仇敌围困城镇， 或是有什么灾祸， 什么疾病，

29 你的子民以色列， 无论是个别或是全体， 自知自己的灾祸和痛苦， 向着这殿张开双手祷告或祈求，

30 求你从天上你的居所垂听和赦免他们， 你是知道人心的， 你必照着各人所行的报应各人； 因为只有你知道世人的心。

31 使他们在你赐给我们列祖的地上， 一生一世敬畏你， 遵行你的道路。

32 "至于在你的子民以色列以外的外族人， 他们为了你的大名、你大能的手和伸出来的膀臂， 从远方而来； 他们来向着这殿祷告的时候，

33 求你从天上， 从你的居所垂听他们， 照着外族人向你呼求的一切而行， 使地上万民都认识你的名， 敬畏你， 像你的子民以色列一样； 又使他们知道我建造的这殿， 是奉为你名的所在。

34 "如果你的子民在你派他们出去的路上， 和仇敌作战， 他们向着你拣选的这城， 和向着我为你的名建造的这殿向你祷告，

35 求你从天上垂听他们的祷告祈求， 使他们得胜。

36 "如果你的子民得罪了你（因为世上没有不犯罪的人）， 你向他们发怒， 把他们交在仇敌面前， 以致仇敌把他们掳到外地或远或近；

37 如果他们在被掳去的地方回心转意， 在被掳去的地方祈求你说： ‘我们犯了罪了， 我们作了孽了， 我们行了恶了。’

38 如果他们在被掳去的地方一心一意归向你， 又向着他们自己的地， 就是你赐给他们列祖的地， 和向着你拣选的这城， 以及向着我为你的名建造的这殿祷告，

39 求你从天上， 从你的居所垂听他们的祷告祈求， 为他们伸冤， 赦免得罪了你的那些子民。

40 "我的 神啊， 现在求你张开眼睛， 求你的耳朵垂听在这地方献上的祷告。

41 现在， 耶和华 神啊， 求你起来， 愿你和你有大能的约柜进入你安息的地方； 耶和华 神啊， 愿你的祭司都披上救恩； 愿你的圣民在福乐中欢欣。

42 耶和华 神啊， 求你不要转脸不顾你所膏的人： 愿你记念你向你仆人大卫所施的慈爱。"