1 »Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»

2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:

3 »Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören.

4 Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse;

5 det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig. Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.

6 Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig.

7 Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'

8 Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'

9 Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.

10 Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'

11 Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus.

12 Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där.

13 Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom.

14 Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun.

15 Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.

16 Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'

17 Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning

18 och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'

19 Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig.

20 Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'

21 Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'»

22 Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»

23 Då de så skriade och därvid revo av sig sina kläder och kastade stoft upp i luften,

24 bjöd översten att man skulle föra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle förhöra honom under gisselslag, så att han finge veta varför de så ropade mot honom.

25 Men när de redan hade sträckt ut honom till gissling, sade Paulus till den hövitsman som stod där: »Är det lovligt för eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?»

26 När hövitsmannen hörde detta, gick han till översten och underrättade honom härom och sade: »Vad är det du tänker göra? Mannen är ju romersk medborgare.»

27 Då gick översten dit och frågade honom: »Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?» Han svarade: »Ja.»

28 Översten sade då: Mig har det kostat en stor summa penningar att köpa den medborgarrätten.» Men Paulus sade: »Jag däremot har den redan genom födelsen.»

29 Männen som skulle hava förhört honom drogo sig då strax undan och lämnade honom. Och när översten nu hade fått veta att han var romersk medborgare, blev också han förskräckt, vid tanken på att han hade låtit fängsla honom.

30 Då han emellertid ville få säkert besked om varför Paulus anklagades av judarna, låt han dagen därefter taga av honom bojorna och bjöd översteprästerna och hela Stora rådet att komma tillsammans. Sedan lät han föra Paulus ditned och ställde honom inför dem.

1 "各位父老弟兄， 请听听我现在对你们的申辩。"

2 他们听见保罗用希伯来语说话， 就更加安静了。保罗说：

3 "我是犹太人， 生在基利家的大数， 在城里长大， 按照我们祖宗律法的严格要求， 在迦玛列门下受教， 我为 神热心， 好像你们大家今天一样。

4 我曾经迫害信奉这道的人直至死地， 把男男女女都捆绑起来， 送进监狱，

5 这是大祭司和全公议会都可以给我作证的。我也从他们那里得到了写给众弟兄的信， 就去大马士革， 要把那里的人捆绑起来， 带到耶路撒冷接受惩罚。

6 "约在正午， 当我走近大马士革的时候， 忽然有大光从天上向我四面照射，

7 我仆倒在地上， 听见有声音对我说： ‘扫罗， 扫罗， 你为什么迫害我？’

8 我回答： ‘主啊， 你是谁？’他说： ‘我就是你所迫害的拿撒勒人耶稣。’

9 跟我在一起的人， 只看见那光， 却听不清楚那位对我说话的声音。

10 我说： ‘主啊， 我应当作什么呢？’主说： ‘起来， 进大马士革去， 在那里有人会把指定给你作的一切事告诉你。’

11 因为那光太强烈， 我的眼睛就瞎了， 跟我在一起的人就牵着我的手， 进了大马士革。

12 "有一个人名叫亚拿尼亚的， 他是一个虔诚而遵守律法的人， 当地所有的犹太人都称赞他。

13 他来见我， 站在我旁边， 对我说： ‘扫罗弟兄， 你现在可以看见了。’我立刻往上一看， 看见了他。

14 他又说： ‘我们祖先的 神选派了你， 让你明白他的旨意， 看见那义者， 听见他口中的声音。

15 因为你要把所看见所听见的， 向万人为他作见证。

16 现在你为什么还耽搁呢？起来受洗， 求告他的名， 洗净你的罪吧。’

17 "后来， 我回到耶路撒冷， 在殿里祷告的时候， 魂游象外，

18 看见主对我说： ‘你要快快离开耶路撒冷， 因为你为我作的见证， 他们是不会接受的。’

19 我说： ‘主啊， 他们知道我曾把信你的人监禁起来， 又在各会堂拷打他们，

20 并且你的见证人司提反受害流血的时候， 我也亲自在场， 表示同意， 并且为杀他的人看守衣服。’

21 他对我说： ‘你走吧， 我要派你到远方的外族人那里去。’"

22 众人听见他说到这句话， 就高声说： "这样的人应该从地上除掉， 不应该活着！ "

23 大家正在喊叫着， 拋掷衣服， 向空中扬灰撒土的时候，

24 千夫长下令把保罗带到营楼去， 吩咐人用鞭子拷问他， 要知道群众为什么这样向他喊叫。

25 士兵正用皮带绑他的时候， 保罗对站在旁边的百夫长说： "你们鞭打一个还没有定罪的罗马公民， 是合法的吗？"

26 百夫长听了， 就去报告千夫长， 说： "这个人是罗马公民， 你要怎么办呢？"

27 千夫长就来问保罗： "告诉我， 你是罗马公民吗？"他说： "是的。"

28 千夫长说： "我花了一大笔钱， 才取得罗马籍。"保罗说： "我生下来就是罗马公民。"

29 于是那些要拷问他的人， 立刻离开他走了。千夫长既知道他是罗马公民， 又因捆绑过他， 就害怕起来。

30 第二天， 千夫长为要知道犹太人控告保罗的真相， 就解开他， 召集了祭司长和公议会全体在一起， 把保罗带下来， 叫他站在他们面前。