1 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats.

2 Då hade jag en dröm som förskräckte mig; jag ängslades genom drömbilder på mitt läger och genom en syn som jag såg.

3 Därför gav jag befallning att man skulle hämta alla de vise i Babel till mig, för att de skulle säga mig drömmens uttydning.

4 Så kommo nu spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna, och jag förtäljde drömmen för dem, men de kunde icke säga mig dess uttydning.

5 Slutligen kom ock Daniel inför mig, han som hade fått namnet Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande är; och jag förtäljde drömmen för honom sålunda:

6 »Beltesassar, du som är den överste bland spåmännen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande är i dig, och att ingen hemlighet är dig för svår, säg mig vad jag såg i min dröm, och vad den betyder.

7 Detta var den syn jag hade på mitt läger: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt.

8 Ja, stort och väldigt var trädet, och så högt att det räckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens ända.

9 Dess lövverk var skönt, och de bar mycken frukt, så att det hade föda åt alla. Markens djur funno skugga därunder, och himmelens fåglar bodde på dess grenar, och allt kött hade sin föda därav.

10 Vidare såg jag, i den syn jag hade på mitt läger, huru en helig ängel steg ned från himmelen.

11 Han ropade med hög röst och sade: 'Huggen ned trädet och skären av dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt, så att djuren som ligga därunder fara sin väg och fåglarna flyga bort ifrån dess grenar.

12 Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med djuren bland markens örter.

13 Hans hjärta skall förvandlas, så att det icke mer är en människas, och ett djurs hjärta skall givas åt honom, och sju tider skola så gå fram över honom.

14 Så är det förordnat genom änglarnas rådslut, och så är det befallt om denna sak av de heliga, för att de levande skola besinna att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem.'

15 Sådan var den dröm som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du, Beltesassar, må nu säga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan säga mig uttydningen, men du kan det väl, ty heliga gudars ande är i dig.»

16 Då stod Daniel, som också hade namnet Beltesassar, en stund häpen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog åter till orda och sade: »Beltesassar, låt icke drömmen och vad den betyder förskräcka dig. Beltesassar svarade och sade: »Min herre, o att drömmen gällde dem som hata dig, och dess betydelse dina fiender!

17 Trädet som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden,

18 och som hade ett så skönt lövverk och bar mycken frukt, så att det hade föda åt alla, trädet under vilket markens djur bodde, och på vars grenar himmelens fåglar hade sina nästen,

19 det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upp till himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.

20 Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen, vilken sade: 'Huggen ned trädet och förstören det; dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava gått fram över honom',

21 detta betyder följande, o konung, och detta är den Högstes rådslut, som har drabbat min herre konungen:

22 Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.

23 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall återfå ditt rike, när du har besinnat att det är himmelen som har makten.

24 Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri ifrån dina synder genom att göra gott, och ifrån dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga, om till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.»

25 Allt detta drabbade också konung Nebukadnessar.

26 Tolv månader därefter, när konungen en gång gick omkring på taket av det kungliga palatset i Babel,

27 hov han upp sin röst och sade: »Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ära!»

28 Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen: »Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig;

29 du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.»

30 I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; han blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår växte och blev såsom örnfjädrar, och till dess att hans naglar blevo såsom fågelklor.

31 Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike varar från släkte till släkte,

32 honom mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: »Vad gör du?»

33 Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i mitt rike, och ännu större makt blev mig given.

34 Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärar himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.

1 尼布甲尼撒王向住在全地的各国、各族和说各种语言的人宣告说： "愿你们大享平安！

2 我乐意把至高的 神向我所行的神迹奇事宣扬出来。

3 他的神迹多么伟大， 他的奇事多么有力； 他的国是永远的国， 他的统治直到万代！ （本章第1-3节在《马索拉抄本》为3:31-33）

4 "我尼布甲尼撒安逸地住在家中， 在宫里享受荣华富贵。（本节在《马索拉抄本》为4:1）

5 我作了一个梦， 这梦使我惧怕； 我在床上所见的梦幻和我脑海中出现的异象， 都使我惊惶。

6 我就下令把巴比伦所有的智慧人， 都带到我面前来， 要他们把梦的意思向我说明。

7 于是术士、用法术的、迦勒底人和占星家都进来； 我当面把那梦告诉了他们， 可是他们却不能把梦的意思向我说明。

8 "最后， 那照着我神的名， 称为伯提沙撒的但以理， 来到我面前， 他里面有圣神的灵， 我就把梦告诉他：

9 ‘术士的领袖伯提沙撒啊！ 因为我知道你里面有圣神的灵， 没有什么隐秘的事能难倒你； 因此， 你要把我梦中所见的异象和梦的意思告诉我。

10 我躺在床上时脑海中所见的异象是这样： 我看见大地中间， 有一棵树， 十分高大。

11 那树渐长， 而且坚强， 高达于天， 地极所有的人都看得到。

12 它的叶子美丽， 果实繁多， 所有的生物都从它得到食物； 野地的走兽在它下面歇息， 空中的飞鸟栖宿在它的枝头上； 各种生物都从它得着供养。

13 "‘我躺在床上， 在我脑海出现的异象中， 我看见有一位守望者， 就是圣者， 从天上下来，

14 大声呼叫， 这样说： 你们要砍下这树， 削断枝子， 摇落叶子， 打散果子， 把树下的走兽赶散， 把树枝上的飞鸟赶走。

15 然而， 树根的余干却要留在地上， 用铁和铜的链子围住， 留在野地的青草中， 使他被天露滴湿； 使他像走兽一样在地上的草丛中得他的分。

16 使他的心改变， 不再是人的心， 给他一个兽心， 使他经过七年的时期。

17 这是守望者宣告的裁决， 是圣者颁布的决定， 好使世人都知道： 至高者在世人的国中掌权， 他喜欢把国赐给谁， 就赐给谁， 甚至立最卑微的人执掌国权。

18 "‘这就是我尼布甲尼撒王所作的梦。伯提沙撒啊！ 你要把这梦的意思告诉我， 因为我国中所有的智慧人都不能把梦的意思向我说明； 只有你能， 因为你里面有圣神的灵。’"

19 于是那称为伯提沙撒的但以理惊愕片时， 他想到的事使他惊惶。王对他说： "伯提沙撒啊！ 别让这梦和梦的意思使你惊惶。"伯提沙撒回答说： "我主啊！ 愿这梦归给憎恨你的人， 梦的意思归给你的敌人。

20 你所见的树渐长， 而且坚强， 高达于天， 全地的人都看得到。

21 它的叶子美丽， 果实繁多， 所有的生物都从它得到食物； 野地的走兽住在它下面， 空中的飞鸟栖在它的枝头上。

22 王啊！ 你就是那树， 越来越伟大坚强； 你的威势渐长， 高达于天； 你的权柄直到地极。

23 王既然看见一位守望者， 就是圣者， 从天上下来， 说： ‘你们要砍下毁坏这树， 树根的余干却要留在地上， 用铁和铜的链子围住， 留在野地的青草中， 使他被天露滴湿； 使他的分和野地的走兽一样， 直到他经过那七年的时期。’

24 王啊！ 梦的意思就是这样： 这临到我主我王的事， 是至高者的裁决。

25 你必被赶逐， 离开人群， 和野地的走兽同住； 你必像牛一样吃草， 被天露滴湿， 要经过七年的时期； 等到你承认至高者在世人的国中掌权， 他喜欢把国赐给谁， 就赐给谁。

26 守望者既然吩咐要留下树根的余干， 所以， 等到你承认上天的至高者是掌权的， 你的国就必再归给你。

27 因此， 王啊！ 请你接纳我的劝告， 施行公义， 断绝罪过， 怜悯受欺压者， 断绝罪孽， 你的平安或者可以延长。"

28 这一切事都在尼布甲尼撒王身上实现了。

29 过了十二个月， 王在巴比伦王宫的平顶上散步的时候，

30 他说： "这大巴比伦城不是我用大能大力建造作我的京都， 为显我威严的荣耀吗？"

31 这话在王的口中还没有说完， 就有声音从天上传下来， 说： "尼布甲尼撒王啊！ 你的王权被褫夺了。

32 你必被赶逐， 离开人群， 和野地的走兽同住； 你必像牛一样吃草， 要经过七年的时期； 等到你承认至高者在世人的国中掌权， 他喜欢把国赐给谁， 就赐给谁。"

33 这话立刻就应验在尼布甲尼撒身上； 他被赶逐， 离开人群， 像牛一样吃草， 身体被天露滴湿， 直到他的头发长得像鹰毛， 指甲像鸟爪。

34 "七年的日子满了， 我尼布甲尼撒举目望天， 我的理智恢复过来， 我就称颂至高者， 赞美尊崇活到永远的 神。他的统治永无穷尽， 他的国度直到万代。

35 地上所有的居民， 在他来说都是虚无； 在天上的万军中， 他凭自己的意旨行事； 在地上的居民中， 也是这样； 没有人能拦住他的手， 或问他说： ‘你作什么？’

36 "那时， 我的理智恢复过来后， 为着我国的光荣， 我的威严和光辉也都恢复过来了。我的谋臣和官员仍来求见我， 我的王权重新坚立， 我的权势越发增加。

37 现在我尼布甲尼撒赞美、尊崇、荣耀天上的王， 因为他所作的一切都正确， 他所行的也都公平； 行为骄傲的， 他都能贬低。"