1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:

2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,

3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.

4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.

5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.

6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,

7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.

8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?

9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;

10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.

11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.

12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,

13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.

14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'

15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.

16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.

17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,

18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'

19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,

20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.

21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.

22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,

23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»

24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»

25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.

26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.

27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»

28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»

29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»

30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.

31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»

32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»

1 亚基帕对保罗说： "准你为自己申辩。"于是保罗伸手辩护说：

2 "亚基帕王啊， 犹太人控告我的事， 今天我可以在你面前辩护， 实在是万幸；

3 特别是你熟悉犹太人的一切规例和争论， 所以求你耐心听我申诉：

4 我从幼年到现在， 在本国、在耶路撒冷为人怎样， 犹太人都知道。

5 如果他们肯作证的话， 他们是早就知道， 我是按着我们祖宗最严格的教派， 过着法利赛人的生活。

6 现在我站着受审， 是为了对 神向我们祖先的应许存着盼望。

7 我们十二支派昼夜切切地事奉 神， 都是盼望这应许实现。王啊， 我被犹太人控告， 正是为了这个盼望。

8 神使死人复活， 你们为什么认为是不可信的呢？

9 从前， 我也认为应该多方敌对拿撒勒人耶稣的名。

10 后来就在耶路撒冷这样作了。我得到了众祭司长授权， 把许多圣徒关在监里， 并且他们被杀的时候， 我也表示同意。

11 我在各会堂里多次用刑强迫他们说亵渎的话； 我非常愤恨他们， 甚至追到国外的城巿去迫害他们。

12 "那时候， 我得到祭司长的授权和准许， 去大马士革。

13 王啊， 就在中午的时候， 我在路上看见一道光， 比太阳更明亮， 从天上四面照着我和同行的人。

14 我们都仆倒在地上， 我听见有声音用希伯来话对我说： ‘扫罗！ 扫罗！ 你为什么迫害我？你要踢刺是难的。’

15 我说： ‘主啊， 你是谁？’主说： ‘我就是你所迫害的耶稣。

16 你起来， 站着， 我向你显现， 是要指派你为我工作。你要为你所见过的事， 和我将要向你显明的事作见证。

17 我要救你脱离这人民和外族人， 差遣你到他们那里去，

18 开他们的眼睛， 使他们从黑暗中归向光明， 从撒但的权下归向 神， 使他们的罪恶得到赦免， 并且在那些因信我而成圣的人中同得基业。’

19 "亚基帕王啊， 因此， 我没有违背这从天上来的异象，

20 先向大马士革、耶路撒冷、犹太全地的人宣讲， 后向外族人宣讲， 叫他们悔改， 归向 神， 行事与悔改的心相称。

21 犹太人就是为了这缘故在殿里捉住我， 想要杀我。

22 然而， 我得到 神的帮助， 直到今日还是站得稳， 向尊卑老幼作见证， 我所讲的都是众先知和摩西所论的将来必成的事，

23 就是基督必须受难， 并且从死人中首先复活， 把光明的信息传报给这人民和外族人。"

24 保罗申诉到这里， 非斯都大声说： "保罗！ 你疯了； 你的学问太大， 使你疯了！ "

25 保罗说： "非斯都大人， 我没有疯， 我说的都是真实的话， 清醒的话。

26 因为王知道这些事， 所以我对王坦白直说。我确信这些事没有一件能瞒得过他， 因为这不是在背地里作的。

27 亚基帕王啊， 你信先知吗？我知道你是信的。"

28 亚基帕对保罗说： "你想用这样短短的时间就可以说服我作基督徒吗！ "

29 保罗说： "无论时间短也好， 时间长也好， 我向 神所求的， 不单是你， 而且是今天所有的听众， 都能像我一样作基督徒， 只是不要有这些锁链。"

30 亚基帕王、总督和百尼基， 还有在座的人都站起来，

31 退到一边， 彼此谈论， 说： "这个人并没有犯过什么该死该绑的罪。"

32 亚基帕对非斯都说： "这个人若没有向凯撒上诉， 早就可以释放了。"