1 Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: »Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.»

2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.

3 Paulus sade då till honom: »Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!»

4 Då sade de som stodo därbredvid: »Smädar du Guds överstepräst?»

5 Paulus svarade: »Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'»

6 Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: »Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.»

7 Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.

8 Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.

9 Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: »Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom.»

10 Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.

11 Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.»

12 När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.

13 Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.

14 Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.

15 Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»

16 Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.

17 Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»

18 Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»

19 Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»

20 Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.

21 Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»

22 Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.

23 Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»

24 Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.

25 Och han skrev ett brev, så lydande:

26 »Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.

27 Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.

28 Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.

29 Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.

30 Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»

31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.

32 Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.

33 När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.

34 Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:

35 »Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.

1 保罗定睛看着公议会的各人， 说： "各位弟兄， 我在 神面前， 行事为人一向都是凭着良心的。"

2 大祭司亚拿尼亚就吩咐站在他旁边的人打保罗的嘴巴。

3 保罗对他说： "你这粉饰的墙啊， 神要击打你！ 你坐堂要按着律法审问我， 现在你竟然违背律法吩咐人打我吗？"

4 站在旁边的人民说： "你敢辱骂 神的大祭司吗？"

5 保罗说： "弟兄们， 我不知道他是大祭司。经上说： ‘不可咒诅你人民的领袖。’"

6 保罗看出其中一部分是撒都该人， 另一部分是法利赛人， 就在公议会中大声说： "我是法利赛人， 也是法利赛人的子孙， 我现在受审， 是为了盼望死人复活！ "

7 他说了这话， 法利赛人和撒都该人就起了争论， 会众也分裂了， 成为两派。

8 原来撒都该人说没有复活， 没有天使， 也没有鬼灵， 法利赛人却认定这些都有。

9 于是众人大嚷大闹， 有几个法利赛派的经学家站起来辩论说： "我们看不出这个人作过什么坏事； 说不定有灵或天使对他说过话。"

10 争论越来越大， 千夫长怕保罗被他们撕碎了， 就吩咐士兵下去， 把他从人群中抢救出来， 带到营楼去。

11 当天晚上， 主站在保罗身边， 说： "你要壮起胆来， 你怎样在耶路撒冷作见证， 也必照样在罗马为我作见证。"

12 到了天亮， 犹太人在一起秘密计谋， 并且发誓说， 不杀保罗， 就不吃不喝。

13 一同策划这项阴谋的有四十多人。

14 他们来见众祭司长和长老， 说： "我们已经发了誓， 不杀保罗， 就不吃东西。

15 现在你们和公议会要通知千夫长， 带保罗到你们这里来， 装作要详细审查他。我们已经预备好了， 不等他走近， 就把他杀了。"

16 但保罗的外甥听见这项埋伏的诡计， 就到营楼去， 告诉保罗。

17 保罗请了一个百夫长来， 说： "请你带这个青年人去见千夫长， 他有事要报告。"

18 百夫长就带保罗的外甥去见千夫长， 说： "囚犯保罗请了我去， 求我带这个青年人来见你， 他有事要向你报告。"

19 千夫长拉着他的手， 走到一边， 私下问他： "你有什么事要向我报告？"

20 他说： "犹太人已经约好了， 要求你明天把保罗带到公议会里去， 装作要详细审查他。

21 你不要听他们， 因为他们有四十多人正在埋伏起来等着保罗； 他们发了誓， 不杀保罗， 就不吃不喝。现在他们已经准备好了， 只等你答应。"

22 千夫长嘱咐那青年人： "不要告诉人你把这事告诉了我。"然后就打发他走了。

23 千夫长叫了两个百夫长来， 说： "预备两百个步兵， 七十个骑兵、两百个长枪手， 晚上九点钟往该撒利亚去。

24 也要预备好牲口， 好让保罗骑上， 护送他安全到达腓力斯总督那里。"

25 千夫长写了一封信， 大意如下：

26 "革老丢．吕西亚问候总督腓力斯大人。

27 这个人被犹太人捉住， 快要遭害的时候， 我听说他是罗马公民， 就带兵去把他救出来。

28 为要知道犹太人控告他的原因， 我就带他到他们的公议会那里去。

29 我发现他被控告， 是为了他们律法上的问题， 并没有什么该死该绑的罪名。

30 后来我接到密报， 得知害他的阴谋， 就立刻把他送到你那里去， 并且吩咐原告到你面前来控告他。"

31 于是士兵照着吩咐， 把保罗提出来， 连夜带到安提帕底。

32 第二天， 他们把保罗交给骑兵队护送， 就回营楼去了。

33 骑兵到了该撒利亚， 把信呈上总督， 同时把保罗也交给他。

34 总督读了信， 就问保罗是哪一省的人； 知道了他是基利家人，

35 就说： "等到原告也来了， 我才审问你。"于是吩咐人把他拘留在希律的王府里。