1 Nu hände sig att där fanns en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Denne stötte i basun och sade: »Vi hava ingen del i David och ingen arvslott i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda.»

2 Då övergåvo alla Israels män David och följde Seba, Bikris son; men Juda män höllo sig till sin konung och följde honom från Jordan ända till Jerusalem.

3 Så kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog då de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att vakta huset, och satte in dem i ett särskilt hus till att där förvaras; och han gav dem underhåll, men gick icke in till dem. Där förblevo de nu instängda till sin dödsdag och levde redan under hans livstid såsom änkor.

4 Och konungen sade till Amasa: »Båda upp åt mig Juda män inom tre dagar, och inställ dig sedan själv här.»

5 Amasa begav sig då åstad för att uppbåda Juda; men när han dröjde utöver den tid som hade blivit honom förelagd,

6 sade David till Abisai: »Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva farligare för oss än Absalom. Tag du din herres tjänare och sätt efter honom, så att han icke bemäktigar sig några befästa städer och tillfogar oss för stor skada.»

7 Alltså drogo Joabs män tillika med keretéerna och peletéerna och alla hjältarna ut efter honom; de drogo ut från Jerusalem för att sätta efter Seba, Bikris son.

8 Men när de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa emot dem. Joab var då klädd i livrocken som plägade utgöra hans dräkt, och ovanpå den hade han ett bälte, med ett svärd i skidan, bundet över sina länder; men när han gick fram, föll det ut.

9 Och Joab sade till Amasa: »Står det väl till med dig, min broder?» Därvid fattade Joab Amasa i skägget med högra handen såsom för att kyssa honom.

10 Och då Amasa icke tog sig till vara för det svärd som Joab hade i sin andra hand, gav denne honom därmed en stöt i underlivet, så att hans inälvor runno ut på jorden. Så dog han, utan att den andre behövde giva honom någon ytterligare stöt. Därefter fortsatte Joab och hans broder Abisai att förfölja Seba, Bikris son.

11 Men en av Joabs tjänare stod kvar därbredvid och ropade: »Var och en som är Joabs vän och håller med David, han följe efter Joab.»

12 Nu låg Amasa sölad i sitt blod mitt på vägen; och mannen såg allt folket stannade. Då förde han Amasa undan från vägen in på åkern och kastade ett kläde över honom, eftersom han såg huru alla de som kommo därförbi stannade.

13 Så snart han var bortskaffad från vägen, drogo alla förbi och följde Joab för att sätta efter Seba, Bikris son.

14 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och följde honom ända ditin.

15 Men de kommo och belägrade honom där i Abel vid Bet-Hammaaka och kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren. Och allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och kullstöta den.

16 Då ropade en klok kvinna från staden: »Hören! Hören! Sägen till Joab att han kommer hit, så att jag får tala med honom.»

17 När han då kom fram till kvinnan, frågade hon: »Är du Joab?» Han svarade: »Ja.» Hon sade till honom: »Hör din tjänarinnas ord.» Han svarade: »Jag hör.»

18 Då sade hon: »Fordom plägade man säga så: 'I Abel skall man fråga till råds'; sedan kunde man utföra sina planer.

19 Vi äro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du söker att förgöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill du förstöra HERRENS arvedel?»

20 Joab svarade och sade: »Bort det, bort det, att jag skulle vilja förstöra och fördärva!

21 Det är icke så, utan en man från Efraims bergsbygd vid namn Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlämnen allenast honom, så vill jag draga bort ifrån staden.» Kvinnan svarade Joab: »Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig över muren.»

22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de höggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då stötte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig och drog bort ifrån staden, var och en till sin hydda. Och Joab vände tillbaka till konungen i Jerusalem.

23 Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och peletéerna.

24 Adoram hade uppsikten över de allmänna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.

25 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro präster.

26 Dessutom var ock jairiten Ira präst hos David.

1 在那里恰巧有一个流氓名叫示巴， 是便雅悯人比基利的儿子。他吹号角， 说： "我们在大卫的身上无分， 在耶西的儿子身上无干， 以色列人哪！ 各回自己的帐棚去吧！ "

2 于是以色列众人都上山去， 不跟随大卫， 却跟随了比基利的儿子示巴； 犹大人却紧紧跟随他们的王， 从约旦河直到耶路撒冷。

3 大卫王回到耶路撒冷自己的宫里， 就把以前留下来看守王宫的那十个妃嫔捉起来， 关在禁宫里。王供养她们， 却不再亲近她们。她们被禁闭， 过着寡妇一般的生活， 直到死的日子。

4 王对亚玛撒说： "你要在三天之内把犹大人召集到我这里来。你自己也要在这里。"

5 亚玛撒就去召集犹大人。他却耽延， 超过了王限定的日期。

6 大卫对亚比筛说： "现在比基利的儿子示巴要加害我们， 比押沙龙更甚。你要带着你主人的仆人去追赶他， 免得他找到了设防的城镇， 就避过我们的眼目， 从我们的手中逃脱了。"

7 于是约押的人， 基利提人、比利提人和所有的勇士， 都跟随亚比筛出去。他们从耶路撒冷出去， 追赶比基利的儿子示巴。

8 他们到了基遍的大磐石那里， 亚玛撒来与他们会合。那时约押穿着战衣， 腰间束着佩刀的带子， 刀在鞘里。他往前走的时候， 刀掉了下来。

9 约押对亚玛撒说： "我的兄弟， 你好吗？"约押用右手握住亚玛撒的胡子， 要与他亲嘴。

10 亚玛撒没有防备约押手中的刀， 约押用这刀刺进他的肚子， 他的内脏就流在地上。不用再刺第二刀， 亚玛撒就死了。约押和他的兄弟亚比筛继续追赶比基利的儿子示巴。

11 约押的仆从之中， 有一个人站在亚玛撒的尸体旁边， 说： "谁喜欢约押， 谁归顺大卫， 就当跟随约押去！ "

12 亚玛撒在大道当中， 辊在自己的血里。那人看见经过的众人都站住， 就把亚玛撒的尸体从大道上拖到田里， 又扔一件衣服把他盖住， 因为他看见众人来到亚玛撒的尸体旁边都站住。

13 尸体从大道上挪去以后， 众人就都过去， 跟随约押去追赶比基利的儿子示巴。

14 示巴走遍以色列各支派， 直到伯．玛迦的亚比拉和比利人的全境， 他们聚集起来跟随他。

15 所有跟随约押的人都来了， 把示巴围困在伯．玛迦的亚比拉。他们对着城筑起攻城的土垒， 高度与城的外墙一样。他们撞击城墙， 要把城墙撞倒。

16 有一个聪明的妇人在城墙上呼叫： "请听！ 请听！ 请你们对约押说： ‘请你走近这里， 我有话对你说。’"

17 约押走近妇人那里， 妇人问： "你是约押吗？"他回答： "我是。"妇人对他说： "请听婢女的话！ "他说： "我正在听！ "

18 妇人说： "古时人常说： ‘只要在亚比拉求问， 事就必成全。’

19 我在以色列中是和平信实的人， 你却设法毁灭这座以色列的母城。你为什么要吞灭耶和华的产业呢？"

20 约押回答： "绝对不会！ 我绝对不会吞灭， 也不会毁坏。

21 事情不是这样的； 只因以法莲山地有一个人名叫示巴， 是比基利的儿子， 他举手攻击大卫王。你们只要把他一人交出来， 我就离开这城。"妇人对约押说： "看哪！ 那人的头必从这城墙上丢给你。"

22 妇人就凭她的智慧去见众人， 他们就把比基利的儿子示巴的头砍下来， 丢给约押； 约押吹号角， 众人就离城散开， 各回自己的家去了。约押也回耶路撒冷去见大卫王。

23 约押作以色列所有军队的统帅。耶何耶大的儿子比拿雅统辖基利提人和比利提人；

24 亚多兰管理作苦工的人。亚希律的儿子约沙法作史官；

25 示法作书记。撒督和亚比亚他作祭司长；

26 睚珥人以拉也作大卫的祭司。