1 Sedan vi hade skilts ifrån dem, lade vi ut och foro raka vägen till Kos och kommo dagen därefter till Rodus och därifrån till Patara.

2 Där funno vi ett skepp som skulle fara över till Fenicien; på det gingo vi ombord och lade ut.

3 Och när vi hade fått Cypern i sikte, lämnade vi denna ö på vänster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty där skulle skeppet lossa sin last.

4 Och vi uppsökte där lärjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.

5 Men när vi hade stannat där de dagarna ut, bröto vi upp därifrån och gåvo oss i väg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, ända utom staden. Och på stranden föllo vi ned på våra knän och bådo

6 och togo sedan avsked av varandra. Därefter stego vi ombord på skeppet, och de andra vände tillbaka hem igen.

7 Från Tyrus kommo vi till Ptolemais, och därmed avslutade vi sjöresan. Och vi hälsade på hos bröderna där och stannade hos dem en dag.

8 Men följande dag begåvo vi oss därifrån och kommo till Cesarea. Där togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.

9 Denne hade fyra ogifta döttrar, som ägde profetisk gåva.

10 Under den tid av flera dagar, som vi stannade där, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned från Judeen.

11 När denne hade kommit till oss, tog han Paulus' bälte och band därmed sina händer och fötter och sade: »Så säger den helige Ande: 'Den man som detta bälte tillhör, honom skola judarna så binda i Jerusalem, och sedan skola de överlämna honom i hedningarnas händer.'»

12 När vi hörde detta, bådo såväl vi själva som bröderna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.

13 Men då svarade Paulus: »Varför gråten I så och sargen mitt hjärta? Jag är ju redo icke allenast att låta mig bindas, utan ock att dö i Jerusalem, för Herren Jesu namns skull.»

14 Då han alltså icke lät övertala sig, gåvo vi oss till freds och sade: »Ske Herrens vilja.»

15 Efter de dagarnas förlopp gjorde vi oss i ordning och begåvo oss upp till Jerusalem.

16 Från Cesarea följde också några av lärjungarna med oss, och dessa förde oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge, som vi skulle gästa hos.

17 Och när vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje.

18 Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.

19 Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.

20 När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.

21 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.

22 Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.

23 Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.

24 Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.

25 Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»

26 Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.

27 När de sju dagarna nästan voro ute, fingo judarna från provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade då allt folket. Och de grepo honom

28 och ropade: »I män av Israel, kommen till hjälp! Här är den man som allestädes lär alla sådant som är emot vårt folk och emot lagen och emot denna plats. Därtill har han nu ock fört greker in i helgedomen och oskärat denna heliga plats.»

29 De hade nämligen förut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade fört denne in i helgedomen.

30 Och hela staden kom i rörelse, och folket skockade sig tillsammans. Och då de nu hade gripit Paulus, släpade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast stängdes igen.

31 Men just som de stodo färdiga att dräpa honom, anmäldes det hos översten för den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.

32 Denne tog då strax med sig krigsmän och hövitsmän och skyndade ned till dem. Och när de fingo se översten och krigsmännen, upphörde de att slå Paulus

33 Översten gick då fram och tog honom i förvar och bjöd att man skulle fängsla honom med två kedjor. Och han frågade vem han var och vad han hade gjort.

34 Men bland folket ropade den ene så, den andre så. Då han alltså för larmets skull icke kunde få något säkert besked, bjöd han att man skulle föra honom till kasernen.

35 Och när han kom fram till trappan, trängde folket så våldsamt på, att han måste bäras av krigsmännen,

36 ty folkhopen följde efter och skriade: »Bort med honom!»

37 Då nu Paulus skulle föras in i kasernen, sade han till översten: »Tillstädjes det mig att säga något till dig?» Han svarade: »Kan du tala grekiska?

38 Är du då icke den egyptier som för en tid sedan ställde till 'dolkmännens' uppror, de fyra tusens, och förde dem ut i öknen?»

39 Då svarade Paulus: »Nej, jag är en judisk man från Tarsus, medborgare alltså i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillstäd mig att tala till folket.»

40 Och han tillstadde honom det. Då gav Paulus från trappan, där han stod, med handen ett tecken åt folket. Och sedan där hade blivit helt tyst, talade han till dem på hebreiska och sade:

1 我们离别了他们以后， 船就直航到了哥士， 第二天到罗底， 从那里开往帕大拉；

2 遇见了一艘开往腓尼基的船， 就上船起行。

3 我们远远看见塞浦路斯， 就从南边驶过， 直航叙利亚， 在推罗靠了岸， 因为船要在那里卸货。

4 我们找到了一些门徒， 就在那里住了七天。他们凭着圣灵的指示告诉保罗不要上耶路撒冷去。

5 过了这几天， 我们就启程前行， 他们众人带着妻子儿女送我们到城外。我们跪在海滩上祷告， 互相道别。

6 我们上了船， 他们就回家去了。

7 我们从推罗继续航行， 到了多利买， 问候那里的弟兄， 与他们同住了一天。

8 第二天我们离开那里， 来到该撒利亚， 到了传福音的腓利家里， 与他住在一起。他是那七位执事中的一位。

9 他有四个女儿， 都是童女， 是会说预言的。

10 我们住了几天之后， 有一位先知， 名叫亚迦布， 从犹太下来。

11 他来见我们， 把保罗的腰带拿过来， 绑住自己的手脚， 说： "圣灵说， 犹太人在耶路撒冷要这样捆绑这腰带的主人， 把他交在外族人的手里。"

12 我们听了这些话， 就和当地的人劝保罗不要去耶路撒冷。

13 保罗却回答： "你们为什么哭， 使我心碎呢？我为主耶稣的名， 不但被捆绑， 就算死在耶路撒冷我也都准备好了。"

14 他既然不听劝， 我们只说了"愿主的旨意成就"， 就不出声了。

15 过了几天， 我们收拾行装， 上耶路撒冷去。

16 有该撒利亚的几个门徒同我们在一起， 领我们到一个塞浦路斯人拿孙家里住宿； 他作了门徒已经很久了。

17 我们到了耶路撒冷， 弟兄们欢欢喜喜接待我们。

18 第二天， 保罗和我们一同去见雅各， 长老们也都在座。

19 保罗问候了他们， 就把 神借着他的工作在外族人中所行的事， 一一述说出来。

20 他们听了， 就赞美 神， 对保罗说： "弟兄， 你看， 犹太人中信主的有好几万， 都是对律法很热心的人。

21 他们听说， 你教导所有在外族人中的犹太人背弃摩西， 叫他们不要给孩子行割礼， 也不要遵守规例。

22 他们总会听见你来了， 那怎么办呢？

23 你就照我们的话作吧， 我们这里有四个人， 都有愿在身。

24 你把他们带去， 和他们一同行洁净礼， 并且替他们付钱， 让他们剃去头发， 这样大家就知道以前所听见关于你的事， 都不是真实的， 也知道你是遵守律法循规蹈矩而行的人。

25 至于信主的外族人， 我们已经写了信， 吩咐他们要禁戒祭偶像的食物、血、勒死的牲畜和淫乱。"

26 保罗就把那几个人带走了， 第二天和他们一同行了洁净礼。他们进了殿， 报明了他们洁净期满的日子， 以及各人献祭的时间。

27 七日将完的时候， 从亚西亚来的犹太人看见保罗在殿里， 就煽动群众， 并且捉住他，

28 喊叫着说： "以色列人哪， 快来帮忙！ 这个人到处教人反对人民， 反对律法和这个地方， 他甚至把希腊人也带进殿里， 污秽了这圣地。"

29 原来他们看见过以弗所人特罗非摩同保罗在城里， 就以为保罗带他进了殿。

30 于是全城震动， 民众一齐跑来， 捉住保罗， 拉出殿外， 殿门就立刻关起来了。

31 他们正想杀他的时候， 有人报告营部的千夫长， 说： "整个耶路撒冷都乱了！ "

32 千夫长立刻带着士兵和百夫长跑到他们那里。众人一看见千夫长和士兵， 就停止殴打保罗。

33 于是千夫长上前捉住保罗， 吩咐人用两条铁链捆住他， 问他是什么人， 作过什么事。

34 那时众人叫这个喊那个， 吵吵闹闹， 以致千夫长没有办法知道真相， 只好下令把保罗带到营楼去。

35 保罗到了台阶下面的时候， 士兵把他抬起来， 因为群众猛挤，

36 而且有一群人跟在后面叫喊： "干掉他！ "

37 他们带着保罗快到营楼的时候， 保罗对千夫长说： "我可以跟你讲一句话吗？"千夫长说： "你懂希腊话吗？

38 难道你不就是不久以前作乱的、带领四千个杀手到旷野去的那个埃及人吗？"

39 保罗说： "我是犹太人， 是基利家的大数人， 并不是无名小城的公民， 求你准我向民众讲几句话。"

40 千夫长准许了他， 保罗就站在台阶上， 向民众作了一个手势。大家安静下来了， 保罗就用希伯来语讲话， 说：