1 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de övre delarna av landet, ned till Efesus. Där träffade han några lärjungar.

2 Och han frågade dessa: »Undfingen I helig ande, när I kommen till tro?» De svarade honom: »Nej, vi hava icke ens hört att helig ande är given.»

3 Han frågade: »Vilken döpelse bleven I då döpta med?» De svarade: »Vi döptes med Johannes' döpelse»

4 Då sade Paulus: »Johannes' döpelse var en döpelse till bättring; och han sade därvid till folket, att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro.»

5 Sedan de hade hört detta, läto de döpa sig i Herren Jesu namn.

6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade tungomål och profeterade.

7 Och tillsammans voro de vid pass tolv män.

8 Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds rike.

9 Men när några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför menigheten talade illa om »den vägen», vände han sig ifrån dem och avskilde lärjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' lärosal.

10 Så fortgick det i två år, och alla provinsen Asiens inbyggare, både judar och greker, fingo på detta sätt höra Herrens ord.

11 Och Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag.

12 Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna veko då ifrån dem, och de onda andarna foro ut.

13 Men också några kringvandrande judiska besvärjare företogo sig nu att över dem som voro besatta av onda andar nämna Herren Jesu namn; de sade: »Jag besvär eder vid den Jesus som Paulus predikar.

14 Bland dem som så gjorde voro sju söner av en viss Skevas, en judisk överstepräst.

15 Men den onde anden svarade då och sade till dem: »Jesus känner jag, Paulus är mig ock väl bekant men vilka ären I?»

16 Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem, att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade.

17 Och detta blev bekant för alla Efesus' invånare, både judar och greker, och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.

18 Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort.

19 Och ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans vad böckerna voro värda, fann man att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.

20 På detta sätt hade Herrens ord mäktig framgång och visade sin kraft.

21 Efter allt detta bestämde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att över Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: »Sedan jag har varit där, måste jag ock se Rom.»

22 Han sände då två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, åstad till Macedonien, men själv stannade han ännu någon tid i provinsen Asien.

23 Vid den tiden uppstod ganska mycket oväsen angående »den vägen».

24 Där fanns nämligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som förfärdigade Dianatempel av silver och därmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.

25 Han kallade tillhopa dessa, jämte andra som hade liknande arbete, och sade: »I man, I veten att det är detta arbete som giver oss vår goda bärgning;

26 men nu sen och hören I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i nästan hela provinsen Asien genom sitt tal har förlett ganska mycket folk, i det han säger att de gudar som göras med människohänder icke äro gudar.

27 Och det är fara värt, icke allenast att denna vår hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver räknad för intet, och att jämväl denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela världen dyrkar, kommer att lida avbräck i sitt stora anseende.»

28 När de hörde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: »Stor är efesiernas Diana!»

29 Och hela staden kom i rörelse, och alla stormade på en gång till skådebanan och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två macedonier som voro Paulus' följeslagare

30 Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.

31 Också några asiarker, som voro hans vänner, sände bud till honom och bådo honom att han icke skulle giva sig in på skådebanan.

32 Och de skriade, den ene så och den andre så; ty menigheten var upprörd, och de flesta visste icke varför de hade kommit tillsammans.

33 Då drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sköto framför sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville hålla ett försvarstal inför folket.

34 Men när de märkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: »Stor är efesiernas Diana!»

35 Men stadens kansler lugnade folket och sade: »Efesier, finnes då någon människa som icke vet, att efesiernas stad är vårdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned från himmelen?

36 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bören I hålla eder lugna och icke företaga eder något förhastat.

37 Emellertid haven I dragit fram dessa män, som icke äro helgerånare, ej heller smäda vår gudinna,

38 Om nu Demetrius och de hantverkare som hålla ihop med honom hava sak mot någon, så finnas ju domstolssammanträden och landshövdingar. Må de alltså göra upp saken med varandra inför rätta.

39 Och haven I något att andraga som går därutöver, så må sådant avgöras i den lagliga folkförsamlingen.

40 På grund av det som i dag har skett löpa vi ju till och med fara att bliva anklagade för upplopp, fastän vi icke hava gjort något ont; och någon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva.» Med dessa ord fick han menigheten att skiljas åt.

1 亚波罗在哥林多的时候， 保罗经过内地一带， 来到以弗所。他遇见几个门徒，

2 问他们说： "你们信的时候， 受了圣灵没有？"他们说： "没有， 连圣灵赐下来这件事， 我们也没有听过。"

3 保罗问： "那么你们受的是什么洗呢？"他们说： "是约翰的洗礼。"

4 保罗说： "约翰施的是悔改的洗礼， 他告诉人民当信在他以后要来的那一位， 就是耶稣。"

5 他们听见了， 就受洗归入主耶稣的名下。

6 保罗为他们按手， 圣灵就降在他们身上， 他们就用各种的语言讲话， 并且说预言。

7 他们一共约有十二人。

8 一连三个月， 保罗都到会堂里去， 放胆宣讲， 辩论 神的国的事， 劝导人。

9 可是有些人心里刚硬， 不受劝化， 在群众面前毁谤这道， 保罗就离开他们， 也叫门徒与他们分开。他每天在推喇奴学院跟人辩论。

10 这样过了两年， 全亚西亚的居民， 无论犹太人或希腊人， 都听见了主的道。

11 神借着保罗的手， 行了一些不平凡的神迹。

12 甚至有人把保罗贴身的手巾围巾拿去， 放在病人身上， 病就好了， 邪灵也出来了。

13 那时， 有几个赶鬼的犹太人， 周游各处， 擅自用主耶稣的名， 向身上有邪灵的人说： "我奉保罗所传的耶稣的名， 命令你们出来。"

14 有一个犹太人士基瓦， 是祭司长， 他的七个儿子都作这事。

15 邪灵回答他们： "耶稣我认识， 保罗我也知道； 你们是谁？"

16 邪灵所附的那人就扑到他们身上， 制伏了两人， 胜过了他们， 使他们赤着身带着伤， 从那房子逃了出来。

17 所有住在以弗所的犹太人和希腊人， 都知道这件事； 大家都惧怕， 尊主耶稣的名为大。

18 也有许多信了的人， 来承认和述说自己行过的事。

19 又有许多行巫术的人， 把他们的书带来， 当众烧掉。他们估计书价， 才知道共值五万块银子。

20 这样， 主的道大有能力地兴旺起来， 而且得胜。

21 这些事以后， 保罗心里定意要经过马其顿、亚该亚， 往耶路撒冷去。他说： "我到了那边以后， 也该去罗马看看。"

22 于是从服事他的人中， 派了提摩太和以拉都两人去马其顿， 自己暂时留在亚西亚。

23 那时， 因这道起了大扰乱，

24 有一个银匠， 名叫低米丢， 是制造亚底米女神银龛的。他让技工们作了不少的生意。

25 他把这些人和同业的工人聚集起来， 说： "各位， 你们知道， 我们是靠这生意赚钱的。

26 现在你们看见了， 也听见了， 这个保罗不单在以弗所， 而且几乎在整个亚西亚， 说服了， 也带坏了许多人， 说： ‘人手所做的， 都不是神。’

27 这样， 不只我们这一行要给人鄙视， 就是大女神亚底米的庙也会给人撇弃， 连全亚西亚和普天下所敬拜的女神也要垮台， 威荣尽都失掉了。"

28 他们听了， 怒气冲冲喊着说： "以弗所人的女神， 伟大的亚底米啊！ "

29 全城骚动起来， 他们捉住了保罗的旅伴马其顿人该犹和亚里达古， 齐心冲进了剧场。

30 保罗想要到人群当中去， 门徒却不许。

31 还有几位亚西亚的首长， 是保罗的朋友， 派人来劝他， 不要冒险到剧场里去。

32 那时大家叫这个喊那个， 乱成一团， 大多数的人都不知道聚集的原因。

33 犹太人把亚历山大推到前面， 群众中有人把这事的因由告诉他。亚历山大作了一个手势， 要向民众申辩。

34 大家一认出他是犹太人， 就异口同声高呼： "以弗所人的女神， 伟大的亚底米啊！ "喊了约有两个钟头。

35 后来， 书记官安抚群众说： "以弗所人哪！ 谁不知道你们的城， 是看守大亚底米的庙， 又是看守宙斯那里降下的神像的呢？

36 这些事既然是驳不倒的， 你们就应当平心静气， 不可轻举妄动。

37 你们带来的这些人， 既没有行劫庙宇， 也没有亵渎我们的女神。

38 如果低米丢和同他一起的技工要控告谁， 大可以告上法庭， 或呈交总督； 让他们彼此控告好了。

39 如果还有其他的事件， 可以在合法的集会里， 谋求解决。

40 今天的动乱， 本来是无缘无故的， 我们可能有被控告的危险； 关于这次的骚动， 我们实在无法解释。"

41 说了这些话， 就把群众解散了。