1 Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt hövdingdömet for han från Cesarea upp till Jerusalem.

2 Översteprästerna och de förnämsta bland judarna anmälde då inför honom klagomål mot Paulus.

3 För att få denne i sitt våld anhöllo de hos Festus och begärde såsom en ynnest, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem. De ville nämligen lägga försåt för honom, så att de kunde döda honom under vägen.

4 Festus svarade då att Paulus hölls i förvar i Cesarea, och att han själv tänkte inom kort fara dit tillbaka.

5 Och han tillade: »De bland eder som det vederbör må alltså fara dit ned med mig och framlägga sin anklagelse mot mannen, om han är skyldig till något ont.»

6 Sedan han hade vistats hos dem högst åtta eller tio dagar, kom han åter ned till Cesarea. Dagen därefter satte han sig på domarsätet och bjöd att Paulus skulle föras fram.

7 När denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned från Jerusalem, och dessa framställde nu många svåra beskyllningar. Men de förmådde icke bevisa dem,

8 ty Paulus försvarade sig och visade att han icke på något sätt hade försyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren.

9 Men Festus ville göra judarna sig bevågna och frågade Paulus och sade: »Vill du fara upp till Jerusalem och där stå till rätta inför mig i denna sak?»

10 Paulus svarade: »Jag står här inför kejserlig domstol, och av sådan domstol bör jag dömas. Mot judarna har jag intet orätt gjort, såsom du själv mycket väl vet.

11 Om jag nu eljest är skyldig till något orätt och har gjort något som förtjänar döden, så vill jag icke undandraga mig att dö; men om deras anklagelser mot mig äro utan grund, så kan ingen giva mig till pris åt dem. Jag vädjar till kejsaren.» --

12 Sedan Festus därefter hade överlagt med sitt råd, svarade han: »Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du ock få fara.»

13 Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och hälsade på hos Festus.

14 Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus' sak för konungen och sade: »Felix har här lämnat efter sig en man såsom fånge;

15 och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig.

16 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva någon människa, förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig mot anklagelsen.

17 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig alltså utan uppskov, dagen därefter, på domarsätet och bjöd att mannen skulle föras fram.

18 Men när hans anklagare uppträdde, anförde de mot honom ingen beskyllning för sådana förbrytelser som jag hade tänkt mig;

19 de voro allenast i tvist med honom om några frågor som rörde deras särskilda gudsdyrkan, och angående en viss Jesus, som är död, men om vilken Paulus påstod att han lever.

20 Då jag var villrådig huru jag skulle göra med undersökningen härom, frågade jag om han ville fara till Jerusalem och där stå till rätta i denna sak.

21 När Paulus då sade sig vilja vädja till kejsaren och begärde att bliva hållen i förvar, för att sedan undergå rannsakning inför honom, bjöd jag att han skulle hållas i förvar, till dess jag kunde sända honom till kejsaren.»

22 Då sade Agrippa till Festus: »Jag skulle också själv gärna vilja höra den mannen.» Han svarade: »I morgon skall du få höra honom.»

23 Dagen därefter kommo alltså Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in i domsalen, tillika med överstarna och de förnämsta männen i staden; och på Festus' befallning blev Paulus införd.

24 Då sade Festus: »Konung Agrippa, och alla I andra som ären har tillstädes med oss, I sen här den man för vilkens skull hela hopen av judar, både i Jerusalem och här, har legat över mig med sina rop att han icke borde få leva längre.

25 Jag för min del har kommit till insikt om att han icke har gjort något som förtjänar döden;

26 men då han nu själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutit att sända honom till denne. Jag har emellertid icke något säkert besked om honom att giva min höge herre, när jag skriver. Därför har jag fört honom fram inför eder, och först och främst inför dig, konung Agrippa, för att jag, efter det att rannsakning har; blivit hållen, skall få veta vad jag bör skriva.

27 Ty det synes mig vara orimligt att sända åstad en fånge, utan att på samma gång giva till känna vad han är anklagad för.»

1 非斯都到任三天之后， 就从该撒利亚去耶路撒冷。

2 祭司长和犹太人的首领， 到他面前控告保罗。他们为了对付保罗，

3 就要求非斯都恩准， 把保罗解来耶路撒冷， 他们好埋伏在路上杀死他。

4 非斯都回答： "保罗现今押在该撒利亚， 我就要回到那里去。"

5 又说： "你们中间有权势的， 和我一同去吧！ 那人若有什么不是， 他们就可以告他。"

6 非斯都在他们那里大约逗留了不过十天八天， 就回到该撒利亚去。第二天就开庭， 吩咐把保罗带来。

7 保罗一到， 那些从耶路撒冷来的犹太人， 就站在他周围， 提出许多严重的控告， 可是所控告的他们都不能证实。

8 保罗申辩说： "无论对犹太人的律法、圣殿或凯撒， 我都没有罪。"

9 但非斯都为要讨好犹太人， 就问保罗： "你愿意去耶路撒冷， 让我在那里审问这事吗？"

10 保罗说： "我现在站在凯撒的审判台前， 这里是我应当受审的地方。我对犹太人并没有作过什么不对的事， 这是你清楚知道的。

11 我若作过不对的事， 犯过什么该死的罪， 就是死我也不推辞。不过， 如果这些人告我的事不是真的， 谁也不可以把我送给他们。我要向凯撒上诉。"

12 非斯都同议会商量后， 答复说： "你既然要向凯撒上诉， 可以到凯撒那里去。"

13 过了一些日子， 亚基帕王和百尼基到该撒利亚来， 问候非斯都。

14 他们在那里逗留了许多天， 非斯都把保罗的案情向王陈明， 说： "这里有一个囚犯， 是腓力斯留下来的。

15 我在耶路撒冷的时候， 祭司长和犹太人的长老控告他， 要求把他定罪。

16 我答复他们说， 被告还没有和原告当面对证， 又没有机会为所控的罪申辩， 就被送给对方， 罗马人没有这个规例。

17 后来他们到了这里， 我没有耽延时间， 第二天就开庭， 吩咐把那人提出来。

18 原告都站在那里， 他们所控诉他的， 并不是我所意料的恶事。

19 他们与他争辩的， 只是他们的宗教问题； 还论到一位已经死了的耶稣， 保罗却说他是活着的。

20 关于这些争论， 我不知道怎样处理， 就问他愿不愿意上耶路撒冷去为这些事在那里受审。

21 但保罗要求把他留下， 等待皇上裁判， 我就下令把他押起来， 等候解往凯撒那里。"

22 亚基帕对非斯都说： "我也愿意听听这人说些什么。"非斯都说： "明天就请你来听。"

23 第二天， 亚基帕和百尼基威风凛凛地来了， 同千夫长和城中的显要进了厅堂。非斯都吩咐一声， 就有人把保罗提出来。

24 非斯都说： "亚基帕王和在座的各位， 请看这个人。耶路撒冷和本地的犹太人都向我请求， 嚷着说这个人不该活着。

25 我查明他没有犯什么该死的罪， 但是他自己既然要向皇上上诉， 我就决定把他解去。

26 关于这个人， 我没有什么可以呈奏主上的。所以把他带到你们面前， 特别是你亚基帕王面前， 为要在审查之后， 有所陈奏。

27 因为我认为解送囚犯， 不指明他的罪状， 是不合理的。"