1 Joram, Ahabs son, blev konung över Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, adertonde regeringsår, och han regerade i tolv år.

2 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; dock icke såsom hans fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans fader hade låtit göra.

3 Dock höll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; från dessa avstod han icke.

4 Mesa, konungen i Moab, som ägde mycken boskap, hade i skatt till konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra tusen vädurar.

5 Men när Ahab var död, avföll konungen i Moab från konungen i Israel.

6 Då drog konung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel.

7 Därefter sände han åstad bud till Josafat, konungen i Juda, och lät säga honom: »Konungen i Moab har avfallit från mig. Vill du draga med mig för att strida mot Moab?» Han svarade: »Ja, jag vill draga ditupp -- jag såsom du, mitt folk såsom ditt folk, mina hästar såsom dina hästar!»

8 Och han frågade: »Vilken väg skola vi draga ditupp?» Han svarade »Vägen genom Edoms öken.»

9 Så drogo då konungen i Israel konungen i Juda och konungen i Edom åstad; men när de hade färdats sju dagsresor, fanns intet vatten för hären och för djuren som de hade med sig.

10 Då sade Israels konung: »Ack att HERREN skulle kalla tillhopa dessa tre konungar för att giva dem i Moabs hand!»

11 Men Josafat sade: »Finnes här ingen HERRENS profet, så att vi kunna fråga HERREN genom honom?» Då svarade en av Israels konungs tjänare och sade: »Elisa, Safats son, finnes här, han som plägade gjuta vatten på Elias händer.»

12 Josafat sade: »Hos honom är HERRENS ord.» Israels konung och Josafat och Edoms konung gingo då ned till honom.

13 Men Elisa sade till Israels konung: »Vad har du med mig att göra? Gå du till din faders profeter och till din moders profeter.» Israels konung svarade honom: »Bort det, att HERREN skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar för att giva dem i Moabs hand!»

14 Då sade Elisa: »Så sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjänare jag är: om jag icke hade undseende för Josafat, Juda konung, så skulle jag icke akta på dig eller se till dig.

15 Men hämten nu hit åt mig en harpospelare.» Så ofta harpospelaren spelade, kom nämligen HERRENS hand över honom.

16 Och han sade: »Så säger HERREN: Gräven i denna dal grop vid grop.

17 Ty så säger HERREN: I skolen icke märka någon vind, ej heller se något regn, men likväl skall denna dal bliva full med vatten, så att både I själva skolen hava att dricka och eder boskap och edra övriga djur.

18 Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock giva Moab i eder hand.

19 Och I skolen intaga alla befästa städer och alla andra ansenliga städer, I skolen fälla alla nyttiga träd och kasta igen alla vattenkällor, och alla bördiga åkerstycken skolen I fördärva med stenar.»

20 Och se, om morgonen, vid den tid då spisoffret frambäres, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

21 Moabiterna hade nu allasammans hört att konungarna hade dragit upp för att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenför ålder eller därutöver blevo uppbådade och stodo nu vid gränsen.

22 Men bittida om morgonen, när solen gick upp och lyste på vattnet, sågo moabiterna vattnet framför sig rött såsom blod.

23 Då sade de: »Det är blod! Konungarna hava helt visst råkat i strid och därvid dräpt varandra. Nu till plundring, Moab!»

24 Men när de kommo till Israels läger, bröto israeliterna fram och slogo moabiterna, så att de flydde för dem. Och de drogo in i landet och slogo ytterligare moabiterna.

25 Och städerna förstörde de, och på alla bördiga åkerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade överhöljt dem, och alla vattenkällor täppte de till, och alla nyttiga träd fällde de, så att de till slut lämnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset. Men när slungkastarna omringade staden och besköto den

26 och Moabs konung såg att han icke kunde hålla stånd i striden, tog han med sig sju hundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.

27 Då tog han sin förstfödde son, den som skulle bliva konung efter honom, och offrade denne på muren till ett brännoffer. Då drabbades Israel av svår hemsökelse, så att de måste bryta upp och lämna honom i fred och vända tillbaka till sitt land igen.

1 犹大王约沙法第十八年， 亚哈的儿子约兰在撒玛利亚作王， 统治以色列； 他作王共有十二年。

2 他行耶和华看为恶的事， 只是还不至于像他的父亲和母亲一样， 因为他除去了他父亲所做的巴力神柱。

3 只是尼八的儿子耶罗波安使以色列人陷在罪中的那些罪， 他却坚持不舍， 不肯脱离。

4 摩押王米沙是个以畜牧为生的人。他每年进贡十万头绵羊羔和十万头公羊羔给以色列王。

5 亚哈死后， 摩押王背叛以色列王。

6 那时约兰王从撒玛利亚出来点阅以色列众人。

7 他一面起行， 一面派人到犹大王约沙法那里， 说： "摩押王背叛了我， 你肯不肯和我同去攻打摩押呢？"约沙法说： "我愿意去； 我和你不分彼此， 我的人民就像是你的人民， 我的马就像是你的马。"

8 约沙法问： "我们从哪条路上去呢？"约兰回答： "从以东旷野的路上去。"

9 于是以色列王、犹大王和以东王， 绕道行了七日的路程。军队和随行的牲畜都没有水喝。

10 以色列王说： "哎哟， 耶和华招聚这三位君王， 是要把他们交在摩押人的手中。"

11 约沙法说： "这里不是有一位耶和华的先知吗？我们可以托他求问耶和华。"以色列王的一位臣仆说： "这里有沙法的儿子以利沙， 他从前是服事以利亚的（"他从前是服事以利亚的"原文作"他从前倒水在以利亚手上"）。"

12 约沙法说： "他必有耶和华的话。"于是以色列王、约沙法和以东王都下到他那里。

13 以利沙对以色列王说： "我和你有什么关系呢？去问你父亲和你母亲的先知吧！ "以色列王对他说： "不要这样说， 耶和华招聚这三位君王， 是要把他们交在摩押人手中。"

14 以利沙说： "我指着我所事奉永活的万军耶和华起誓， 若不是看犹大王约沙法的情面， 我根本不会理你， 看也不看你。

15 现在， 给我找一个琴师来。"当琴师弹琴的时候， 耶和华的能力就临到他身上。

16 以利沙说： "耶和华这样说： ‘要在这山谷到处挖濠沟。’

17 因为耶和华这样说： ‘你们虽然没有看见风， 也没有看见雨， 但这山谷必充满了水， 你们和你们的牲畜都可以有水喝。

18 这事在耶和华眼中算是小事， 他还要把摩押交在你们手中。

19 你们要攻破所有坚固的城和一切繁华的都市； 砍下各种佳美的树木， 堵塞所有水泉， 用石头堆满一切肥沃的田地。’"

20 到了早上， 约在献祭的时候， 忽然有水从以东来， 遍地就满了水。

21 摩押全国听见这几位君王上来要攻打他们， 就召集所有能够穿上武装的， 不论老幼， 到边界上防守。

22 第二天早上， 他们起来的时候， 太阳照在水上， 摩押人从那边看见水红得像血一样。

23 他们说： "这是血啊！ 一定是那些王互相攻击， 自相残杀； 现在， 摩押人哪， 去抢掠吧！ "

24 他们来到以色列营， 以色列人起来， 击杀摩押人， 摩押人就在以色列人面前逃跑； 以色列人就攻进摩押， 击杀他们。

25 他们毁坏城市， 各人向一切肥沃的田地拋掷石头， 把田地填满了， 又堵塞一切水泉， 砍下各种佳美的树木， 直到吉珥．哈列设只剩下石头， 甩石的兵把它包围， 攻击它。

26 摩押王见战事激烈， 无法抵抗， 于是带领七百持刀的兵， 想要突围到以东王那里， 可是不成功，

27 于是他把那要接续他作王的长子， 在城墙上献为燔祭。以色列人就遭遇极大的忿怒， 于是离开他， 回到自己的地方去了。