1 Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,

2 och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.

3 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.

4 Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.

5 Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.

6 Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.

7 Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.

8 Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.

9 Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: »Far över till Macedonien och hjälp oss.»

10 När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.

11 Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis

12 och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.

13 På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.

14 Och en kvinna som »fruktade Gud», en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.

15 Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.» Och hon nödgade oss därtill.

16 Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.

17 Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: »Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg.»

18 Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.» Och anden for ut i samma stund.

19 Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.

20 Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: »Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar

21 och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.»

22 Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.

23 Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.

24 Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.

25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.

26 Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.

27 Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.

28 Men Paulus ropade med hög röst och sade: »Gör dig intet ont; ty vi äro alla här.»

29 Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.

30 Därefter förde han ut dem och sade: »I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?»

31 De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»

32 Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.

33 Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.

34 Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.

35 Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: »Släpp ut männen.»

36 Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: »Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid.»

37 Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.»

38 Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.

39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.

40 När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.

1 保罗来到了特庇， 又到了路司得。在那里有一个门徒， 名叫提摩太， 是一个信主的犹太妇人的儿子， 父亲却是希腊人。

2 路司得和以哥念的弟兄们都称赞他。

3 保罗有意要他一同出去， 但为了那些地方的犹太人， 就给他行了割礼， 因为他们都知道他父亲是希腊人。

4 他们经过各城， 把耶路撒冷的使徒和长老所定的规条， 交给门徒遵守。

5 于是众教会信心越发坚固， 人数天天增加。

6 圣灵既然禁止他们在亚西亚传道， 他们就走遍弗吕家、加拉太地区。

7 他们来到每西亚边境， 想要去庇推尼， 耶稣的灵也不许。

8 他们经过每西亚， 下到特罗亚。

9 夜间有一个异象向保罗显现： 有一个马其顿人站着求他说： "请你到马其顿来， 帮助我们！ "

10 保罗见了这异象， 我们就认定是 神呼召我们去传福音给他们， 于是立刻设法前往马其顿。

11 我们从特罗亚开船， 直航撒摩特拉， 第二天到达尼亚波利，

12 从那里来到腓立比， 就是马其顿地区的首要城市， 是罗马的殖民地。我们在这城里住了几天。

13 安息日我们出了城门， 来到河边， 以为那里是个祈祷的地方。我们坐下， 对聚集的妇女讲论。

14 有一位敬畏 神的妇女， 名叫吕底亚， 是推雅推拉城卖紫色布的商人， 她一直在听， 主开启她的心， 使她留心听保罗所讲的。

15 她和她一家受了洗以后， 就请求说： "你们若认为我是对主忠实的， 就请到我家来住。"于是她强留我们。

16 有一次， 我们到祈祷的地方去的时候， 一个被巫鬼附着的婢女迎面而来； 她行占卜使主人们发了大财。

17 她跟着保罗和我们， 喊叫说： "这些人是至高 神的仆人， 向你们传讲得救的道路。"

18 她一连多日这样喊叫， 保罗觉得厌烦， 就转身对那鬼说： "我奉耶稣基督的名， 命令你从她身上出来！ "那鬼就立刻出来了。

19 她的主人们看见发财的希望完了， 就揪住保罗和西拉， 拉到市中心去见官长，

20 又带到裁判官面前， 说： "这些人是犹太人， 扰乱我们的城市，

21 传我们罗马人不准接受、不准实行的规例。"

22 群众一齐起来攻击他们， 裁判官就剥去他们的衣服， 下令用棍子打他们。

23 打了很多棍， 就把他们放在监牢里， 吩咐狱吏严密看守。

24 狱吏领了命令， 就把他们押入内监， 两脚拴了木狗。

25 约在半夜， 保罗和西拉祈祷歌颂 神， 囚犯们都侧耳听着。

26 忽然发生了大地震， 以致监牢的地基都摇动起来， 所有的监门立刻开了， 囚犯的锁链都松了。

27 狱吏醒过来， 看见监门全开， 以为囚犯都已经逃脱了， 就拔出刀来想要自刎。

28 保罗大声呼叫说： "不要伤害自己， 我们都在这里！ "

29 狱吏叫人拿了灯来， 就冲进去， 战战兢兢地俯伏在保罗和西拉面前，

30 随后领他们出来， 说： "先生， 我应该作什么才可以得救？"

31 他们说： "当信主耶稣， 你和你一家人都必定得救。"

32 他们就把主的道， 讲给他和他全家的人听。

33 就在当夜的那个时候， 狱吏领他们去洗伤， 狱吏和他家人都受了洗，

34 就带他们到家里， 摆上饭食， 他和全家因信了 神就大大喜乐。

35 到了天亮， 裁判官派法警来， 说： "放了这些人！ "

36 狱吏就把这话告诉保罗， 说： "裁判官派人来释放你们， 现在可以出来， 平平安安地去吧！ "

37 保罗对他们说： "我们是罗马人， 还没有定罪， 他们就公开打我们， 又放在监里； 现在要私下赶我们出去吗？不行！ 他们应当亲自来， 领我们出去！ "

38 法警把这番话回报裁判官， 裁判官听说他们是罗马人， 就害怕起来，

39 于是来请求他们， 领他们出监之后， 就请他们离开那城。

40 两人出了监， 就到吕底亚的家里去， 见了弟兄们， 劝勉他们一番， 就离开了。