1 Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»

2 Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,

3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'

4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.

5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.

6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.

7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'

8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.

9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom

10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.

11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.

12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.

13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.

14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.

15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.

16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.

17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,

18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.

19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.

20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;

21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.

22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.

23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.

24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.

25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.

26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'

27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?

28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'

29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.

30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.

31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:

32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.

33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.

34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.

35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.

36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.

37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'

38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.

39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten

40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'

41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.

42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?

43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'

44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.

45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.

46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.

47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.

48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:

49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?

50 Min hand har ju gjort allt detta.'

51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.

52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,

53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»

54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.

55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.

56 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»

57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom

58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.

59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»

60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han. 8:1. elektroniska utgåvan.

1 大祭司说： "真有这些事吗？"

2 司提反说： "各位父老兄弟请听！ 我们的祖宗亚伯拉罕， 在美索不达米亚， 还没有住在哈兰的时候， 荣耀的 神向他显现，

3 对他说： ‘你要离开本地本族， 到我指示你的地方去。’

4 他就离开迦勒底人的地方， 住在哈兰。他父亲死后， 神又叫他从那里迁到你们现在所住的地方。

5 在这里 神并没有赐他产业， 连立足之地也没有。但 神应许把这地赐给他和他的后裔为业， 虽然那时他还没有儿子。

6 神就这样说： ‘你的后裔必在外地寄居， 人要奴役、虐待他们四百年。’

7 神又说： ‘奴役他们的那个国家， 我要亲自惩罚。以后， 他们要出来， 在这地方事奉我。’

8 神也赐他割礼为约。这样， 亚伯拉罕生了以撒， 第八天就给他行了割礼。后来， 以撒生雅各， 雅各生了十二位祖先。

9 "祖先妒忌约瑟， 把他卖到埃及去， 然而 神与他同在，

10 救他脱离一切苦难， 使他在埃及王法老面前， 有智慧、得恩宠。法老立他为首相， 管理埃及和法老的全家。

11 后来埃及和迦南全地遭遇饥荒、大灾难， 我们的祖先找不到粮食。

12 雅各听见埃及有谷粮， 就派我们的祖先去， 这是第一次。

13 第二次的时候， 约瑟就向哥哥们表露自己的身世， 法老才知道约瑟的家世。

14 约瑟就派人去把他父亲雅各和全家七十五人都接来。

15 于是雅各下了埃及。后来他和我们祖先都死了，

16 运到示剑， 埋葬在亚伯拉罕用银子向哈抹子孙买来的坟地里。

17 " 神给亚伯拉罕的应许快要实现的时候， 以色列人在埃及人口繁盛增多；

18 但是， 到了另一位不认识约瑟的君王兴起统治埃及的时候，

19 他就谋害我们的同胞， 虐待我们的祖先， 逼他们拋弃自己的婴孩， 不容婴孩存活。

20 就在那时候， 摩西出生了， 他非常俊美， 在父亲的家中抚养了三个月。

21 他被拋弃的时候， 法老的女儿把他拾起来， 当作儿子抚养。

22 摩西学尽了埃及人的一切学问， 说话行事都有能力。

23 "到了四十岁， 他心中起了一个念头， 要去看望自己的同胞以色列人。

24 当他看见有一个人受欺负， 就去护卫， 为那受屈的抱不平， 打死了那个埃及人。

25 他以为同胞们都必知道 神要借着他的手拯救他们， 事实上他们却不知道。

26 第二天， 有人在打架， 摩西就出面调解， 说： ‘你们是弟兄， 为什么彼此欺负呢？’

27 那欺负人的把他推开， 说： ‘谁立了你作我们的领袖和审判官呢？

28 难道你想杀我， 像昨天杀那个埃及人一样吗？’

29 摩西因为这句话， 就逃到米甸地寄居， 在那里生了两个儿子。

30 "过了四十年， 在西奈山的旷野， 有一位使者， 在荆棘中的火焰里， 向摩西显现。

31 他见了这个异象， 十分惊奇； 他正上前察看的时候， 就有主的声音说：

32 ‘我是你祖宗的 神， 就是亚伯拉罕、以撒、雅各的 神。’摩西战战兢兢， 不敢观看。

33 主对他说： ‘把你脚上的鞋脱掉， 因为你所站的地方是圣地。

34 我的子民在埃及所受的痛苦， 我实在看见了； 他们的叹息我也听见了， 我下来是要救他们。你来， 我要派你到埃及去。’

35 他们拒绝了这位摩西， 说： ‘谁立了你作领袖和审判官呢？’但 神借着在荆棘中向他显现的使者的手， 派他作领袖和救赎者。

36 这人领他们出来， 并且在埃及地、红海和旷野， 行奇事神迹四十年。

37 以前那位对以色列人说‘ 神要从你们弟兄中间， 给你们兴起一位先知像我’的， 就是这摩西。

38 那曾经在旷野的大会中， 和那在西奈山上对他说话的使者同在， 也与我们的祖先同在的， 就是他。他领受了活的圣言， 传给我们。

39 我们的祖先不肯听从他， 反而把他推开， 他们的心已经转向了埃及，

40 就对亚伦说： ‘给我们做一些神像， 可以走在我们前头。因为把我们从埃及地领出来的那个摩西， 我们不知道他遭遇了什么事。’

41 在那些日子里， 他们做了一个牛犊， 把祭物献给那偶像， 并且因自己手所做的而欢乐。

42 于是 神转身离开， 任凭他们事奉天象， 正如先知书所说： ‘以色列家啊， 你们在旷野四十年， 岂是将祭牲和祭物献给我呢？

43 你们抬着摩洛的帐幕， 和理番神的星， 就是你们做来敬拜的像。所以我要把你们放逐到巴比伦那一边去。’

44 "我们的祖先在旷野有作证的帐幕， 就是跟摩西谈话的那位指示他， 依照他看见的样式做的。

45 我们的祖先相继承受了这帐幕， 神把外族人从他们面前赶走以后， 他们就同约书亚把帐幕带进所得为业的地方， 直到大卫的日子。

46 大卫在 神面前蒙了恩， 就求为雅各的 神找个居所，

47 而由所罗门为他建造殿宇。

48 其实至高者并不住人手所造的， 正如先知说：

49 ‘主说： 天是我的宝座， 地是我的脚凳， 你们要为我建造怎样的殿呢？哪里是我安息的地方呢？

50 这一切不都是我手所造的吗？’

51 "你们颈项刚硬、心和耳都未受割礼的人哪！ 你们时常抗拒圣灵， 你们的祖先怎样， 你们也怎样。

52 有哪一个先知， 你们的祖先不迫害呢？你们杀了那些预先宣告那义者要来的人， 现在又把那义者出卖了， 杀害了。

53 你们领受了由天使传达的律法， 却不遵守。"

54 众人听了这些话， 心中非常恼怒， 就向着司提反咬牙切齿。

55 但司提反被圣灵充满， 定睛望着天， 看见 神的荣耀， 并且看见耶稣站在 神的右边，

56 就说： "看哪！ 我看见天开了， 人子站在 神的右边。"

57 众人大声喊叫， 掩着耳朵， 一齐向他冲过去，

58 把他推出城外， 用石头打他。那些证人把自己的衣服， 放在一个名叫扫罗的青年人脚前。

59 他们用石头打司提反的时候， 他呼求说： "主耶稣啊， 求你接收我的灵魂！ "

60 然后跪下来大声喊着说： "主啊， 不要把这罪归给他们！ "说了这话， 就睡了。