1 I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar av vilka han blev orolig till sinnes, och sömnen vek bort ifrån honom.

2 Då lät konungen tillkalla sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldéer, för att de skulle giva konungen till känna vad han hade drömt, och de kommo och trädde fram för konungen.

3 Och konungen sade till dem: »Jag har haft en dröm, och jag är orolig till sinnes och ville veta vad jag har drömt.»

4 Då talade kaldéerna till konungen på arameiska: »Må du leva evinnerligen, o konung! Förtälj drömmen för dina tjänare, så skola vi meddela uttydningen.»

5 Konungen svarade och sade till kaldéerna: »Nej, mitt oryggliga beslut är, att om I icke sägen mig drömmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola göras till platser för orenlighet.

6 Men om I meddelen drömmen och dess uttydning, så skolen I få gåvor och skänker och stor ära av mig. Meddelen mig alltså nu drömmen och dess uttydning.»

7 De svarade för andra gången och sade: »Konungen må förtälja drömmen för sina tjänare, så skola vi meddela uttydningen.»

8 Konungen svarade och sade: »Jag märker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut är oryggligt,

9 att om I icke sägen mig drömmen, domen över eder icke kan bliva annat än en. Ja, I haven kommit överens om att inför mig föra lögnaktigt och bedrägligt tal, i hopp att tiderna skola förändra sig. Sägen mig alltså nu vad jag har drömt, så märker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen därpå.»

10 Då svarade kaldéerna konungen och sade: »Det finnes ingen människa på jorden, som förmår meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller någon konung, huru stor och mäktig han än var, begärt sådant som detta av någon spåman eller besvärjare eller kaldé.

11 Ty det som konungen begär är alltför svårt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, förutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de dödliga.

12 Då blev konungen vred och mycket förtörnad och befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.

13 När alltså påbudet härom hade blivit utfärdat och man skulle döda de vise, sökte man ock efter Daniel och hans medbröder för att döda dem.

14 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för konungens drabanter, vilken hade dragit ut för att döda de vise i Babel.

15 Han tog till orda och frågade Arjok, konungens hövitsman: »Varför har detta stränga påbud blivit utfärdat av konungen?» Då omtalade Arjok för Daniel vad som var på färde.

16 Och Daniel gick in och bad konungen att tid måtte beviljas honom, så skulle han meddela konungen uttydningen.

17 Därefter gick Daniel hem och omtalade för Hananja, Misael och Asarja, sina medbröder, vad som var på färde,

18 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet bleve uppenbarad, på det att icke Daniel och hans medbröder måtte förgöras tillika med de övriga vise Babel.

19 Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud därför;

20 Daniel hov upp sin röst och sade: »Lovat vare Guds namn från evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till.

21 Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och tillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt de förståndiga deras förstånd.

22 Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet vad i mörkret är, och hos honom bor ljuset.

23 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit mig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat för oss.»

24 I följd härav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade fått befallning att förgöra de vise i Babel; han gick åstad och sade till honom så: »De vise i Babel må du icke förgöra. För mig in till konungen, så skall jag meddela konungen uttydningen.»

25 Då förde Arjok med hast Daniel inför konungen och sade till honom så: »Jag har bland de judiska fångarna funnit en man som kan säga konungen uttydningen.»

26 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade fått namnet Beltesassar: »Förmår du säga mig den dröm som jag har haft och dess uttydning?»

27 Daniel svarade konungen och sade: »Den hemlighet som konungen begär att få veta kunna inga vise, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen.

28 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på ditt läger:

29 När du, o konung, låg på ditt läger, uppstego hos dig tankar på vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som skall ske.

30 Och för mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av någon vishet som jag äger framför alla andra levande varelser, utan på det att uttydningen må bliva kungjord för konungen, så att du förstår ditt hjärtas tankar.

31 Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig, och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och den var förskräcklig att skåda.

32 Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn,

33 dess fötter delvis av järn och delvis av lera.

34 Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna, som voro av järn och lera, och krossade dem.

35 Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

36 Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen:

37 Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära,

38 och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet.

39 Men efter dig skall uppstå ett annat rike, ringare än ditt, och därefter ännu ett tredje rike, ett som är av koppar, och det skall råda över hela jorden.

40 Ett fjärde rike skall ock uppstå och vara starkt såsom järn, ty järnet krossar och sönderslår ju allt; och såsom järnet förstör allt annat, så skall ock detta krossa och förstöra.

41 Men att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett söndrat rike, dock så att det har något av järnets fasthet, ty du såg ju järn vara där, blandat med lerjord.

42 Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.

43 Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder att väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd, men att delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan förbinda sig med lera.

44 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen;

45 ty du såg ju att en sten blev lösriven från berget, dock icke genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparen, leran, silvret och guldet. Så har en stor Gud uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är viss, och dess uttydning är tillförlitlig.»

46 Då föll konung Nebukadnessar på sitt ansikte och tillbad inför Daniel, och befallde att man skulle offra åt honom spisoffer och rökoffer.

47 Och konungen svarade Daniel och sade: »I sanning, eder Gud är en Gud över andra gudar och en herre över konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.»

48 Därefter upphöjde konungen Daniel och gav honom många stora skänker och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel.

49 Och på Daniels bön förordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme; men Daniel själv stannade vid konungens hov.

1 尼布甲尼撒在位第二年， 他作了梦， 因此心里烦乱， 不能入睡。

2 于是王吩咐人把术士、用法术的、行邪术的和迦勒底人都召来， 要他们把王的梦告诉王。他们来了， 站在王面前。

3 王对他们说： "我作了一个梦， 心里烦乱， 我要知道这是什么梦。"

4 迦勒底人用亚兰话对王说： "愿王万岁！ 请把那梦告诉仆人， 我们好解释梦的意思。"

5 王回答迦勒底人说： "我已经定旨： 如果你们不把那梦和梦的意思向我说明， 就必被碎尸万段， 你们的家必成为废墟。

6 如果你们能把那梦和梦的意思向我解释， 就必从我这里得礼物、奖赏和大尊荣， 所以你们要把梦和梦的意思向我解释。"

7 他们第二次回答王说： "请王把梦告诉仆人， 我们好解释梦的意思。"

8 王回答说： "我清楚知道你们企图拖延时间， 因为你们看出我已经定旨。

9 如果你们不把那梦向我说明， 只有一个办法对付你们。你们串通在我面前胡言乱语， 希望时势有所改变。你们现在要把梦告诉我， 好使我知道你们真能把梦的意思向我解释。"

10 迦勒底人在王面前回答说： "世上没有人能把王所问的事说出来， 因为从来没有一个伟大和有权势的君王向术士、用法术的和迦勒底人询问过这样的事。

11 王所问的事很难答， 除了那不和世人同住的神明以外， 没有人能在王面前把这事说出来。"

12 因此， 王大发烈怒， 下令杀绝巴比伦所有的智慧人。

13 于是王的御旨发出， 要把智慧人都杀死； 人就寻找但以理和他的同伴， 要杀死他们。

14 那时， 王的护卫长亚略出来， 要杀死巴比伦的智慧人， 但以理就婉转机敏地向他询问；

15 但以理对王的护卫长亚略说： "王的命令为什么这样严厉呢？"亚略就把这事告诉但以理。

16 但以理就进去， 求王宽限， 使他可以把那梦的意思为王解释。

17 但以理回到自己的家里， 把这事告诉他的同伴哈拿尼雅、米沙利和亚撒利雅，

18 要他们为这隐秘的事祈求天上的 神怜悯， 免得但以理和他的同伴与巴比伦其余的智慧人一同灭亡。

19 于是这隐秘的事在夜间的异象中给但以理显明了。但以理就称颂天上的 神。

20 但以理说： "愿 神的名得称颂， 从永远直到永远， 因为智慧和能力都是属他的。

21 他改变时间、季节； 他废王、立王； 他赐智慧给智慧人， 赐知识给聪明人。

22 他显明深奥和隐密的事， 他洞悉暗中的一切， 因为光明与他同住。

23 我列祖的 神啊！ 我感谢你， 赞美你！ 你把智慧和能力赐了给我； 我们向你所求的， 现在你已向我显明， 把王的事告诉了我们。"

24 于是但以理进去见亚略， 就是王委派去杀绝巴比伦的智慧人的， 对他这样说： "不要杀绝巴比伦的智慧人； 请把我带到王面前， 我要把梦的意思向王解释。"

25 亚略就急忙把但以理带到王面前， 对王这样说： "我在被掳的犹大人中找到一个能把梦的意思向王说明的人。"

26 王问称为伯提沙撒的但以理说： "你能向我说明我所见的梦和梦的意思吗？"

27 但以理在王面前回答说： "王所问的那隐秘的事， 没有智慧人、用法术的、术士和占星家能向王解释；

28 只有一位在天上的 神能把一切隐秘的事显明； 他已经把日后将要发生的事告诉你尼布甲尼撒王了。你的梦和你躺在床上时脑海中出现的异象就是这样：

29 王啊！ 你躺在床上时， 想到日后将要发生的事， 那显明隐秘事的 神就把将要发生的事向你说明了。

30 现在这隐秘的事向我显明， 并不是因为我的智慧胜过所有的人， 而是要使王知道梦的意思和你心想明白的事。

31 "王啊！ 你正在观看， 看见有一座大像， 那像甚高， 非常光耀， 竖立在你面前， 样貌十分可怕。

32 这像的头是纯金的， 胸膛和手臂是银的， 腹和腰是铜的，

33 腿是铁的， 脚是铁和泥混杂的。

34 你正观看的时候， 有一块非人手凿成的石头， 击在那座大像铁和泥混杂的脚上， 把脚砸碎了。

35 于是铁、泥、铜、银、金都一同砸得粉碎， 好像夏天禾场上的糠秕， 被风吹散， 无处可寻； 那打碎这像的石头却变成一座大山， 充满全地。

36 "这就是那梦， 现在我们要在王面前讲解那梦的意思。

37 王啊！ 你是万王之王， 天上的 神已经把国度、权柄、能力和尊荣都赐给你；

38 也把散居在各处的世人、田野的走兽和空中的飞鸟， 都交在你手里， 使你管理这一切。你就是那金头。

39 在你以后， 另一国将兴起， 不及于你。后有第三国， 就是那铜的， 要统治全地。

40 还有第四国， 坚强如铁， 因为铁能砸碎击破万物； 铁怎样压碎一切， 那国也要照样砸碎一切。

41 正如你看见那像的脚和脚趾是窑匠的泥和铁混杂的， 那国也必分裂； 正如你看见铁和陶泥混合在一起， 那国也必有铁的坚硬。

42 那些脚趾是铁和泥混杂的， 那国也必是部分坚强， 部分脆弱。

43 你怎样看见铁和陶泥混合在一起， 那国的人也必和列国的人通婚混杂， 却不能彼此联合， 正如铁和泥不能混杂一样。

44 那些王在位的时候， 天上的 神必兴起另一个永不灭亡的国， 国权必不归给别族的人。这国必砸碎毁灭其他各国； 并且这国必存到永远。

45 正如你看见那块从山而出， 非人手凿成的石头， 把铁、铜、泥、银和金都砸碎了， 伟大的 神已把日后必有的结局都告诉王了。这梦是确实的， 梦的意思也是准确的。"

46 尼布甲尼撒王俯伏在地， 向但以理下拜， 又下令向但以理献上供物和香品。

47 王对但以理说： "你们的 神真是万神之神， 万王之王， 又是显明隐秘事的， 因为你能把这隐秘的事显明出来。"

48 于是王提升但以理， 赐他许多贵重的礼物， 使他管理巴比伦全省， 又立他为总长， 管理巴比伦所有的智慧人。

49 但以理求王， 王就委派沙得拉、米煞、亚伯尼歌管理巴比伦省的政务； 但以理却在朝中侍立。