1 Och David sade: »Finnes ännu någon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet för Jonatans skull?»

2 Nu hade Sauls hus haft en tjänare vid namn Siba; honom hämtade man till David. Då sade konungen till honom: »Är du Siba?» Han svarade: »Ja, din tjänare.»

3 Konungen frågade: »Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhärtighet, såsom Gud är barmhärtig?» Siba svarade konungen: »Ännu finnes kvar en son till Jonatan, en som är ofärdig i fötterna.»

4 Konungen frågade honom »Var är han?» Siba svarade konungen: »Han är nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.»

5 Då sände konung David och lät hämta honom från Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.

6 När så Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, föll han ned på sitt ansikte och bugade sig. Då sade David: »Mefiboset!» Han svarade: »Ja, din tjänare hör.»

7 David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhärtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall äta vid mitt bord beständigt.»

8 Då bugade han sig och sade: »Vad är jag, din tjänare, eftersom du vänder dig till en sådan död hund som jag är?»

9 Därefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjänare, och sade till honom; »Allt som Saul och hela hans hus har ägt giver jag åt din herres son.

10 Och du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son må hava bröd att äta, dock skall Mefiboset, din herres son, beständigt äta vid mitt bord.» Siba hade nämligen femton söner och tjugu tjänare.

11 Då sade Siba till konungen: »Din tjänare skall i alla stycken göra såsom min herre konungen bjuder sin tjänare.» »Ja», svarade han, »Mefiboset skall äta vid mitt bord, såsom vore han en av konungens söner.»

12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tjänare.

13 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han beständigt skulle äta vid konungens bord. Och han var halt på båda fötterna.

1 大卫问： "扫罗家还有剩下的人没有？我要因约拿单的缘故， 以慈爱待他。"

2 扫罗家有一个仆人， 名叫洗巴。有人叫他来见大卫； 王问他： "你是洗巴吗？"他回答： "仆人正是。"

3 王又问： "扫罗家还有人没有？我要以 神的慈爱待他。"洗巴回答王说： "还有约拿单的一个儿子， 他双脚残废了。"

4 王又问他说： "他在哪里？"洗巴回答王说： "他在罗．底巴亚米利的儿子玛吉家里。"

5 于是大卫王派人去把他从罗．底巴亚米利的儿子玛吉家里接来。

6 扫罗的孙子， 约拿单的儿子米非波设来到大卫面前， 俯伏叩拜。大卫说： "米非波设！ "他回答： "仆人在这里。"

7 大卫对他说： "你不要怕， 我必因你父亲约拿单的缘故， 以慈爱待你， 把你祖父扫罗所有的田地都归还给你； 你也可以常常与我同席吃饭。"

8 米非波设再叩拜说： "仆人算什么？你竟然眷顾我这个像条死狗的人！ "

9 王把扫罗的仆人洗巴召来， 对他说： "我已经把属于扫罗， 以及他全家所有的一切， 给了你主人的孙子。

10 你和你的儿子， 以及你的仆人， 都要替他耕种田地； 你要把所收获的拿来， 供他食用。米非波设要常常与我同席吃饭。"洗巴有十五个儿子， 二十个仆人。

11 洗巴对王说： "我主我王吩咐仆人的一切， 仆人都必遵行。"于是米非波设与王同桌吃饭， 像是王的一个儿子一样。

12 米非波设有一个小儿子， 名叫米迦。住在洗巴家里的人， 都作了米非波设的仆人。

13 这样， 米非波设住在耶路撒冷， 常常与王同席吃饭。可是他的双腿都是瘸的。