1 En tid härefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom.
2 Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, likasom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land,
3 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: »Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka staden, för att bespeja och sedan fördärva den har David sänt sina tjänare till dig.»
4 Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
5 När man berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»
6 Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bort och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs män tolv tusen.
7 När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
8 Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid framför stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob, ävensom Tobs män och maakatéerna, ställde upp sig för sig själva på fältet.
9 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.
10 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, vilken med dem ställde upp sig mot Ammons barn.
11 Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag tåga till din hjälp.
12 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.»
13 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna och de flydde för honom.
14 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för Abisai och begåvo sig in i staden. Då drog Joab bort ifrån Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
15 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, församlade de sig allasammans.
16 Och Hadadeser sände bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo då till Helam, anförda av Sobak, Hadadesers härhövitsman.
17 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam; och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och gåvo sig i strid med honom.
18 Men araméerna flydde för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju hundra vagnar, så ock fyrtio tusen ryttare; deras härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.
19 Då alltså Hadadesers alla lydkonungar sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underdåniga. Efter detta fruktade araméerna för att vidare hjälpa Ammons barn.
1 后来， 亚扪人的王死了， 他的儿子哈嫩继承他作王。
2 大卫说： "我要恩待拿辖的儿子哈嫩， 像他父亲恩待我一样。"于是大卫差派自己的臣仆， 为他丧父的事安慰他。大卫的臣仆到了亚扪人境内时，
3 亚扪人的众领袖对他们的主哈嫩说： "大卫差派这些慰问的人到你这里来， 你以为他是尊敬你父亲吗？他派遣臣仆到你这里来， 不是为了要窥探这城， 侦察清楚， 然后把城倾覆吗？"
4 于是哈嫩拿住大卫的臣仆， 把他们的胡须剃去一半， 又把他们的外袍割去半截， 露出臀部， 然后才放他们走。
5 有人告诉大卫， 他就派人去迎接他们， 因为他们非常羞耻。王就说： "你们可以住在耶利哥， 等到你们的胡须长长了才回来。"
6 亚扪人知道大卫憎恶他们， 就派人去招募伯．利合的亚兰人和琐巴的亚兰人， 步兵二万， 玛迦王的人一千， 陀伯人一万二千。
7 大卫听见了， 就差派约押和全体勇士出去。
8 亚扪人出来， 在城门前摆阵， 琐巴和利合的亚兰人， 陀伯人和玛迦人， 也分别在郊野摆阵。
9 约押看见自己前后受敌， 就从以色列所有的精兵中， 挑选一部分出来， 使他们摆阵去迎战亚兰人，
10 他把其余的人交在他兄弟亚比筛手下， 使他们摆阵去迎战亚扪人。
11 约押对亚比筛说： "如果亚兰人比我强， 你就来帮助我。如果亚扪人比你强， 我就去帮助你。
12 你要刚强； 为了我们的人民和我们 神的众城镇， 我们要刚强！ 愿耶和华成全他看为美的事。"
13 于是约押和与他在一起的人前进， 攻击亚兰人； 亚兰人在约押面前逃跑。
14 亚扪人看见亚兰人逃跑， 他们也在亚比筛面前逃跑， 逃进城里去了。约押就从亚扪人那里回来， 回到耶路撒冷去了。
15 亚兰人见自己被以色列人击败， 就再聚集起来。
16 哈大底谢差遣人把幼发拉底河那边的亚兰人调来。他们来到了希兰， 由哈大底谢的将军朔法率领他们。
17 有人告诉了大卫， 他就聚集所有的以色列人， 渡过约旦河， 来到了希兰。亚兰人摆好了阵迎击大卫， 与他交战。
18 亚兰人却在以色列人面前逃跑。大卫杀了亚兰七百名驾驶战车的军兵， 四万骑兵。又击杀了亚兰军队的将军朔法， 他就死在那里。
19 所有臣服于哈大底谢的王看见自己被以色列人打败， 就与以色列人议和， 臣服于他们。于是亚兰人害怕， 不敢再帮助亚扪人了。