1 Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någon av Juda städer?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» Då frågade David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»
2 Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
3 David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.
4 Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul,
5 skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät säga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava honom!
6 Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot eder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven gjort detta.
7 Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung över dem.»
8 Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset och förde honom över till Mahanaim
9 och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel.
10 Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung över Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höll sig till David.
11 Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde sammanräknat sju år och sex månader.
12 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån Mahanaim till Gibeon.
13 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte varandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida om dammen.
14 Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp och utföra en krigslek i vår åsyn.» Joab svarade: »Må så ske.»
15 Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
16 Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.
17 Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och Israels män blevo slagna av Davids folk.
18 Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.
19 Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till höger eller till vänster från Abner.
20 Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade: »Ja.»
21 Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga hans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara.
22 Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du vill väl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»
23 När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick ut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött stannade där.
24 Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt Gibeons öken till,
25 då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av en och samma höjd.
26 Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet få oavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda till ett bittert slut?» Huru länge tänker du dröja, innan du befaller ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»
27 Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra att förfölja sina bröder.»
28 Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.
29 Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten; därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen och kommo så till Mahanaim.
30 Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom Asael.
31 Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk.
32 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten och kommo i dagningen till Hebron.
1 这事以后， 大卫求问耶和华说： "我可以上犹大的一座城去吗？"耶和华回答： "你上去吧。"大卫又问： "我应该上到哪里去呢？"他回答： "上希伯仑去！ "
2 于是大卫带着他的两个妻子， 一个是耶斯列人亚希暖， 一个是作过迦密人拿八妻子的亚比该， 上到那里去了。
3 大卫也把与他在一起的人， 和他们各人的家眷都带上去。他们就在希伯仑的城镇里住下来。
4 于是犹大人来到希伯仑， 在那里膏立了大卫作王， 统治犹大家。有人报告大卫说： "埋葬扫罗的是基列．雅比人。"
5 大卫就差派使者到基列．雅比人那里去， 对他们说： "愿耶和华赐福给你们， 因为你们厚待了你们的主扫罗， 把他埋葬了。
6 你们既作了这事， 现在就愿耶和华以慈爱和诚实待你们， 我也要善待你们。
7 现在你们要坚强， 要作勇敢的人， 因为你们的主扫罗已经死了； 犹大家已经膏立了我作他们的王了。"
8 当时， 扫罗的元帅尼珥的儿子押尼珥已经领着扫罗的儿子伊施波设， 把他带过河到玛哈念去，
9 并且立了他作王， 统治基列、亚书利、耶斯列、以法莲、便雅悯和以色列众人。
10 扫罗的儿子伊施波设作以色列王的时候， 已经四十岁； 他作王共两年。犹大家却追随大卫。
11 大卫在希伯仑作王统治犹大家的时候共有七年零六个月。
12 尼珥的儿子押尼珥带着扫罗的儿子伊施波设的仆从， 离开玛哈念， 到基遍去。
13 洗鲁雅的儿子约押和大卫的臣仆也出来， 在基遍的水池旁边与他们会面。大家都坐下， 一队在水池这边， 一队在水池那边。
14 押尼珥对约押说： "让年轻人起来， 在我们面前比比武。"约押说： "好！ 叫他们起来。"
15 他们就起来， 按着人数走过去： 属便雅悯， 就是属扫罗的儿子伊施波设的， 有十二人； 属大卫臣仆的也有十二人。
16 他们各人都紧紧抓住对手的头， 用刀刺进对手的肋旁， 于是他们全都倒毙。所以在基遍那地方就叫作希利甲．哈素林。
17 那天的战事非常激烈， 结果押尼珥和以色列人败在大卫的臣仆面前。
18 洗鲁雅的三个儿子约押、亚比筛和亚撒黑都在那里。亚撒黑的腿轻快如野地的羚羊一般。
19 亚撒黑追赶押尼珥， 紧紧地跟着他， 不偏左， 也不偏右。
20 押尼珥往后瞧着， 说： "你是亚撒黑吗？"他回答： "我正是。"
21 押尼珥对他说： "你或转左或转右， 抓住一个年轻人， 夺去他的武器吧！ "可是亚撒黑不愿意离开不追赶他。
22 押尼珥再一次对亚撒黑说： "你离开， 别追赶我！ 我为什么要把你砍倒在地上呢？以后怎么还有脸见你的哥哥约押呢？"
23 亚撒黑不肯离开， 所以押尼珥就用枪的尾端刺入了他的肚子， 枪从他的背后穿出。亚撒黑仆倒在那里， 当场死了。所有来到亚撒黑倒毙的地方的人， 都站住不动。
24 约押和亚比筛却继续追赶押尼珥。日落的时候， 他们来到亚玛山， 就在通往基遍旷野的路旁， 基亚的对面。
25 便雅悯人集结在押尼珥后面， 站在一座山头上， 列成一个队伍。
26 押尼珥对约押喊叫， 说： "刀剑要不停地杀人吗？你不知道结局是痛苦的吗？你要等到什么时候才吩咐人民转去， 不追赶自己的兄弟呢？"
27 约押说： "我指着永活的 神起誓， 如果你们没有说过比武的话， 大家必在早晨的时候离去， 不再追赶自己的兄弟。"
28 于是约押吹响号角， 众人就站住， 不再追赶以色列人， 也不再打仗了。
29 押尼珥和属他的人， 整夜走过亚拉巴， 渡过约旦河， 又走过毕伦， 才回到玛哈念。
30 约押追赶押尼珥回来， 集合所有人的时候， 发现在大卫的臣仆中， 除了亚撒黑以外， 还少了十九个人。
31 但大卫的臣仆击杀便雅悯人和跟随押尼珥的人， 共有三百六十人死了。
32 他们把亚撒黑抬回去， 埋葬在伯利恒他父亲的坟墓里。约押和属他的人走了一整夜， 天亮的时候才回到希伯仑。