1 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,

2 och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.

3 Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?

4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.»

5 När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.

6 Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.

7 Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.

8 Petrus sade då till henne: »Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»

9 Då sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig.»

10 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.

11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

12 Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.

13 Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.

14 Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.

15 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.

16 Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.

17 Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan

18 och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.

19 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:

20 »Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.»

21 När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.

22 Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta

23 och sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne.»

24 När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.

25 Då kom någon och berättade för den: »De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.»

26 Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.

27 Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem

28 och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss.»

29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man måste lyda Gud mer än människor.

30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.

31 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.

32 Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.»

33 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.

34 Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.

35 Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.

36 För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.

37 Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.

38 Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;

39 men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.»

40 Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.

41 Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.

42 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.

1 有一个人名叫亚拿尼亚， 同他妻子撒非拉， 把田产卖了。

2 他私底下把钱留了一部分， 妻子也知道这件事。他把其余的一部分带来， 放在使徒的脚前。

3 彼得说： "亚拿尼亚， 为什么撒但充满了你的心， 使你欺骗圣灵， 私底下把卖地的钱留了一部分呢？

4 田地还没有卖， 不是你自己的吗？既然卖了， 所得的钱不是由你作主吗？你为什么存心这样作呢？你这不是欺骗人， 而是欺骗 神。"

5 亚拿尼亚一听见这话， 就仆倒断了气。所有听见的人都十分害怕。

6 有几个青年人来把他包好， 抬出去埋了。

7 大约三小时之后， 亚拿尼亚的妻子进来， 还不知道发生了什么事。

8 彼得问她： "你告诉我， 你们卖田地的钱， 就是这么多吗？"她说： "是的， 就是这么多。"

9 彼得说： "你们为什么串同试探主的灵呢？你看， 埋你丈夫的人的脚， 已经到了门口， 他们也要把你抬出去。"

10 她立刻就仆倒在彼得脚前， 断了气。那些青年人进来， 发现她死了， 把她也抬出去， 埋在她丈夫旁边。

11 全体会众和所有听见这事的人， 都很害怕。

12 主借着使徒的手， 在民间行了许多神迹奇事。他们都同心聚集在所罗门廊下，

13 其余的人， 没有一个敢接近他们， 可是民众都很敬重他们。

14 信主的男男女女越来越多，

15 甚至有人把病人抬到街上， 放在小床和褥子上， 好让彼得经过时， 他的身影可以落在一些人身上。

16 耶路撒冷周围城市的人， 也带着病人和受污灵缠扰的， 蜂拥而来， 结果病人全都医好了。

17 大祭司和他的同党撒都该人， 满心忌恨，

18 于是下手拿住使徒， 把他们押在公共拘留所里。

19 夜间有一位天使， 打开监门， 把他们领出来， 说：

20 "你们去， 站在殿里， 把一切有关这生命的话， 都讲给众民听。"

21 使徒听完了， 就在黎明的时候， 进到殿里去施教。大祭司和他的同党来到了， 就召齐了公议会， 就是以色列人的众长老， 派人到监牢去带使徒出来。

22 差役到了监里， 找不到他们， 回来报告说：

23 "我们发现监门紧闭， 狱卒也守在门外； 等到开了门， 里面连一个人也找不到。"

24 圣殿的守卫和祭司长听了这些话， 觉得很困惑， 不知道这件事将来会怎样。

25 忽然有人来报告说： "你们押在监里的那些人， 正站在殿里教导众民呢！ "

26 于是守卫和差役去带使徒来， 不过没有用暴力， 因为怕众民用石头打他们。

27 既然带来了， 就叫他们站在公议会前。大祭司问他们：

28 "我们严厉地吩咐过你们， 不准再奉这名施教。看， 你们却把你们的道理传遍了耶路撒冷， 想要把流这人的血的责任推到我们身上。"

29 彼得和众使徒回答： "服从 神过于服从人， 是应当的。

30 你们挂在木头上亲手杀害的耶稣， 我们祖先的 神已经使他复活了。

31 神把他高举在自己的右边， 作元首作救主， 把悔改的心赐给了以色列人， 使他们罪得赦免。

32 我们为这些事作证， 神赐给顺从的人的圣灵也为这些事作证。"

33 公议会的人听了， 非常恼怒， 就想要杀他们。

34 但有一个法利赛人， 名叫迦玛列， 是民众所尊敬的律法教师。他在公议会中站起来， 吩咐人把使徒暂时带出去，

35 然后对大家说： "以色列人哪， 你们应当小心处理这些人！

36 从前有个丢大， 自命不凡， 附从他的人约有四百。他一被杀， 跟从他的人尽都星散， 一败涂地。

37 这人之后， 在户口登记的时候， 又有一个加利利人犹大， 拉拢人们来跟从他。后来他也丧命， 跟从他的人也就烟消云散了。

38 至于目前的事， 我劝你们不要管这些人， 由他们吧！ 因为这计划或这行动， 如果是出于人意， 终必失败；

39 如果是出于 神， 你们就不能破坏他们， 恐怕你们是与 神作对了。"他们接受了他的劝告，

40 就传使徒进来， 鞭打一顿， 禁止他们奉耶稣的名传讲， 就把他们释放了。

41 使徒欢欢喜喜从公议会里出来， 因为他们算是配得为主的名受辱。

42 他们天天在殿里并在各人的家中， 不断地施教， 传讲耶稣是基督。