1 Vid den tid då HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa från Gilgal.
2 Och Elia sade till Elisa: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Betel.» Men Elisa svarade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke. Och de gingo ned till Betel.
3 Då kommo profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?» Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen stilla.»
4 Och Elia sade till honom: »Elisa, stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jeriko.» Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke.» Och de kommo till Jeriko.
5 Då gingo profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: »Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrån dig, upp över ditt huvud?» Han svarade: »Ja, jag vet det; tigen stilla.»
6 Och Elia sade till honom: »Stanna här, ty HERREN har sänt mig till Jordan.» Men han svarade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag lämnar dig icke.» Och de gingo båda åstad.
7 Men femtio män av profetlärjungarna gingo ock åstad och ställde sig på något avstånd, längre bort, under det att de båda stodo vid Jordan.
8 Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet; då delade sig detta åt två sidor. Och de gingo så båda på torr mark därigenom.
9 När de hade kommit över, sade Elia till Elisa: »Bed mig om vad jag skall göra för dig, innan jag bliver tagen ifrån dig.» Elisa sade »Må en dubbel arvslott av din ande falla mig till.»
10 Han svarade: »Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag bliver tagen ifrån dig, då kommer det dock att så ske dig; varom icke, så sker det ej.»
11 Under det att de nu gingo och talade, syntes plötsligt en vagn eld, med hästar av eld, och skilde de båda från varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen.
12 Och Elisa såg det och ropade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!» Sedan såg han honom icke mer. Och han fattade i sina kläder och rev sönder dem i två stycken.
13 Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände så om och ställde sig vid Jordans strand.
14 Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: »Var är HERREN, Elias Gud?» Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt två sidor, och han gick över.
15 När profetlärjungarna, som voro vid Jeriko på något avstånd, sågo detta, sade de: »Elias ande vilar på Elisa.» Och de kommo honom till mötes och bugade sig ned till jorden för honom.
16 Och de sade till honom: »Se, bland dina tjänare finnas femtio raska män; låt dessa gå och söka efter din herre. Kanhända har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal.» Men han svarade: »Sänden ingen åstad.
17 Men när de länge och väl enträget hade bett honom därom, sade han: »Så sänden då åstad.» Då sände de åstad femtio män; och dessa sökte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
18 När de sedan kommo tillbaka till honom, medan han ännu vistades i Jeriko, sade han till dem: »Sade jag icke till eder att I icke skullen gå?»
19 Och männen i staden sade till Elisa: »Stadens läge är ju gott, såsom min herre ser, men vattnet är dåligt, och därav komma missfall i landet.»
20 Han sade: »Hämten hit åt mig en ny skål och läggen salt däri.» Och de hämtade en åt honom.
21 Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt däri och sade: »Så säger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; död och missfall skola icke mer komma därav.
22 Och vattnet blev sunt, och har förblivit så ända till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade.
23 Därifrån begav han sig upp till Betel. Och under det han var på väg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva gäck med honom och ropade till honom: »Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!»
24 När han då vände sig om och fick se dem, uttalade han en förbannelse över dem i HERRENS namn. Då kommo två björninnor ut ur skogen och sleto sönder fyrtiotvå av barnen.
25 Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan därifrån tillbaka till Samaria.
1 耶和华将要用旋风接以利亚往天上去的时候， 以利亚和以利沙一起离开吉甲。
2 以利亚对以利沙说： "你留在这里吧， 因为耶和华差派我到伯特利去。"以利沙说： "我指着永活的耶和华和你的性命起誓： 我必不离开你。"于是他们下到伯特利去。
3 在伯特利的先知门徒出来见以利沙， 对他说： "你知道今天耶和华要接你的老师离开你吗？"他说： "我已经知道了， 你们别再多说。"
4 以利亚对以利沙说： "你留在这里吧， 因为耶和华差派我往耶利哥。"他说： "我指着永活的耶和华和你的性命起誓： 我必不离开你。"于是他们来到耶利哥。
5 在耶利哥的先知门徒前来见以利沙， 对他说： "你知道今天耶和华要接你的老师离开你吗？"他说： "我已经知道了， 你们别再多说。"
6 以利亚对他说： "你留在这里吧， 因为耶和华差派我往约旦河去。"以利沙说： "我指着永活的耶和华和你的性命起誓： 我必不离开你。"于是他们二人继续前行。
7 先知门徒中有五十人跟着他们， 远远地站在他们对面； 他们二人在约旦河河边站着。
8 以利亚拿着自己的外衣， 把它卷起， 击打河水， 河水就左右分开， 他们二人就在干地上走过去了。
9 他们过去之后， 以利亚对以利沙说： "在我没有被接离开你以先， 我可以为你作些什么， 你尽管求吧！ "以利沙说： "求你使你的灵双倍地临到我。"
10 以利亚说： "你所求的是一件难事， 不过我被接离开你的时候， 如果你看见我， 就必得着， 否则就得不着了。"
11 他们边走边谈的时候， 忽然， 有火车火马把他们二人分开， 以利亚就在旋风中被接往天上去了。
12 以利沙看见， 就喊叫： "我父！ 我父！ 以色列的战车马兵啊！ "跟着就不再看见他了。以利沙抓住自己的衣服， 把它撕成两片。
13 他拾起以利亚身上掉下来的外衣， 就回去， 站在约旦河河边。
14 他拿着从以利亚身上掉下来的外衣， 击打河水， 说： "耶和华以利亚的 神在哪里呢？"他一击打河水， 河水就左右分开， 以利沙就走过去了。
15 那些耶利哥的先知门徒在远处看见， 就说： "以利亚的灵在以利沙身上了。"他们就来迎接他， 俯伏在地拜他。
16 他们对他说： "请看， 你的仆人这里有五十个壮士； 请让他们去寻找你的老师， 或者耶和华的灵把他提去， 丢在某一座山上， 或某一处山谷里。"以利沙说： "你们不必派人去了。"
17 他们恳求他， 使他不好意思推辞， 于是他说： "你们派人去吧。"他们就派出五十个人， 寻觅了三天， 仍然找不着。
18 于是他们回到以利沙那里； 那时， 他还停留在耶利哥， 他对他们说： "我不是告诉了你们不必去的吗？"
19 那城的人对以利沙说： "请看这城的地势很好， 老师你也看见， 可惜水恶劣， 以致此地没有出产。"
20 以利沙说： "给我拿一个新碗来， 里面要盛点盐。"他们就把碗拿给他。
21 他就出去到水源那里， 把盐倒在那里， 然后说： "耶和华这样说： ‘我已经医好了这水， 从此不再有人死亡， 地也不再没有出产了。’"
22 那水果然治好了， 直到今日， 正如以利沙所说的话。
23 以利沙从那里上伯特利去， 正沿路上去的时候， 从城里有一班年轻人走出来， 讥笑他， 说： "秃头的上去吧！ 秃头的上去吧！ "
24 以利沙回头看着他们， 奉耶和华的名咒诅他们。于是有两只母熊从树林里走出来， 撕裂了他们中间四十二个年轻人。
25 以利沙从那里上迦密山， 又从迦密山回到撒玛利亚。