1 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --

2 i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.

3 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.

4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!

5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.

6 Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.

7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.

8 Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.

9 Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från

10 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.

11 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.

12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.

13 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.

14 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.

15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.

16 Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.

17 Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.

18 Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.

19 O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»

20 Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --

21 medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.

22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.

23 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.

24 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.

25 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.

26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.

27 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»

1 玛代人亚哈随鲁的儿子大利乌被立为王， 统治迦勒底国的第一年，

2 就是他作王的第一年， 我但以理从经书上留意到耶和华临到耶利米先知的话， 指出耶路撒冷荒废的年数必满七十年。

3 于是我转向主 神， 禁食， 披麻蒙灰， 借祈祷和恳求寻求他。

4 我向耶和华我的 神祷告、认罪， 说： "主啊！ 伟大可畏的 神， 你向那些爱你， 遵守你诫命的人守约施慈爱。

5 我们犯了罪， 行了不义， 作了恶， 背叛了你， 偏离了你的诫命典章；

6 没有听从你的仆人众先知， 他们奉你的名向我们的君王、领袖、列祖和国中所有的人民说话。

7 主啊！ 你是公义的； 我们满面羞愧， 正如今日的光景； 我们犹大人、耶路撒冷的居民， 和被你赶逐到远近各地的以色列众人， 都因对你不忠而满面羞愧。

8 耶和华啊！ 我们和我们的君王、领袖、列祖， 都满面羞愧， 因为我们得罪了你。

9 虽然我们背叛了主我们的 神， 他仍是满有怜悯和饶恕。

10 我们没有听从耶和华我们 神的话， 没有遵行他借着他的仆人众先知向我们颁布的律法。

11 以色列众人都违背了你的律法， 偏离了你， 不听从你的话， 因此， 神的仆人摩西的律法书上所记载的咒诅和审判， 都倾倒在我们身上； 我们实在得罪了 神。

12 他实现了他的预言， 按着他向我们和那些治理我们的官长所说过的话， 使大灾祸临到我们身上； 耶路撒冷所遇的灾祸是在普天之下从未发生过的。

13 这一切灾祸是按着摩西的律法书上所记载的， 临到了我们身上， 但我们仍没有恳求耶和华我们的 神施恩， 使我们离开罪孽， 明白你的真理。

14 所以耶和华留意使这灾祸临到我们身上， 因为耶和华我们的 神在他所行的一切事上都是公义的， 我们却没有听从他的话。

15 主我们的 神啊！ 你曾用强而有力的手把你的子民从埃及地领出来， 使你自己得了名， 好像今天一样。现在， 我们犯了罪， 作了恶。

16 主啊！ 求你按着你的一切公义， 使你的怒气和忿怒转离你的城耶路撒冷， 就是你的圣山； 因我们的罪和我们列祖的罪孽的缘故， 耶路撒冷和你的子民成了在我们四围的人羞辱的对象。

17 现在， 我们的 神啊！ 求你垂听你仆人的祷告和恳求； 主啊！ 为了你自己的缘故， 使你的脸光照你这荒凉了的圣所。

18 我的 神啊！ 求你侧耳而听， 睁眼垂顾我们的荒凉， 和那称为你名下的城； 因为我们向你恳求， 并不是因着自己的义， 而是因着你的大怜悯。

19 主啊！ 求你垂听。主啊！ 求你赦免。主啊！ 求你应允而行。我的 神啊！ 为了你自己的缘故， 求你不要耽延。因为你的城和你的子民都是称为你名下的。"

20 我还在说话、祷告、承认我的罪和我同胞以色列人的罪， 为我 神的圣山， 向耶和华我的 神恳求的时候；

21 我还在祷告说话的时候， 我先前在异象中所见的那位样貌像人的加百列， 约在献晚祭的时候， 快速地飞（"快速地飞"原文意思难确定， 或译： "在精疲力竭时"）到我面前来。

22 他向我解释， 说： "但以理啊！ 现在我来， 要使你有智慧， 有聪明。

23 你开始恳求的时候， 就有命令发出。因为你是大蒙眷爱的， 所以我来告诉你； 你要留意这信息， 明白这异象。

24 "为你的同胞和你的圣城， 已经定了七十个七， 要结束过犯， 终止罪恶， 遮盖罪孽， 引进永义， 封住异象和预言， 并且膏抹至圣所（"至圣所"或译： "至圣者"）。

25 你要知道， 也要明白， 从发出命令恢复和重建耶路撒冷， 直到受膏君的时候， 必有七个七； 又有六十二个七（"必有七个七； 又有六十二个七"或译： "必有七个七和六十二个七"）， 耶路撒冷连广场和濠沟， 都必重新建造起来； 那是一段困苦的时期。

26 六十二个七以后， 受膏者必被剪除， 一无所有（"一无所有"或译： "不再存在"）； 那将要来的领袖的人民必毁灭这城和圣所。结局必像洪水而来； 必有争战直到末了； 荒凉的事已经定了。

27 一七之内， 他必和许多人坚立盟约； 一七之半， 他必使献祭和供物终止； 他必在殿里（"殿里"原文作"翼上"）； 设立那使地荒凉的可憎的像（"可憎的像"原文是复数）， 直到指定的结局倾倒在那造成荒凉的人身上。"