1 När David hade gått framåt ett litet stycke från bergstoppen, då mötte honom Siba, Mefibosets tjänare, med ett par lastade åsnor, som buro två hundra bröd, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinlägel.

2 Då sade konungen till Siba: »Vad vill du med detta?» Siba svarade: »Åsnorna skola vara för konungens husfolk till att rida på, brödet och fruktkakorna skola tjänarna hava att äta, och vinet skola de törstande hava att dricka i öknen.»

3 Konungen sade: »Men var är din herres son?» Siba svarade konungen: »Han är kvar i Jerusalem; ty han tänkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'»

4 Då sade konungen till Siba: »Se, allt vad Mefiboset äger skall vara ditt.» Siba svarade: »Jag faller ned för dig; låt mig finna nåd för dina ögon, min herre konung.»

5 När sedan konung David hade kommit till Bahurim, då trädde därifrån ut en man som var besläktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han trädde fram och for ut i förbannelser.

6 Och han kastade stenar på David och på alla konung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgåvo denne, både till höger och till vänster.

7 Och Simeis ord, när han förbannade honom, voro dessa: »Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman!

8 HERREN låter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka över dig, du som har blivit konung i hans ställe; HERREN giver nu konungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du.»

9 Då sade Abisai, Serujas son, till konungen: »Varför skall den döda hunden där få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom.»

10 Men konungen svarade: »Vad haven I med mig att göra, I Serujas söner? Om han förbannar, och om det är HERREN som har bjudit honom att förbanna David, vem törs då fråga: 'Varför gör du så?'

11 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tjänare: »Min son, han som har utgått från mitt eget liv, står mig ju efter livet; med huru mycket mer skäl då denne benjaminit! Låten honom vara, må han förbanna; ty HERREN har befallt honom det.

12 Kanhända skall HERREN se till den orätt mig sker, så att HERREN åter giver mig lycka, till gengäld för den förbannelse som i dag uttalas över mig.»

13 Och David gick med sina män vägen fram, under det att Simei gick längs utmed berget, jämsides med honom, och for ut i förbannelser och kastade stenar och grus, där han gick jämsides med honom.

14 När så konungen, med allt folket som följde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han där.

15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem; han hade då också Ahitofel med sig.

16 När nu arkiten Husai, Davids vän, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: »Leve konungen! Leve konungen!»

17 Absalom sade till Husai: »Är det så du visar din kärlek mot din vän? Varför har du icke följt med din vän?»

18 Husai svarade Absalom: »Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels män hava utvalt, honom vill jag tillhöra, och hos honom vill jag stanna.

19 Och dessutom, vilken bör jag tjäna? Bör jag icke tjäna inför hans son? Jo, såsom jag har tjänat inför din fader, så vill jag ock göra det inför dig.»

20 Och Absalom sade till Ahitofel: »Given nu ett råd om vad vi skola göra.»

21 Ahitofel sade till Absalom: »Gå in till din faders bihustrur, som han har lämnat kvar för att vakta huset. Då får hela Israel höra att du har gjort dig förhatlig för din fader, och så styrkes modet hos alla dem som hålla med dig.

22 Därefter slog man upp ett tält åt Absalom ovanpå taket, och så gick Absalom in till sin faders bihustrur inför hela Israels ögon.

23 Den tiden gällde nämligen ett råd som Ahitofel gav lika mycket som om man hade frågat Gud till råds; så mycket gällde vart råd av Ahitofel både för David och för Absalom.

1 大卫刚越过山顶不远, 就看见米非波设的仆人洗巴前来迎接他; 又有一对预备好了的驴子, 驴子身上驮着两百个饼, 一百个葡萄干饼, 一百个夏天的果饼和一皮袋酒。

2 王问洗巴: "你为什么带这些东西来?"洗巴回答: "驴子是给王的家眷骑的, 饼和夏天的果饼是给年轻人吃的, 酒是给在旷野里疲乏的人喝的。"

3 王又问: "你主人的孙子米非波设在哪里?"洗巴回答王说: "唉! 他还留在耶路撒冷, 因为他心里想: ‘以色列家会把我祖父扫罗的王国归还给我。’"

4 王对洗巴说: "看哪! 凡属米非波设所有的, 都归给你了。"洗巴说: "我叩拜我主我王, 愿我在你眼前蒙恩! "

5 大卫王来到巴户琳的时候, 忽然有一人从那里出来, 他是属扫罗家族的, 名叫示每, 是基拉的儿子。他一边出来, 一边咒骂;

6 又拿石头投掷大卫和大卫王所有的臣仆, 那时众人和众勇士都在王的左右。

7 示每咒骂的时候, 这样说: "你这流人血的人啊, 滚开! 你这无赖啊, 滚开!

8 你流了扫罗全家的血, 接替扫罗作王, 耶和华已经把这罪报应在你身上; 耶和华已经把这国交在你儿子押沙龙的手里。看哪! 你现在自取其祸了, 因为你是个流人血的人。"

9 洗鲁雅的儿子亚比筛对王说: "为什么让这条死狗咒骂我主我王呢?让我过去, 把他的头砍下来。"

10 王说: "洗鲁雅的儿子啊, 我与你们有什么关系呢?如果他咒骂是因为耶和华对他说: ‘你要咒骂大卫! ’那么谁敢说: ‘你为什么这样作呢?’"

11 大卫又对亚比筛和他所有的臣仆说: "看哪! 连我亲生的儿子尚且寻索我的命, 何况这便雅悯人呢?由他去吧, 由他咒骂吧! 因为这是耶和华吩咐他的。

12 也许耶和华看见我的苦难, 就施恩与我, 以取代今天这人对我的咒骂。"

13 于是大卫和跟从他的人继续在大路上往前去。示每也沿着山坡, 与大卫并排而行, 一边走, 一边咒骂, 又用石头投掷他, 拿尘土扬他。

14 王和所有与他在一起的人到了一个地方, 都觉得累了, 就在那里舒展一下。

15 押沙龙和以色列众人进了耶路撒冷, 亚希多弗也与押沙龙在一起。

16 大卫的朋友亚基人户筛去见押沙龙, 对他说: "愿王万岁! 愿王万岁! "

17 押沙龙问户筛: "你就以这样的‘慈爱’待你的朋友吗?你为什么没有与你的朋友一同走呢?"

18 户筛回答押沙龙: "不! 耶和华和这民, 以及以色列众人所拣选的, 我应该归属他, 与他在一起。

19 再者, 我要事奉谁呢?不是前王的儿子吗?我以前怎样事奉你的父亲, 我现在也必怎样事奉你。"

20 押沙龙对亚希多弗说: "你们出个主意, 我们应该怎样行才好?"

21 亚希多弗对押沙龙说: "你去与你父亲留下来看守王宫的那些妃嫔亲近, 这样以色列众人听见你与你父亲已经完全决裂, 所有跟随你的人的手就都更坚强了。"

22 于是有人为押沙龙在王宫的平顶上搭了一座帐棚, 押沙龙就在以色列众人眼前与他父亲的妃嫔亲近。

23 那时, 亚希多弗所出的策略, 好像是人求问 神得来的话一样。亚希多弗为大卫, 或为押沙龙所出的策略都是这样。