1 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
2 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.
3 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader David hade gjort.
4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt denne. Man kallade honom Nehustan.
5 På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit före honom.
6 Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
7 Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vad han företog sig. Han avföll från konungen i Assyrien och upphörde att vara honom underdånig.
8 Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
9 I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.
10 Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår; under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsår, blev Samaria intaget.
11 Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och till Mediens städer --
12 detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.
13 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
14 Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och lät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred. Vad du lägger på mig vill jag bära.» Då ålade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.
15 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.
16 Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna till HERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia, Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungen i Assyrien.
17 Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och när de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
18 Och de begärde att få tala med konungen. Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan som du nu har hängivit dig åt?
20 Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd och hava makt att föra krig. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?
21 Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.
22 Eller sägen I kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud'? Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
24 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!
25 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta ställe för att fördärva det? Nej, det är HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke med oss på judiska inför folket som står på muren.»
27 Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
28 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.
29 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder ur min hand
30 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
31 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,
32 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I få leva och icke dö. Men hören icke på Hiskia; ty han vill förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.'
33 Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
34 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
35 Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?»
36 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
37 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
1 以色列王以拉的儿子何细亚在位第三年， 犹大王亚哈斯的儿子希西家登基作王。
2 他登基的时候是二十五岁； 他在耶路撒冷作王二十九年， 他母亲名叫亚比， 是撒迦利雅的女儿。
3 他行耶和华看为正的事， 效法他的祖宗大卫一切所行的。
4 他废去邱坛， 打碎神柱， 砍掉亚舍拉； 他又打碎摩西所做的铜蛇， 因为直到那些日子， 以色列人仍然向它焚香， 称它作尼忽士但。
5 他倚靠耶和华以色列的 神， 在他以前或以后的犹大列王中， 没有像他的。
6 他忠于耶和华， 没有转离不跟从他， 谨守他的吩咐， 就是他曾吩咐摩西的。
7 耶和华和他同在， 他所有的征战都得到成功。他背叛亚述王， 不再臣服他。
8 他攻击非利士人， 直到迦萨和它的四境， 从哨站以至设防城。
9 希西家王在位第四年， 就是以色列王以拉的儿子何细亚在位第七年， 亚述王撒缦以色上来攻击撒玛利亚， 把城围困；
10 过了三年， 他们就攻取了撒玛利亚。希西家在位第六年， 就是以色列王何细亚在位第九年， 撒玛利亚被攻取了。
11 亚述王把以色列人掳到亚述去， 把他们徙置在哈腊、哈博河和歌散河， 以及玛代人的城里；
12 这是因为他们不听从耶和华他们 神的话， 违背他的约； 耶和华的仆人摩西吩咐的一切， 他们都不听从， 不遵行。
13 希西家王在位第十四年， 亚述王西拿基立上来攻击犹大所有的设防城， 占据了它们。
14 犹大王希西家派人往拉吉去见亚述王说： "我有罪了， 请你离我回去吧， 你们加于我的处分， 我必承当。"于是亚述王罚了犹大王希西家九百公斤银子和一百八十公斤金子。
15 希西家就把耶和华殿和王宫宝库内所有的金子都给了他。
16 那时， 犹大王希西家把耶和华殿门上和自己包在门柱上的金子， 都刮了下来， 给了亚述王。
17 亚述王从拉吉派他珥探、拉伯撒利和拉伯沙基率领大军， 往耶路撒冷， 到希西家王那里去。他们就上来， 去到耶路撒冷。他们到达以后， 就站在上池的引水道旁， 在漂布地的大路上。
18 他们呼叫王； 希勒家的儿子王宫总管以利亚敬、书记舍伯那和亚萨的儿子史官约亚就出来见他们。
19 拉伯沙基对他们说： "你们要对希西家说： ‘亚述大王这样说： 你所倚赖的这种防御算是什么呢？
20 你说有作战的智谋和能力， 只是嘴上空言， 现在你倚赖谁才背叛我呢？
21 你看， 你倚赖埃及这压伤的芦苇做的手杖， 人若是倚靠它， 它必刺入他的手， 把手刺伤， 埃及王法老对所有倚赖他的人正是这样。
22 如果你们对我说： 我们倚靠的是耶和华我们的 神， 希西家不是曾把他的邱坛和祭坛废去， 又对犹大人和耶路撒冷人说： 你们要在耶路撒冷这祭坛前敬拜吗？
23 现在， 你可以和我主亚述王打赌， 我给你二千匹战马， 看你能否派出骑兵来骑它们？
24 否则， 你怎能使我主最小的一位臣仆转脸逃跑呢？你竟然倚赖埃及供应战车和战马吗？
25 现在， 我上来攻击这地方， 要毁灭它， 不是有耶和华的意思吗？耶和华曾对我说： 上去攻击那地， 把它毁灭。’"
26 希勒家的儿子以利亚敬、舍伯那和约亚对拉伯沙基说： "请用亚兰语和你的仆人们说话， 因为我们听得懂； 不要用犹大语和我们说话， 免得传入在城墙上的人民的耳中。"
27 拉伯沙基对他们说： "我主派我来， 只是对你的主和你说这些话吗？不也是对坐在城墙上， 和你们在一起吃自己的粪、喝自己的尿的人民说的吗？"
28 于是拉伯沙基站着， 用犹大语大声喊着， 说： "你们要听亚述大王的话。
29 王这样说： ‘不要给希西家欺骗了你们， 因为他不能从我的手中解救你们；
30 也不要让希西家欺骗你们去信赖耶和华说： 耶和华一定会解救我们， 这城必不会交在亚述王的手中。
31 不要听从希西家， 因为亚述王这样说： 你们要与我和好， 出来向我投降， 各人就可以吃自己的葡萄树和无花果树的果子， 喝自己水池里的水。
32 直到我来带你们到一个像你们国家的地方， 那地方有五谷新酒， 粮食和葡萄园， 橄榄树和蜂蜜， 你们必可以活着， 不会死亡。不要听从希西家， 因为他误导你们说： 耶和华必解救我们。
33 列国的神真能解救他们的国土脱离亚述王的手吗？
34 哈马和亚珥拔的神在哪里呢？西法瓦音、希拿和以瓦的神在哪里呢？他们可以解救撒玛利亚脱离我的手吗？
35 这些国家所有的神， 有哪一个曾解救他自己的国家脱离我的手呢？难道耶和华能解救耶路撒冷脱离我的手吗？’"
36 众民都不出声， 一句话也不回答他， 因为王吩咐他们： "不要回答他。"
37 当时王宫总管希勒家的儿子以利亚敬、书记舍伯那和亚萨的儿子史官约亚来到希西家那里， 他们的衣服都撕裂了， 他们把拉伯沙基的话都告诉了他。