1 Och en kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa och sade: »Min man, din tjänare, har dött, och du vet att din tjänare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsägare och vill taga mina båda söner till trälar.

2 Elisa sade till henne: »Vad kan jag göra för dig? Säg mig, vad har du i huset?» Hon svarade: »Din tjänarinna har intet annat i huset än en flaska smörjelseolja.»

3 Då sade han: »Gå och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, tomma kärl, men icke för få.

4 Gå så in, och stäng igen dörren om dig och dina söner, och gjut i alla dessa kärl; och när ett kärl är fullt, så flytta undan det.»

5 Då gick hon ifrån honom. Och sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, buro de fram kärlen till henne, och hon göt i.

6 Och när kärlen voro fulla, sade hon till sin son: »Bär fram åt mig ännu ett kärl.» Men han svarade henne: »Här finnes intet kärl mer. Då stannade oljan av.

7 Och hon kom och berättade detta för gudsmannen. Då sade han: »Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över.»

8 En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt.

9 Då sade hon en gång till sin man: »Se, jag har förnummit att han som beständigt kommer hitöver är en helig gudsman.

10 Så låt oss nu mura upp ett litet rum på taket och där sätta in åt honom en säng, ett bord, en stol och en ljusstake, så att han kan få taga in där, när han kommer till oss.»

11 Så kom han dit en dag och fick då taga in i rummet och ligga där.

12 Och han sade till sin tjänare Gehasi: »Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren.

13 Ytterligare tillsade han honom: »Säg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du något att andraga hos konungen eller hos härhövitsmannen?'» Men hon svarade: »Nej; jag bor ju här mitt ibland mitt folk.»

14 Sedan frågade han: »Vad kan jag då göra för henne?» Gehasi svarade: »Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal.»

15 Så sade han då: »Kalla henne hitin.» Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren.

16 Och han sade: »Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen.» Hon svarade: »Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant.»

17 Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.

18 Och när gossen blev större, hände sig en dag att han gick ut till sin fader hos skördemännen.

19 Då begynte han klaga för sin fader: »Mitt huvud! Mitt huvud!» Denne sade till sin tjänare: »Tag honom och bär honom till hans moder.

20 Han tog honom då och förde honom till hans moder. Och han satt i hennes knä till middagstiden; då gav han upp andan.

21 Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde igen om honom och gick ut.

22 Därefter kallade hon på sin man och sade: »Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna, så vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.»

23 Han sade: »Varför vill du i dag fara till honom? Det är ju varken nymånad eller sabbat.» Hon svarade: »Oroa dig icke!»

24 Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: »Driv på framåt, och gör icke något uppehåll i min färd, förrän jag säger dig till.»

25 Så begav hon sig åstad och kom till gudsmannen på berget Karmel. Då nu gudsmannen fick se henne på något avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: »Se, där är sunemitiskan.

26 Skynda nu emot henne och fråga henne: 'Allt står väl rätt till med dig och med din man och med gossen?'» Hon svarade: »Ja.»

27 Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: »Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad; men HERREN hade fördolt detta för mig och icke låtit mig få veta det.»

28 Och hon sade: »Hade jag väl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig något?»

29 Då sade han till Gehasi: »Omgjorda dina länder och tag min stav i din hand och gå åstad; om du möter någon, så hälsa icke på honom, och om någon hälsar på dig, så besvara icke hans hälsning. Och lägg sedan min stav på gossens ansikte.»

30 Men gossens moder sade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag släpper dig icke.» Då stod han upp och följde med henne.

31 Men Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på gossens ansikte; dock hördes icke ett ljud, och intet spår av förnimmelse kunde märkas. Då vände han om och gick honom till mötes och berättade det för honom och sade: »Gossen har icke vaknat upp.»

32 Och när Elisa kom in i huset, fick han se att gossen låg död på hans säng.

33 Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN.

34 Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm.

35 Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom. Då nös gossen, ända till sju gånger. Och därpå slog gossen upp ögonen.

36 Sedan ropade han på Gehasi och sade: »Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han in henne, och när hon kom in till honom, sade han: »Tag din son.»

37 Då kom hon fram och föll ned för hans fötter och bugade sig mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

38 Och Elisa kom åter till Gilgal, medan hungersnöden var i landet. När då profetlärjungarna sutto där inför honom, sade han till sin tjänare »Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.»

39 Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem.

40 Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gåvo de upp ett rop och sade: »Döden är i grytan, du gudsman!» Och de kunde icke äta.

41 Då sade han: »Skaffen hit mjöl.» Detta kastade han i grytan. Därefter sade han: »Ös upp åt folket och låt dem äta.» Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

42 Och en man kom från Baal-Salisa och förde med sig åt gudsmannen förstlingsbröd; tjugu kornbröd, och ax av grönskuren säd i sin påse. Då sade han: »Giv det åt folket att äta.»

43 Men hans tjänare sade: »Huru skall jag kunna sätta fram detta för hundra män?» Han sade: »Giv det åt folket att äta; ty så säger HERREN: De skola äta och få över.

44 Då satte han fram det för dem. Och de åto och fingo över, såsom HERREN hade sagt.

1 一位先知门徒的妻子哀求以利沙说： "你仆人我的丈夫死了， 你知道你的仆人是敬畏耶和华的。现在债主来要抓我的两个孩子作他的奴仆。"

2 以利沙对他说： "我可以为你作什么呢？告诉我， 你家里有什么呢？"她说： "婢女家中除了一瓶油以外， 什么也没有。"

3 以利沙说： "你到外面去向你所有的邻居借空器皿， 要尽量多借。

4 然后回去， 把你和你儿子关在家里， 你要把油倒在所有器皿里面， 装满了的就放在一边。"

5 于是妇人离开了他， 把自己和儿子关在门内； 她的儿子不住地把器皿拿到她面前， 她就把油倒进去。

6 器皿都倒满了的时候， 她对儿子说： "再拿一个器皿给我。"他对她说： "再没有器皿了。"油就止住了。

7 她去告诉神人， 神人说： "你去把油卖掉， 还清你的债务， 你和你的儿子可以靠着剩下的过活。"

8 有一天， 以利沙经过书念的时候， 那里有一位贵妇坚持留他吃饭； 于是以后每逢他从那里经过， 他总进去吃饭。

9 那妇人对她的丈夫说： "你看， 我知道那常从我们这里经过的， 是个圣洁的神人。

10 让我们盖一间有墙的小阁， 为他在里面摆设睡床、桌子、椅子和灯盏； 他到我们这里来的时候， 就可以到那里休息。"

11 有一天， 以利沙来到那里， 就上小阁休息， 在那里躺下。

12 他对他的仆人基哈西说： "你去叫这书念的妇人来。"于是他叫了她来， 站在他的面前。

13 他对他的仆人说： "你对她说： ‘看哪！ 你为我们费了这么多心思。我可以为你作些什么呢？你有事要我替你向王或军长说的吗？’"她说： "我住在自己的人民中间。"

14 于是他说： "我到底可以为她作些什么呢？"基哈西说： "她没有儿子， 而她的丈夫又老了。"

15 于是以利沙对他说： "再叫她来。"他就再去叫了她来， 她就站在门口。

16 以利沙说： "明年这个时分， 时候到了， 你必怀抱一个儿子。"她说： "神人哪！ 不要欺哄你的婢女。"

17 这妇人果然怀了孕， 到明年这个时分， 时候到了， 她就生了一个儿子， 正如以利沙对她所说的。

18 孩子渐渐长大。有一天， 他出来到收割的人中找他的父亲。

19 他对他的父亲说： "我的头啊！ 我的头啊！ "他的父亲对仆人说： "把他抱到他母亲那里。"

20 于是仆人把他抱着， 送到他母亲那里。孩子坐在他母亲的双膝上， 到中午就死了。

21 她把孩子抱上小阁， 放在神人的床上； 她把他关在里面， 就出去了。

22 她呼唤她的丈夫， 说： "请你派一个仆人和一头驴子给我。我要赶到神人那里， 立刻就回来。"

23 他说： "为什么你要在今天去见他呢？今天既不是月朔， 也不是安息日。"她说： "一切都平安。"

24 于是她把驴套上鞍， 对她的仆人说： "你来赶驴子走吧， 除非我告诉你， 否则不要因为我慢下来。"

25 于是她起程， 去到迦密山神人那里。神人从远处看见她的时候， 就对他的仆人基哈西说： "看哪！ 书念的妇人在那边呢！

26 现在你跑去迎接她， 对她说： ‘你平安吗？你的丈夫平安吗？你的儿子平安吗？’"她说： "都平安。"

27 她来到山上神人那里， 就抱住神人的脚； 基哈西上前要推开她， 但神人说： "由她吧， 因为她的心灵很痛苦。耶和华隐瞒我， 没有告诉我。"

28 她说： "我有向我主求过儿子吗？我不是说过： ‘不要欺哄我’的吗？"

29 神人对基哈西说： "你束上腰， 手里拿着我的手杖前去； 不论遇见的是谁， 都不要向他问安； 若是有人向你问安， 你也不要回答他， 只要去把我的手杖放在孩子的脸上。"

30 孩子的母亲说： "我指着永活的耶和华和你的性命起誓， 我决不会离开你。"神人只好起身随她而去。

31 基哈西在他们前面去了， 把手杖放在孩子的脸上， 可是没有声音， 也没有反应； 于是他回来迎着以利沙， 告诉他说： "那孩子还没有醒过来。"

32 以利沙来到书念妇人的家， 看见孩子已经死了， 躺在他的床上。

33 于是他进去， 把自己和孩子二人关在门内， 然后向耶和华祷告。

34 他又上床伏在孩子身上， 使自己的口对着孩子的口， 自己的眼对着孩子的眼， 自己的手放在孩子的手上； 他伏在孩子身上， 孩子的身体就渐渐温暖起来。

35 然后他下来在房内来回走了一趟， 再上去， 伏在孩子身上； 那孩子打了七个喷嚏， 跟着就张开了眼睛。

36 神人呼唤基哈西， 说： "你去叫那书念的妇人来。"他就去叫她， 她来到他那里， 他就说： "把你的儿子抱起来。"

37 于是她进去， 在他的脚前下拜， 俯伏在地上； 然后把儿子抱起来， 出去了。

38 以利沙又回到吉甲， 那地正发生饥荒。先知的门徒坐在他面前。他对他的仆人说： "把大锅放在火上， 给先知的门徒们煮点东西吃。"

39 有一个人到田野那里去采摘野菜。他找到一棵野瓜藤， 就摘下藤上的野瓜装满了他的衣服。他回来， 把瓜切了放入煮东西的锅中， 他们不知道是什么东西。

40 后来他们倒出来给众人吃， 他们在吃锅里的东西的时候， 都惨叫起来， 说： "神人哪！ 锅中有致死的毒物！ "他们就不能吃了。

41 他说： "拿些面给我。"他把面放在锅中， 说： "倒出来给众人吃吧。"锅里就没有毒了。

42 有一个人从巴力．沙利沙来， 他带给神人二十个用初熟大麦做的饼， 还有新穗子； 以利沙说： "把这些给众人吃吧！ "

43 他的仆人说： "我怎能把这一些食物摆在一百个人面前呢？"神人说： "给众人吃吧， 因为耶和华这样说： ‘他们要吃， 而且还有剩下的。’"

44 于是仆人摆在众人面前， 他们都吃， 而且还有剩下的， 正如耶和华所说的。