1 Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält, sände David åstad Joab och med honom sina tjänare och hela Israel; och de härjade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.

2 Då hände sig en afton, när David hade stått upp från sitt läger och gick omkring på konungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skåda.

3 David sände då åstad och förfrågade sig om kvinnan, och man sade: »Det är Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.»

4 Då sände David några män med uppdrag att hämta henne, och hon kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade helgat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.

5 Men kvinnan blev havande; hon sände då åstad och lät underrätta David därom och säga: »Jag är havande.»

6 Då sände David till Joab detta bud: »Sänd till mig hetiten Uria.» Så sände då Joab Uria till David.

7 Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket, och huru kriget gick.

8 Därefter sade David till Uria: »Gå nu ned till ditt hus och två dina fötter.» När då Uria gick ut ur konungens hus, sändes en gåva från konungen efter honom.

9 Men Uria lade sig till vila vid ingången till konungshuset, jämte hans herres alla andra tjänare, och gick icke ned till sitt eget hus.

10 Detta berättade man för David och sade: »Uria har icke gått ned till sitt hus.» Då sade David till Uria: »Du kommer ju från resan; varför har du då icke gått ned till ditt hus?»

11 Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare äro lägrade ute på marken: skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Så sant du lever, så sant din själ lever: jag vill icke göra så.»

12 Då sade David till Uria: »Stanna här också i dag, så vill jag i morgon sända dig åstad.» Så stannade då Uria i Jerusalem den dagen och den följande.

13 Och David inbjöd honom till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig på sitt läger tillsammans med sin herres tjänare, och gick icke ned till sitt hus.

14 Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria.

15 I brevet skrev han så: »Ställen Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dragen eder sedan tillbaka från honom, så att han bliver slagen till döds.»

16 Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen funnos.

17 Och männen i staden gjorde ett utfall och gåvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föllo; också hetiten Uria dödades.

18 Då sände Joab och lät berätta för David allt vad som hade hänt under striden.

19 Och han bjöd budbäraren och sade: »När du har omtalat för konungen allt vad som har hänt under striden,

20 då upptändes kanske konungens vrede, och han säger till dig: 'Varför gingen I under striden så nära intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrån muren?

21 Vem var det som slog ihjäl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned på honom från muren, så att han dödades, där i Tebes? Varför gingen I då så nära intill muren?' Men då skall du säga: 'Din tjänare Uria, hetiten, är ock död.'»

22 Budbäraren gick åstad och kom och berättade för David allt vad Joab hade sänt honom att säga;

23 budbäraren sade till David: »Männen blevo oss övermäktiga och drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända till stadsporten.

24 Då sköto skyttarna uppifrån muren på dina tjänare, så att flera av konungens tjänare dödades; din tjänare Uria, hetiten, är ock död.»

25 Då sade David till budbäraren: »Så skall du säga till Joab: 'Låt icke detta förtryta dig, ty svärdet förtär än den ene, än den andre; fortsatt med kraft stadens belägring och förstör den.' Och intala honom så mod.»

26 Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man.

27 Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.

1 过了年， 在列王出征的时候， 大卫派遣约押和自己的臣仆， 以及以色列众军一同出征。他们歼灭了亚扪人， 并且包围了拉巴。大卫却留在耶路撒冷。

2 有一天近黄昏的时候， 大卫从床上起来， 在王宫的平顶上散步。他从平顶上看见一个妇人在洗澡； 这妇人容貌美丽。

3 大卫派人去查问那妇人是谁。有人说： "这不是以连的女儿、赫人乌利亚的妻子拔示巴吗？"

4 于是大卫差派使者去把她接来。她来到大卫那里， 大卫就与她同房。那时她的月经刚得洁净。事后， 她就回家去了。

5 后来那妇人怀了孕， 就打发人去告诉大卫， 说： "我怀孕了！ "

6 大卫派人到约押那里， 说： "你打发赫人乌利亚到我这里来。"约押就打发乌利亚去见大卫。

7 乌利亚来到大卫那里， 大卫就问约押和士兵可好， 又问战场上的情形怎样。

8 大卫对乌利亚说： "你回家去， 洗洗脚吧！ "乌利亚就离开了王宫。随后王的一份礼物也跟着送去。

9 乌利亚却和他主人的臣仆一同睡在王宫门外， 没有回到自己家里去。

10 有人告诉大卫说： "乌利亚没有下到自己家里去。"大卫就问乌利亚： "你不是从远路回来吗？为什么不下到自己家里去呢？"

11 乌利亚回答大卫说： "约柜、以色列人和犹大人都住在棚里， 我主人约押和我主人的臣仆都在野地安营， 我怎能回家吃喝， 与妻子同睡呢？我指着王和王的生命发誓： 我绝不敢作这样的事。"

12 大卫对乌利亚说： "你今天还留在这里， 明天我才打发你去。"那一天， 乌利亚就留在耶路撒冷。

13 次日， 大卫召了乌利亚来， 叫乌利亚与他一起吃喝， 使他喝醉。到了晚上， 乌利亚出去， 与他主人的臣仆一同睡在自己的床铺上， 还是没有下到自己家里去。

14 到了早晨， 大卫写了一封给约押的信， 交乌利亚亲手带去。

15 他在信里写着说： "要把乌利亚派到战斗最猛烈的前线去， 然后你们就退到他后边， 让他被击杀。"

16 那时， 约押正在围城， 他知道哪里有强悍的守军， 就派乌利亚到那里去。

17 城里的人出来， 与约押交战。大卫的仆人中有一些倒毙了， 赫人乌利亚也死了。

18 于是， 约押派人去把战事的一切情形都报告大卫。

19 他又吩咐那使者说： "你把战事的一切情形对王说完了以后，

20 王若是大怒， 责问你： ‘你们为什么那样靠近那城争战呢？你们不知道敌人会从城墙上射箭下来吗？

21 从前击杀了耶路．比设的儿子亚比米勒的是谁呢？不是一个妇人从城墙上把一块磨石丢在他身上， 他就死在提备斯吗？你们为什么靠近城墙呢？’你就回答： ‘王的仆人赫人乌利亚也死了。’"

22 于是那使者去了； 他一来到， 就把约押差遣他所要说的一切都报告了大卫。

23 那使者又对大卫说： "那些人比我们强， 他们出到旷野攻打我们， 我们把他们赶回城门口。

24 那时射手从城墙上射王的仆人； 王的仆人中有些阵亡了， 你的仆人赫人乌利亚也死了。"

25 大卫对那使者说： "你要对约押这样说： ‘不要为这件事难过， 因为刀剑有时吞灭这人， 有时吞灭那人。你只要加紧攻打这城， 把城毁灭。’你要这样鼓励他。"

26 乌利亚的妻子听到丈夫乌利亚死了， 就为他哀哭。

27 守丧期一过， 大卫就派人去把拔示巴接到宫里， 她就作了大卫的妻子， 给大卫生了一个儿子。大卫所作的这事， 耶和华看为恶。