1 Darejaves fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugu satraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket.

2 Och över dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att konungen icke lede något men.

3 Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket.

4 Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom.

5 Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.»

6 Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!

7 Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.

8 Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan återkallas.»

9 I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp en skrivelse och utfärda ett förbud.

10 Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.

11 När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.

12 Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.»

13 Då svarade de och sade till konungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, aktar varken på dig eller på det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.»

14 När konungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig bekymmer över huru han skulle kunna rädda Daniel; ända till solnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpa honom.

15 Då skyndade männen till konungen och sade till honom: »Vet, o konung, att det är en Mediens och Persiens lag att intet förbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas.»

16 Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.»

17 Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns signet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.

18 Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; och sömnen flydde honom.

19 Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.

20 Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?»

21 Då svarade Daniel konungen: »Må du leva evinnerligen, o konung!

22 Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har inför honom befunnits oskyldig; ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o konung.

23 Då blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke upptäcka någon skada på honom; ty han hade trott på sin Gud.

24 Sedan lät konungen hämta de män som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, föllo lejonen över dem och krossade alla deras ben.

25 Därefter lät konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som funnos på hela jorden: »Mycken frid vare med eder!

26 Härmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förbliver evinnerligen; och hans rike är sådant att det icke kan förstöras, och hans välde består intill änden.

27 Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under i himmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur lejonens våld.»

28 Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.

1 大利乌按自己的心意， 立了一百二十个总督， 治理全国； （本节在《马索拉抄本》为6:2）

2 他又在这些总督之上， 设立三位监察司（但以理是其中之一）， 监管总督的工作， 免得王受亏损。

3 因为但以理里面有美好的灵性， 所以各方面都比其他的监察司和总督优胜； 王有意立他治理全国。

4 于是这些监察司和总督在但以理治国的事上， 寻找把柄控告他， 只是不能找到任何的把柄和过失， 因为他忠心可靠， 他们找不到他的任何错误和过失。

5 那些人就说： "如果我们要控告这但以理， 就只有在他 神的律法中去找把柄。"

6 这些监察司和总督就相约前来见王， 对他说： "愿大利乌王万岁！

7 国中所有的监察司、总监、总督、谋臣和省长， 一同商议， 请王立一条法例， 实施一道禁令： 无论何人， 在三十天内， 王啊！ 除了向你以外， 若向任何神或任何人求什么， 就必扔在狮子坑中。

8 王啊！ 现在求你立这禁令， 签署这份文告， 使禁令不能更改。按照玛代和波斯的律法， 这样的禁令是不能废除的。"

9 于是大利乌王签署了这禁令文告。

10 但以理知道这文告签署了以后， 就上到自己家里楼顶上的房间， 这房间的窗户朝向耶路撒冷开着； 他一日三次双膝跪下， 在他的 神面前祷告称谢， 像往日一样。

11 那些人相约前来， 看见但以理在他的 神面前祈祷恳求。

12 他们就来到王面前， 提起王的禁令， 说： "你岂不是签署了禁令， 无论何人， 在三十天内， 王啊！ 除了向你以外， 若向任何神或任何人求什么， 就必扔在狮子坑中？"王回答说： "确有此事。按照玛代和波斯的律法， 这样的禁令是不能废除的。"

13 于是他们对王说： "王啊， 在被掳的犹大人中的但以理不理会你的命令， 也不理会你签署的禁令， 竟仍一日三次向他的 神祈求。"

14 王听见了这话， 就非常愁烦； 他定意要搭救但以理， 直到日落的时候， 他还在设法营救但以理。

15 那些人就相约前来见王， 对他说： "王啊， 你该知道， 根据玛代和波斯的律法， 王所立的禁令和法例， 都是不能更改的。"

16 于是王下令， 人就把但以理带来， 扔在狮子坑中。王对但以理说： "你常常事奉的 神， 他必搭救你！ "

17 有人搬了一块石头， 放在坑口， 王又盖上自己的印鉴和众大臣的印鉴， 使惩办但以理的事不得更改。

18 王回到宫里， 整夜没有吃东西， 也不要任何娱乐解闷， 并且睡不着觉。

19 次日黎明， 天一亮， 王就起来， 急忙到狮子坑那里去。

20 他走近坑边的时候， 就用哀痛的声音呼叫但以理， 对但以理说： "永活 神的仆人但以理啊！ 你常常事奉的 神能搭救你脱离狮子吗？"

21 但以理对王说： "愿王万岁！

22 我的 神差遣了他的使者， 封住狮子的口， 使它们没有伤害我， 因为我在 神面前是清白的； 王啊！ 在你面前我也没有作过任何错事。"

23 王就非常高兴， 吩咐人把但以理从坑里拉上来。于是但以理从坑里被拉上来， 他身上一点损伤也没有， 因为他信靠他的 神。

24 王下令， 人就把那些诬蔑控告但以理的人， 连同他们的妻子和儿女都一起带来， 扔在狮子坑中； 他们还没有下到坑底， 狮子就抓住他们， 把他们所有的骨头都咬碎了。

25 后来大利乌王写信给住在全地的各国、各族和说各种语言的人， 说： "愿你们大享平安！

26 现在我下令， 我所统治的全国人民都要在但以理的 神面前战兢恐惧。"他是永活的 神， 他永远长存； 他的国度永不灭亡， 他的统治直到永远。

27 他搭救人， 拯救人； 他在天上地下施行神迹奇事； 他搭救了但以理脱离狮子的爪。"

28 于是这但以理在大利乌作王的时候， 和在波斯人古列作王的时候（本句或译： "于是这但以理在大利乌﹝即波斯人古列﹞作王的时候"）， 事事亨通。