1 Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
2 Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:
3 »Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med många tacksägelser.
4 Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.
5 Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.
6 Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi honom,
7
8 och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»
9 De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig så.
10 Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.
11 Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.
12 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med någon eller ställa till folkskockning.
13 Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för.
14 Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den vägen', vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna,
15 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.
16 Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.
17 Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära offer.
18 Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något larm,
19 av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava något att anklaga mig för.
20 Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,
21 om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här bland eder.'»
22 Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen», uppsköt målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak.»
23 Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så, att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans närmaste från att vara honom till tjänst.
24 Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.
25 Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»
26 Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.
27 När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna, lämnade han Paulus kvar i fängelset.
1 过了五天， 大祭司亚拿尼亚同几个长老， 和一个律师帖土罗来了， 他们向总督控告保罗。
2 保罗传来了之后， 帖土罗就控诉他说： "腓力斯大人， 因着你的缘故， 我们大大地享受着太平； 因着你的远见， 本国大事改革；
3 我们随时随地感激不尽。
4 现在我不想多烦扰你， 只求你宽容一下， 听我们讲几句话。
5 我们看这个人就像瘟疫一样， 是煽动普天下犹太人生乱的人， 又是拿撒勒派的首领。
6 他还意图污秽圣殿， 我们就把他捉住。
7 （有些抄本在此有以下一段： "我们想按照我们的律法审问他。7可是千夫长吕西亚来了， 用武力把他从我们手中抢走， 8还吩咐原告到你这里来。"）
8 你亲自审问之后， 就必清楚知道我们告他的一切事了。"
9 犹太人也都跟他一同控告保罗， 证实事情确是这样。
10 总督向保罗示意， 叫他说话， 他就说： "我知道你在本国审案多年， 所以乐意为自己申辩。
11 你清楚知道， 自从我上耶路撒冷去礼拜， 到现在还没有十二天；
12 无论在殿里、会堂中或城里， 他们都没有看见我跟人辩论， 或煽动群众作乱，
13 也不能向你证明他们现在控告我的事。
14 但有一件事我要向你承认， 他们所称为异端的这道， 我正是根据这道来敬拜我祖先的 神的。一切律法和先知所记的， 我都相信。
15 我靠着 神所存的盼望， 也是他们自己所期待的， 就是义人和不义的人都要复活；
16 因此， 我常常勉励自己， 对 神对人要常存无亏的良心。
17 过了几年我带着捐款回来赒济本国， 同时也带了祭物，
18 他们看见我在殿里的时候， 我已经行完了洁净礼， 并没有和一大群人在一起， 也没有生乱，
19 只有几个从亚西亚来的犹太人而已。他们若有事要控告我， 就应该到你面前来控告。
20 要不然， 当我站在公议会中受审的时候， 这些人若发现我有什么罪行， 早就亲自说出来了。
21 如果有的话， 就是我站在他们中间所喊的： ‘我今天在你们面前受审， 是为了死人复活的事’那一句话。"
22 腓力斯本来就详细晓得这道， 却故意拖延他们， 说： "等千夫长吕西亚来了， 再断定你们的事。"
23 于是吩咐百夫长看守保罗， 但要宽待他， 不可阻止亲友来照料他。
24 过了几天， 腓力斯和他的犹太妻子土西拉一同来到， 他又传见保罗， 听听他对基督耶稣的信仰。
25 保罗讲到公义、自制和将来的审判的时候， 腓力斯就害怕起来， 说： "你先走吧， 等我有空的时候再叫你来。"
26 同时他也希望保罗送钱给他， 所以又多次传见他， 和他谈话。
27 过了两年， 波求．非斯都接了腓力斯的任； 腓力斯为要讨好犹太人， 就把保罗留在监里。