1 Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;

2 han sade till dem: »Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jag kan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma över denna Jordan.'

3 Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra dig, såsom HERREN har sagt.

4 Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og, amoréernas konungar. vilka han lät förgås, och såsom han gjorde med deras land.

5 HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med dem alldeles såsom jag har bjudit eder.

6 Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han skall icke lämna dig eller övergiva dig.»

7 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela Israel: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att giva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.

8 Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig, han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke frukta och icke vara förfärad.»

9 Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.

10 Och Mose bjöd dem och sade: »Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,

11 då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.

12 Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära, och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord;

13 och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.

14 Och HERREN sade till Mose: »Se, tiden närmar sig att du skall dö. Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter i uppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete.» Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig i uppenbarelsetältet.

15 Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.

16 Och HERREN sade till Mose: »Se, när du vilar hos dina fäder, skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efter främmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem.

17 Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergiva dem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras, och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola de säga: 'Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss som dessa olyckor hava träffat oss.'

18 Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, för allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vänt sig till andra gudar.

19 Så tecknen nu upp åt eder följande sång. Och du skall lära Israels barn den och lägga den i deras mun. Och så skall denna sång vara mig ett vittne mot Israels barn.

20 Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund.

21 Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sång avlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätas och försvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.»

22 Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn lära den.

23 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig.»

24 Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en bok,

25 bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:

26 »Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne mot dig.

27 Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet. Se, ännu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträviga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter min död!

28 Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edra tillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.

29 Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vad fördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjudit eder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när I gören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genom edra händers verk.»

30 Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sång från början till slutet.

1 摩西又把这些话告诉以色列众人，

2 对他们说： "我现今一百二十岁， 不能再照常出入了； 耶和华也曾对我说： 你必不得过这约旦河。

3 耶和华你的 神要亲自领你们过去， 从你们面前消灭这些国的民， 使你们得着他们的地， 照着耶和华说过的， 约书亚要亲自领你们过去。

4 耶和华对待他们， 必好像从前对待他消灭的亚摩利人的两个王西宏和噩， 以及他们的国一样。

5 耶和华必把他们交给你们， 你们照着我吩咐你们的一切命令对待他们。

6 你们要坚强勇敢； 不要害怕， 也不要因他们畏惧， 因为耶和华你的 神与你同去； 他决不撇下你， 也不离弃你。"

7 摩西把约书亚召了来， 在以色列众人面前对他说： "你要坚强勇敢， 因为你要和这人民一同进入耶和华向他们的列祖起誓， 应许要赐给他们的地； 你也要使他们得着那地为业。

8 耶和华亲自在你前头行， 与你同在； 他决不撇下你， 也不离弃你； 你不要害怕， 也不要惊慌。"

9 摩西把这律法写好了， 就交给抬耶和华约柜的利未支派的祭司子孙， 和以色列的众长老。

10 摩西吩咐他们： "每逢七年的最后一年， 就是在豁免年的定期， 住棚节期间，

11 以色列众人来到耶和华你的 神选择的地方朝见他的时候， 你要在以色列众人面前把这律法宣读给他们听。

12 你要召集人民、男人、女人、孩子， 以及你城里的寄居者， 叫他们可以听见， 叫他们可以学习， 好敬畏耶和华你们的 神， 谨守遵行这律法的一切话，

13 也叫他们还不认识这律法的儿女可以听见， 使他们在你们过约旦河去得为业的地上生活的时候， 一生学习敬畏耶和华你们的 神。"

14 耶和华对摩西说： "看哪， 你的死期临近了； 你要把约书亚召来， 你们二人要站在会幕里， 我好吩咐他。"于是摩西和约书亚前去， 一同站在会幕里。

15 耶和华在会幕里， 在云柱中显现， 这云柱停在会幕的门口上面。

16 耶和华对摩西说： "看哪， 你快要和你的列祖长眠了； 这人民要起来， 在他们所要去的地方， 在那地的人中， 与外族人的神行邪淫， 离弃我， 破坏我与他们所立的约。

17 到了那日， 我必向他们大发烈怒， 离弃他们， 掩面不顾他们， 他们就必被吞灭， 并且遭遇很多灾祸和患难。到了那日， 他们必说： ‘我们遭遇这些灾祸， 不是因为我们的 神不在我们中间吗？’

18 到了那日， 因为他们偏向了别的神， 和所作的一切恶事， 我必掩面不顾他们。

19 所以， 现在你们要为自己写下这首诗歌来， 教导以色列人， 放在他们口中， 使这首诗歌成为我反对他们的见证。

20 因为我把他们领进了我向他们的列祖起誓应许的地， 就是流奶与蜜的地， 他们在那里吃饱了， 发胖了， 就必偏向别的神， 事奉他们， 藐视我， 破坏我的约。

21 他们遭遇许多灾祸和患难的时候， 这首诗歌就必在他们面前作证， 因为这首诗歌必不会从他们后裔的口中忘记。其实， 我还未领他们进入我起誓应许之地以先， 他们今日心里所怀的意念， 我都知道了。"

22 摩西就在那一天写下了这首诗歌， 教导以色列人。

23 耶和华吩咐嫩的儿子约书亚， 说： "你当坚强勇敢， 因为你要领以色列人进我向他们起誓应许的地， 我必与你同在。"

24 摩西把这律法的话写在书上， 直到写完了，

25 摩西就吩咐抬耶和华约柜的利未人说：

26 "你们要把这律法书， 放在耶和华你们的 神的约柜旁， 可以在那里作反对你们的见证，

27 因为我知道你们的悖逆和硬颈。看哪， 我今日还活着与你们同在的时候， 你们尚且悖逆耶和华， 何况我死了以后呢？

28 你们要把你们各支派的众长老和官长都召集到我这里来， 我好把这些话说给他们听， 并且呼天唤地对他们作证。

29 因为我知道我死了以后， 你们必完全败坏， 偏离我吩咐你们的道路； 在末后的日子必有灾祸临到你们身上， 因为你们必行耶和华看为恶的事， 以你们手所作的事， 惹他发怒。"

30 于是摩西把这首诗歌的话， 都说给以色列的全体会众听， 直到说完了。