1 Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka från segern över Amalek, och när David sedan i två dagar hade uppehållit sig i Siklag,

2 då hände sig på tredje dagen att en man kom från Sauls läger, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. Och när han kom in till David, föll han ned till jorden och bugade sig.

3 David frågade honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag kommer såsom flykting ifrån Israels läger.»

4 Då sade David till honom: »Huru har det gått? Säg mig det.» Han svarade: »Folket har flytt ur striden, många av folket hava också fallit och dött; Saul och hans son Jonatan äro ock döda.»

5 David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: »Huru vet du att Saul och hans son Jonatan äro döda?»

6 Den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom svarade: »Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.

7 När han då vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: 'Här är jag.'

8 Då frågade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.

9 Sedan sade han till mig: 'Träd fram hit till mig och giv mig dödsstöten, ty jag är gripen av dödens vanmakt, om ock livet ännu alltjämt är kvar i mig.'

10 Då trädde jag fram till honom och dödade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som satt på hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.»

11 Då fattade David i sina kläder och rev sönder dem; så gjorde ock alla de män som voro där med honom.

12 Och de höllo dödsklagan och gräto och fastade ända till aftonen för Sauls och hans son Jonatans skull, och för HERRENS folks och för Israels hus' skull, därför att de hade fallit för svärd.

13 Och David frågade den unge mannen som hade framfört underrättelsen till honom: »Varifrån är du?» Han svarade: »Jag är son till en amalekit som lever här såsom främling.»

14 David sade till honom: »Kände du då ingen fruktan för att uträcka din hand till att förgöra HERRENS smorde?»

15 Och David kallade på en av sina män och sade: »Kom hit och stöt ned honom.» Och han slog honom till döds.

16 Och David sade till honom: »Ditt blod komme över ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har dödat HERRENS smorde.'»

17 Och David sjöng följande klagosång över Saul och hans son Jonatan,

18 och han befallde att man skulle lära Juda barn »Bågsången»; den är upptecknad i »Den redliges bok»:

19 »Din härlighet, Israel, ligger slagen på dina höjder. Huru hava icke hjältarna fallit!

20 Förkunnen det icke i Gat, bebåden det ej på Askelons gator, för att filistéernas döttrar icke må glädja sig, de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.

21 I Gilboa berg, på eder må ej falla dagg eller regn, ej ses offergärdsskördar. Ty hjältarnas sköld blev där till smälek, Sauls sköld, ej sedan smord med olja.

22 Från slagnas blod, från hjältars hull vek Jonatans båge icke tillbaka, vände Sauls svärd ej omättat åter.

23 Saul och Jonatan, så kära och ljuvliga för varandra i livet, de blevo ej heller skilda i döden, de två, som voro snabbare än örnar, starka mer än lejon.

24 Israels döttrar, gråten över Saul, över honom som klädde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra kläder med gyllene smycken.

25 Huru hava icke hjältarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen på dina höjder.

26 Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.

27 Huru hava icke hjältarna fallit, de båda stridssvärden förgåtts!»

1 扫罗死后， 大卫杀退了亚玛力人回来， 就在洗革拉住了两天。

2 第三天， 忽然有一个人从扫罗的营回来， 衣服撕裂， 头上蒙灰。这人一来到大卫面前， 就俯伏在地上叩拜他。

3 大卫问他： "你从哪里来？"他对他说： "我是从以色列的营中逃出来的。"

4 大卫又问他： "情况怎么样？请你告诉我！ "他回答： "众人都逃离战场， 他们中间不但有许多人倒地阵亡， 连扫罗和他的儿子约拿单也死了。"

5 于是， 大卫问那向他报信的年轻人： "你怎么知道扫罗和他的儿子死了呢？"

6 那个向大卫报信的年轻人回答： "我刚巧在基利波山， 看见扫罗靠在自己的矛枪上， 又见有战车和马兵紧紧地追赶他。

7 他回头看到我， 就呼唤我。我说： ‘我在这里。’

8 他问我： ‘你是谁？’我回答他： ‘我是亚玛力人。’

9 于是他对我说： ‘请你站到我身边来， 把我杀死， 因为痛苦抓住我， 我却还死不了。’

10 我就站到他身边去， 把他杀了， 因为我知道他一倒下， 就不能再活了。我摘下他头上的王冠， 取下他臂上的手镯， 带到这里来奉给我主。"

11 大卫就抓住自己的衣服， 把它们全都撕裂。所有与他在一起的人也都是这样。

12 他们为了扫罗、他的儿子约拿单、耶和华的子民和以色列家的缘故悲哀、哭泣、禁食直到晚上， 因为他们已经倒毙在刀下。

13 大卫问那向他报信的年轻人： "你是哪里的人？"他回答： "我是个寄居这地的亚玛力人的儿子。"

14 大卫对他说： "你伸手毁灭耶和华的受膏者， 怎么还不惧怕呢？"

15 于是大卫叫了一个年轻人来， 说： "你上前去， 砍倒他。"那年轻人击杀他， 他就死了。

16 大卫对他说： "你流人血的罪要归到自己的头上， 因为你亲口作证指控自己说： ‘我杀了耶和华的受膏者。’"

17 大卫为扫罗和他的儿子约拿单作了这首哀歌。

18 他又吩咐要把这首"弓歌"教导犹大人。（这首歌记录在《雅煞珥书》上。）

19 "以色列啊！ 尊荣的人都在高处被杀， 勇士怎么都已仆倒！

20 你们不要在迦特报道， 不要在亚实基伦的街上宣扬， 免得非利士的女子欢喜， 免得未受割礼之人的女子快乐。

21 基利波的群山啊！ 愿雨露都不降在你们上面， 愿你们的田地不产供物。因为勇士的盾牌在那里玷污， 扫罗的盾牌没有用油抹亮。

22 不见被杀者的血、勇士的脂油， 约拿单的弓不缩回， 扫罗的剑也不空空返回。

23 扫罗和约拿单， 生时相亲相爱， 死时也不分离。他们比鹰还快速， 比狮子更勇猛。

24 以色列的女子啊！ 你们要为扫罗哭泣， 他曾给你们穿上紫色豪华的衣服， 又给你们的外衣加上金饰。

25 勇士怎么会在战阵上倒毙， 约拿单在高处被刺死！

26 我的兄弟约拿单啊！ 我为你悲痛， 你是我最好的朋友， 你对我的爱情远超过妇女的爱情。

27 勇士怎么会倒毙！ 争战的武器怎么会毁灭！ "