1 Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.

2 Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.

3 Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.

4 Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.

5 Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;

6 där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.

7 Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: »Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?»

8 Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: »I folkets rådsherrar och äldste,

9 eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,

10 så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.

11 Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.

12 Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.»

13 När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.

14 Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.

15 De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra

16 och sade: »Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.

17 Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa.»

18 Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.

19 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: »Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;

20 vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört.»

21 Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.

22 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.

23 När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.

24 Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: »Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.

25 Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?

26 Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'

27 Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;

28 de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.

29 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,

30 i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.»

31 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.

32 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.

33 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.

34 Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda

35 och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.

36 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,

37 också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.

1 使徒们正对群众讲话的时候， 祭司、圣殿的守卫， 和撒都该人来到他们那里。

2 因为使徒教训群众， 并且传扬耶稣复活， 证明有死人复活这件事， 他们就非常恼怒，

3 于是下手拿住使徒。那时天已经晚了， 就把他们拘留到第二天。

4 然而有许多听道的人信了， 男人的数目， 约有五千。

5 第二天， 犹太人的官长、长老、经学家， 都聚集在耶路撒冷，

6 还有大祭司亚那和该亚法、约翰、亚历山大， 以及大祭司的家人， 所有的人都在那里。

7 他们叫使徒都站在当中， 查问说： "你们凭什么能力， 奉谁的名作这事？"

8 当时彼得被圣灵充满， 对他们说： "民众的领袖和长老啊！

9 我们今天受审， 如果是为了在那残疾人身上所行的善事， 就是这个人怎么会好的，

10 那么， 你们各位和以色列全民都应当知道， 站在你们面前这人好了， 是因拿撒勒人耶稣基督的名。这位耶稣基督， 你们把他钉死在十字架上， 神却使他从死人中复活。

11 他是你们‘建筑工人所弃的石头， 成了房角的主要石头。’

12 除了他以外， 别无拯救， 因为在天下人间， 没有赐下别的名， 我们可以靠着得救。"

13 他们看见彼得和约翰的胆量， 也知道这两个人是没有学问的平民， 就很惊奇； 同时认出他们是跟耶稣一伙的，

14 又看见那医好了的人， 和他们一同站着， 就没有话可辩驳。

15 于是吩咐他们到公议会外面去， 彼此商议说：

16 "对这些人我们应该怎么办呢？因为有一件人所共知的神迹， 借着他们行了出来， 所有住在耶路撒冷的人都知道， 我们也无法否认。

17 为了避免这件事在民间越传越广， 我们应该警告他们， 不许再奉这名向任何人谈道。"

18 于是叫了他们来， 严禁他们再奉耶稣的名讲论施教。

19 彼得和约翰回答： "听从你们过于听从 神， 在 神面前对不对， 你们自己说吧！

20 我们看见的听见的， 不能不说！ "

21 众人因着所发生的事， 都颂赞 神， 于是公议会为了群众的缘故， 也因为找不到借口惩罚他们， 就恐吓一番， 把他们放了。

22 原来借着神迹医好的那人， 有四十多岁了。

23 彼得和约翰被释放了之后， 回到自己的人那里去， 把祭司长和长老说的一切， 都告诉他们。

24 他们听了， 就同心向 神高声说： "主啊， 你是那创造天地、海洋和其中万物的主宰。

25 你曾以圣灵借着你仆人我们祖先大卫的口说： ‘列国为什么骚动？万民为什么空谋妄想？

26 地上的君王都起来， 首领聚在一起， 敌对主和他的受膏者。’

27 希律和本丢．彼拉多， 外族人和以色列民， 真的在这城里聚集， 反对你所膏立的圣仆耶稣，

28 行了你手和你旨意所预定要成就的一切。

29 主啊， 他们恐吓我们， 现在求你鉴察， 也赐你仆人们大有胆量， 传讲你的道。

30 求你伸手医治， 借着你圣仆耶稣的名， 大行神迹奇事。"

31 他们祷告完了， 聚会的地方震动起来， 他们都被圣灵充满， 放胆传讲 神的道。

32 全体信徒一心一意， 没有一个人说自己的财物是自己的， 他们凡物公用。

33 使徒大有能力， 为主耶稣的复活作见证， 众人都蒙了大恩。

34 他们中间没有一个有缺乏的， 因为凡有田产房屋的都卖了， 把得到的钱拿来，

35 放在使徒脚前， 照着各人的需要来分配。

36 有一个人名叫约瑟， 使徒称他为巴拿巴， 就是"安慰者"的意思， 他是个利未人， 生在塞浦路斯。

37 他卖掉了自己的田地， 把钱拿来， 放在使徒的脚前。