1 Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel, så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.»

2 Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade då gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?» Han sade: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.» Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spetälska vid Samarias stadsport. Araméernas flykt. Tvivlarens straff.

3 Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessa sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess vi dö?»

4 Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock dö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.»

5 Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas läger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se, då fanns ingen människa där.

6 Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras i araméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hade sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola komma över oss.»

7 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant det stod; de hade flytt för att rädda sina liv.

8 När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in i ett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld och kläder, och gingo så bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns, och gingo så bort och gömde det.

9 Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt. I dag kunna vi frambära ett glädjebudskap. Men om vi nu tiga och vänta till i morgon, när det bliver dager, så skall det tillräknas oss såsom missgärning. Välan då, låt oss gå och berätta detta i konungens hus.

10 Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten och berättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, men där fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människa hördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna och tälten såsom de pläga stå.»

11 Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man förkunnade det också inne i konungens hus.

12 Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jag vill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss. De veta att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in i staden.»

13 Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne -- det skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och låt oss sända åstad och se efter.»

14 Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen efter.»

15 Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån sig, när de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och berättade detta för konungen.

16 Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt.

17 Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hade av honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned till honom.

18 Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och likaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel»,

19 då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?» Då sade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.»

20 Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i porten.

1 以利沙说： "你们要听耶和华的话。耶和华这样说： ‘明日大约这个时候， 在撒玛利亚的城门， 三公斤面粉只卖十一克银子， 六公斤大麦也只是卖十一克银子。’"

2 但那搀扶王的官长回答神人， 说： "即使耶和华在天上开了窗户， 也不会有这事发生。"以利沙说： "看哪， 你要亲眼看见， 却吃不着。"

3 有四个痲风病人在城门口那里， 他们彼此说： "我们为什么坐在这里等死呢？

4 我们如果说： ‘我们进城去吧！ ’城里正有饥荒， 我们就要死在那里。我们如果坐在这里， 也是要死。现在， 让我们去投降亚兰人的军队吧； 如果他们饶我们一命， 我们就可以活着； 如果他们要杀死我们， 我们就死吧。"

5 于是他们在黄昏动身去到亚兰人的军营那里； 他们来到亚兰人的军营外边， 竟看不见一个人在那里。

6 因为主使亚兰人的军队听见战车、战马和大军的声音； 他们就彼此说： "看哪， 一定是以色列王雇用了赫人的众王和埃及人的众王来攻击我们。"

7 于是他们在黄昏的时候起来逃跑， 他们丢下他们的帐幕， 他们的马匹和他们的驴子； 军营仍在那里， 他们却只顾逃命去了。

8 这些患痲风病的人来到军营的外边， 他们进入其中一座帐幕， 又吃又喝， 并且从那里取去金子、银子和衣服， 然后离去， 把东西收藏起来。他们再回去， 进入另一座帐幕， 从那里拿走财物， 去收藏起来。

9 他们彼此说： "我们这样作是不对的。今天是报好消息的日子， 我们竟不出声， 如果我们等到早上天亮， 我们就算为有罪了。现在， 来吧， 我们要去通知王家。"

10 他们就去呼喊守城门的， 告诉他们说： "我们去过亚兰人的军营那里， 看见那里一个人也没有， 也没有人声。只有马仍拴着， 驴仍拴着， 帐幕都原封不动。"

11 守城门的就喊叫起来， 又往城内给王家报信。

12 王在夜间起来， 对他的臣仆说： "我告诉你们亚兰人对我们所作的是怎么一回事。他们知道我们闹饥荒， 所以出到军营外在田野埋伏， 心里说： ‘他们必从城里出来。我们就可以活捉他们， 进入城里去了。’"

13 他的一位臣仆回答， 说： "请叫人拉五匹剩下的马来； 看哪， 它们像所有剩下在这里的以色列人， 都要像所有死去的以色列人一样； 让我们打发人去看看吧。"

14 于是他们取了两辆战车和马匹， 王差人去追踪亚兰军， 吩咐他们： "去查看吧。"

15 他们就去追踪亚兰军直到约旦河。看哪， 沿途堆满了衣物器具， 就是亚兰人在匆忙逃走时丢弃的。于是使者回去向王报告。

16 众民就出去， 抢掠亚兰人的军营。于是三公斤面粉卖十一克银子， 六公斤大麦也卖十一克银子， 好像耶和华所说的。

17 王指派那官长， 就是那搀扶他的， 在城门口镇压。众民在城门那里把他践踏在地， 他就死了， 好像神人所说的， 就是王下来到神人那里时， 他所说的。

18 这是因为当神人对王说： "明天大约这个时分， 在撒玛利亚城门口， 六公斤大麦卖十一克银子， 三公斤面粉也卖十一克银子。"

19 那官长回答神人， 说： "即使耶和华在天上开了窗户， 也不会有这事发生。"神人说： "看哪， 你要亲眼看见， 却吃不着。"

20 这事果然发生在他身上： 众民把他践踏在地， 他就死了。