1 Och HERREN sände Natan till David. När han kom in till honom, sade han till honom: »Två män bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig.

2 Den rike hade får och fäkreatur i stor myckenhet.

3 Men den fattige hade icke mer än ett enda litet lamm, som han hade köpt; han uppfödde det, och det växte upp hos honom och hans söner, tillsammans med dem: det åt av hans brödstycke och drack ur hans bägare och låg i hans famn och var för honom såsom en dotter.

4 Så kom en vägfarande till den rike mannen; då nändes han icke taga av sina får och fäkreatur för att tillreda åt den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det åt mannen som hade kommit till honom.»

5 Då upptändes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: »Så sant HERREN lever: dödens barn är den man som har gjort detta.

6 Och lammet skall han ersätta fyradubbelt, därför att han gjorde sådant, och eftersom han var så obarmhärtig.»

7 Men Natan sade till David: »Du är den mannen. Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand.

8 Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara för litet, så vore jag villig att ytterligare giva dig både ett och annat.

9 Varför har du då föraktat HERRENS ord och gjort vad ont är i hans ögon? Hetiten Uria har du låtit slå ihjäl med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig själv; ja, honom har du dräpt med Ammons barns svärd.

10 Så skall nu icke heller svärdet vika ifrån ditt hus till evig tid, därför att du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig.

11 Så säger HERREN: Se, jag skall låta olyckor komma över dig från ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inför dina ögon och giva dem åt en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt på ljusa dagen.

12 Ty väl har du gjort sådant i hemlighet, men jag vill låta detta ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen.»

13 Då sade David till Natan: »Jag har syndat mot HERREN.» Natan sade till David: »Så har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke dö.

14 Men eftersom du genom denna gärning har kommit HERRENS fiender att förakta honom, skall ock den son som har blivit född åt dig döden dö.»

15 Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade fött åt David, han slog det, så att det blev dödssjukt.

16 Då sökte David Gud för gossens skull; och David höll fasta, och när han kom hem, låg han på bara marken över natten.

17 Då stodo de äldste i hans hus upp och gingo till honom, för att förmå honom att stiga upp från marken; men han ville icke, och han åt icke heller något med dem.

18 Men på sjunde dagen dog barnet. Då fruktade Davids tjänare att om tala för honom att barnet hade dött, ty de tänkte: »När vi talade till honom, medan barnet ännu levde, ville han ju icke lyssna till våra ord. Huru skulle vi då kunna säga till honom att barnet har dött? Han kunde göra något ont.»

19 Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. Då frågade David sina tjänare: »Har barnet dött?» De svarade: »Ja.»

20 Då stod David upp från marken och tvådde sig och smorde sig och bytte om kläder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och när han kom hem igen, begärde han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt.

21 Då sade hans tjänare till honom: »Varför gör du på detta sätt? Medan barnet levde, fastade du och grät för dess skull; men så snart barnet har dött, står du upp och äter!»

22 Han svarade: så länge barnet ännu levde, fastade och grät jag, ty jag tänkte: 'Vem vet, kanhända bliver HERREN mig nådig och låter barnet få leva.'

23 Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.»

24 Och David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg hos henne. Och hon födde en son, åt vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN älskade honom

25 och sände ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, för HERRENS skull.

26 Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden.

27 Sedan sände Joab bud till David och lät säga honom: »Jag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.

28 Så församla du nu det övriga folket och belägra staden och intag den, så att det icke bliver jag som intager staden och får bära namnet därför.»

29 Då församlade David allt folket och tågade till Rabba och angrep det och intog det.

30 Och han tog deras konungs krona från hans huvud; den vägde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden i stor myckenhet.

31 Och folket därinne förde han ut och lade dem under sågar och tröskvagnar av järn och bilor av järn och överlämnade dem åt Molok. Så gjorde han mot Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

1 耶和华差派拿单去见大卫。于是拿单来到大卫那里， 对他说： "在一座城里有两个人， 一个富有， 一个贫穷。

2 那富有的有极多牛羊，

3 那贫穷的除了买来养的一只母羊羔以外， 什么也没有。那小羊在他家里和他的儿女一同长大， 小羊吃他的食物， 喝他杯中的饮料， 睡在他的怀里， 就像他的女儿一样。

4 有一个旅客来到富翁那里， 他舍不得从自己的牛群羊群中取一头出来， 款待到他那里来的旅客， 却取了那穷人的母羊羔， 款待到他那里来的客人。"

5 大卫就非常恼怒那人， 对拿单说： "我指着永活的耶和华起誓， 作这事的人该死。

6 他必须四倍赔偿这羊羔， 因为他作了这事， 又因他没有怜悯的心。"

7 拿单对大卫说： "你就是那人！ 耶和华以色列的 神这样说： ‘我膏立了你作以色列的王， 把你从扫罗的手里救了出来，

8 把你主人的家赐给你， 把你主人的妻妾交在你怀里， 又把以色列和犹大家赐给你。你若是还以为太少， 我还可以多多加给你。

9 你为什么藐视耶和华的话， 行他看为恶的事呢？你用刀击杀了赫人乌利亚， 娶了他的妻子作你的妻子， 你借着亚扪人的刀杀了乌利亚。

10 所以， 从今以后， 刀剑必不离开你的家， 因为你藐视了我， 娶了赫人乌利亚的妻子作你的妻子。’

11 耶和华这样说： ‘看哪！ 我必从你家中兴起祸患攻击你； 我要在你的眼前把你的妃嫔拿去赐给别人。他要在光天化日之下与她们同床。

12 你在暗中行了这事， 我却要在所有以色列人面前， 在光天化日之下行这事报应你。’"

13 大卫对拿单说： "我得罪了耶和华了。"拿单对大卫说： "耶和华已经除去了你的罪， 你必不至于死。

14 只是因为你作了这事， 使耶和华的仇敌大得亵渎的机会， 所以你所生的儿子必定死。"

15 于是拿单回自己的家去了。耶和华击打乌利亚的妻子给大卫所生的孩子， 他就害了重病。

16 大卫为那孩子恳求 神， 并且禁食。他进房里去， 终夜躺在地上。

17 他家中的老侍从站在他旁边， 要把他从地上扶起来， 他却不肯， 也不与他们一起吃饭。

18 到了第七天， 孩子死了。大卫的臣仆不敢告诉他孩子死了， 因为他们说： "看哪， 孩子还活着的时候， 我们劝他， 他尚且不听我们的话。现在我们怎么能告诉他孩子已经死了呢？他会伤心欲绝的。"

19 大卫看见他的臣仆彼此低声耳语， 就知道孩子已经死了。他问臣仆说： "孩子死了吗？"他们回答： "死了！ "

20 于是大卫从地上起来， 洗澡， 抹膏， 更换衣服， 进耶和华的殿去敬拜， 然后回到自己的宫里去， 吩咐人给他摆上饭， 他就吃了。

21 臣仆问他： "你为什么这样作呢？孩子还活着的时候， 你为他禁食哭泣； 孩子死了， 你倒起来吃饭！ "

22 他回答： "孩子还活着的时候， 我禁食哭泣， 因为我想： ‘也许耶和华怜悯我， 让孩子可以活着。’

23 现在他死了， 我为什么还要禁食呢？我还能使他回来吗？我要到他那里去， 他却不能回到我这里来。"

24 大卫安慰他的妻子拔示巴， 进到她那里去， 与她同睡。她生了一个儿子， 大卫给他起名叫所罗门； 耶和华也喜爱他，

25 就差派拿单先知去， 照着耶和华的吩咐， 给他起名叫耶底底亚。

26 那时， 约押正在攻打亚扪人的拉巴， 攻取了王城。

27 约押派遣使者去见大卫， 说： "我攻打拉巴， 已经攻取了水城。

28 现在， 请你聚集其余的人民， 安营攻打这城， 把城攻取； 免得我攻取了这城， 人就以我的名字来叫这城。"

29 于是大卫聚集所有的人民， 向拉巴进军； 攻打那城， 把它攻取了。

30 大卫从他们的王的头上夺取了王冠。王冠的金子重三十五公斤， 上面嵌有宝石， 人把这冠冕戴在大卫的头上。大卫又从这城里带走了许多战利品，

31 又把那城里的人民带出去， 使他们用锯子、铁耙、铁斧作工， 或使他们在砖窑服役。大卫对待亚扪各城的居民都是这样。后来， 大卫和众人都回耶路撒冷去了。