1 Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen

2 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.

3 Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.

4 Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»

5 Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus, den som du förföljer.

6 Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra.»

7 Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.

8 Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.

9 Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.

10 Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag, Herre.»

11 Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.

12 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»

13 Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.

14 Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.»

15 Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;

16 och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.»

17 Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.»

18 Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.

19 Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.

20 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.

21 Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: »Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?»

22 Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.

23 När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;

24 men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,

25 togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.

26 När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.

27 Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.

28 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;

29 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.

30 När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.

31 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

32 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.

33 Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.

34 Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.

35 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.

36 I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.

37 Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.

38 Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.

39 Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.

40 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.

41 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.

42 Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.

43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon. senare ett grekiskt.

1 扫罗仍向主的门徒发恐吓凶杀的话。他到大祭司那里，

2 要求他发公函给大马士革各会堂， 如果发现奉行这道的人， 准他连男带女缉拿到耶路撒冷。

3 他快到大马士革的时候， 忽然有光从天上向他四面照射。

4 他仆倒在地， 听见有声音对他说： "扫罗， 扫罗！ 你为什么迫害我？"

5 他说： "主啊， 你是谁？"主说： "我就是你所迫害的耶稣。

6 起来， 进城去！ 你应当作的事， 一定有人告诉你。"

7 同行的人， 听见声音， 却看不见人， 只是目瞪口呆地站在那里。

8 扫罗从地上爬起来， 睁开眼睛， 却什么也看不见。他们牵着他的手， 领他进大马士革。

9 他三天都不能看见什么， 不吃也不喝。

10 在大马士革， 有一个门徒名叫亚拿尼亚， 主在异象中对他说： "亚拿尼亚！ "他说： "主啊， 我在这里。"

11 主说： "起来， 到那叫直街的路上去， 要在犹大家里找一个大数人， 名叫扫罗。你看， 他正在祷告，

12 在异象中他看见一个人， 名叫亚拿尼亚， 进来为他按手， 使他可以再看得见。"

13 但亚拿尼亚回答： "主啊， 我听见许多人说起这个人， 他在耶路撒冷作了许多苦害你圣徒的事；

14 并且他在这里得到祭司长的授权， 要捆绑所有求告你名的人。"

15 主对他说： "你去吧！ 这人是我拣选的器皿， 为要把我的名传给外族人、君王和以色列人。

16 我要指示他， 为了我的名他必须受许多的苦。"

17 亚拿尼亚就去了， 进了那家， 为扫罗按手， 说： "扫罗弟兄， 在你来的路上向你显现的耶稣， 就是主， 差我来使你可以看见， 又被圣灵充满。"

18 立刻有鳞状的东西， 从扫罗的眼里掉下来， 他就能看见了。于是起来， 受了洗，

19 吃过了饭， 就有气力了。他和大马士革的门徒一同住了几天，

20 随即在各会堂传讲耶稣， 说他是 神的儿子。

21 听见的人都很惊奇， 说： "在耶路撒冷残害求告这名的， 不是这个人吗？他来这里不是要缉拿他们交给祭司长吗？"

22 然而扫罗更加有能力， 驳倒住在大马士革的犹太人， 证明耶稣是基督。

23 过了许多日子， 犹太人商议要杀掉扫罗；

24 但他们的计谋给扫罗知道了。他们就在各城门日夜把守， 要杀掉他。

25 于是他的门徒就漏夜用大篮子把他从城墙上缒下去。

26 扫罗到了耶路撒冷， 想要接近门徒， 但大家都怕他， 不信他是个门徒。

27 只有巴拿巴接待他， 带他去见使徒， 把他怎样在路上看见主， 主向他说话， 和他怎样在大马士革奉耶稣的名放胆讲道， 都讲了出来。

28 于是扫罗在耶路撒冷和门徒一同出入， 奉主的名放胆讲道，

29 并且与讲希腊话的犹太人谈论辩驳， 那些人却想下手杀他。

30 弟兄们知道了， 就送他到该撒利亚， 差他往大数去。

31 那时犹太、加利利、撒玛利亚各处的教会， 都得到平安， 被建立起来， 存着敬畏主的心过生活， 并且因着圣灵的激励， 人数增多起来。

32 彼得周游各地的时候， 也到了住在吕大的圣徒那里。

33 他遇见一个人， 名叫以尼雅， 害了瘫痪病， 在床上躺卧了八年。

34 彼得对他说： "以尼雅， 耶稣基督医好你了！ 起来， 收好你的褥子！ "他就立刻起来。

35 所有住在吕大和沙仑的人， 看见了他就归向主。

36 在约帕有一个女门徒， 名叫戴比莎， 希腊话叫多加； 她为人乐善好施。

37 那时， 她因病死了； 有人把她洗净了， 停放在楼上。

38 吕大靠近约帕， 门徒听说彼得在那边， 就派两个人去求他， 说： "请到我们那边去， 不要耽延！ "

39 彼得就动身， 跟他们一同去。到了之后， 他们领他上楼。所有寡妇站在彼得旁边哭， 把多加和她们在一起的时候所做的内衣外衣拿给他看。

40 彼得叫大家出去之后， 就跪下来祷告， 然后转过身来对着尸体说： "戴比莎， 起来！ "她就睁开眼睛， 一看见彼得， 就坐了起来。

41 彼得伸手扶她起来， 叫圣徒们和寡妇都进来， 把多加活活地交给他们。

42 这事传遍了约帕， 就有很多人信了主。

43 此后， 彼得在约帕一个制皮工人西门的家里住了许多日子。