1 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden höre min muns ord.
2 Såsom regnet drype min lära, såsom daggen flöde mitt tal, såsom rikligt regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets brodd.
3 Ty HERRENS namn vill jag förkunna; ja, given ära åt vår Gud.
4 Vår klippa -- ostraffliga äro hans gärningar, ty alla hans vägar äro rätta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han.
5 De åter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam för Israel, det vrånga och avoga släktet!
6 Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.
7 Tänk på de dagar som fordom voro; akta på förgångna släktens år. Fråga din fader, han skall förkunna dig det, dina äldste, de skola säga dig det.
8 När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.
9 Ty HERRENS folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren tjöto. Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård, han bevarade honom såsom sin ögonsten.
11 Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom på sina fjädrar.
12 HERREN allena ledsagade honom, och ingen främmande gud jämte honom.
13 Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av markens gröda; han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.
14 Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, fett av lamm fick du ock, vädurar från Basan och bockar, därtill fetaste märg av vete; och av druvors blod drack du vin.
15 Då blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.
16 Ja, de retade honom genom sina främmande gudar, med styggelser förtörnade de honom.
17 De offrade åt onda andar, skengudar, åt gudar som de förut icke kände, nya, som nyss hade kommit till, och som edra fäder ej fruktade för.
18 Din klippa, som hade fött dig, övergav du, du glömde Gud, som hade givit dig livet.
19 När HERREN såg detta, förkastade han dem, ty han förtörnades på sina söner och döttrar.
20 Han sade: »Jag vill fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de få; ty ett förvänt släkte äro de, barn i vilka ingen trohet är.
21 De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.
22 Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar.
23 Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.
24 De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter som bittert pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift.
25 Ute skall svärdet förgöra deras barn, och inomhus skall förskräckelsen göra det: ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän.
26 Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem, göra slut på deras åminnelse bland människor',
27 om jag icke fruktade att deras fiender då skulle vålla mig grämelse, att deras ovänner skulle misstyda det, att de skulle säga: 'Vår hand var så stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'»
28 Ty ett rådlöst folk äro de, och förstånd finnes icke i dem.
29 Vore de visa, så skulle de begripa detta, de skulle första vilket slut de måste få.
30 Huru kunde en jaga tusen framför sig och två driva tiotusen på flykten, om icke deras klippa hade sålt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem?
31 Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa; våra fiender kunna själva döma därom.
32 Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak.
33 Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.
34 Ja, sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.
35 Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag, och vad dem väntar kommer med hast.
36 Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk, och över sina tjänare skall han förbarma sig, när han ser att deras kraft är borta, och att det är ute med alla och envar.
37 Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?
38 Var äro de som åto deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa eder, må de vara edert beskärm.
39 Sen nu att jag allena är det, och att ingen Gud finnes jämte mig. Jag dödar, och jag gör levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.
40 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:
41 när jag har vässt mitt ljungande svärd och min hand tager till att skipa rätt, då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner och vedergällning av dem som hata mig.
42 Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden.
43 Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.
44 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång inför folket.
45 Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela Israel,
46 sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem, att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.
47 Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»
48 Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:
49 »Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn till besittning.
50 Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget Hor och blev samlad till sina fäder;
51 detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke höllen mig helig bland Israels barn.
52 Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.»
1 "天哪， 留心吧， 我要说话； 地啊， 聆听我口中的言语。
2 我的教训下降如雨， 我的言语滴落如露， 像细雨落在青草上， 像甘霖降在蔬菜上。
3 因为我要宣告耶和华的名； 你们要尊崇我们的 神的伟大。
4 他是磐石， 他的作为完全， 因为他一切所行的全都公平； 他是诚实无伪的 神， 又公义， 又正直。
5 这世代向他行事败坏， 就不是他的儿女， 满有弊病， 这实在是个乖僻弯曲的世代。
6 愚昧无知的人民哪， 你们这样报答耶和华吗？他不是你的父， 不是把你买回来的吗？他造了你， 建立了你。
7 你要回想古时的日子， 思念历代以来的年月； 问你的父亲， 他必告诉你； 问你的长者， 他们必对你说。
8 至高者把地业赐给列国的时候， 把人类分开的时候， 就照着以色列子孙的数目， 立定了万民的境界。
9 但耶和华的分就是他的子民， 他的产业就是雅各。
10 耶和华在旷野之地遇见了他， 在荒凉之地和野兽吼叫的荒野， 遇见了他， 就环绕他， 看顾他， 保护他， 好像保护自己眼中的瞳人一样。
11 又像老鹰搅动巢窝， 飞翔在雏鹰之上， 扇展翅膀， 接取雏鹰， 背在自己的两翼之上。
12 耶和华独自领导了他， 并没有外族人的神与他同在。
13 耶和华使他乘驾地的高处， 得吃田间的土产； 又使他从岩石中吸蜜， 从坚固的磐石中取油。
14 也吃牛酪和羊乳， 羊羔的脂肪， 巴珊的公牛和公山羊， 以及上好的麦子； 也喝了葡萄汁酿成的酒。
15 但耶书仑肥胖了， 就踢跳， ‘你肥胖了， 你粗壮了， 你饱满了， ’他离弃了造他的 神， 轻看了救他的磐石。
16 他们以外族人的神激动了 神的愤恨， 以可憎之事惹起了他的怒气。
17 他们献祭给鬼魔（他们不是神）， 就是他们从来不认识的神， 是近来新兴的， 是你们的列祖所不惧怕的。
18 你轻忽了生你的磐石， 你忘记了产你的 神。
19 因为他的儿女激怒了 神， 耶和华看见了， 就弃绝了他们，
20 说： ‘我必掩面不顾他们， 要看看他们的结局怎样； 因为他们是乖曲的一代， 心里没有信实的人。
21 他们以不是神的神激动了我的愤恨， 以虚无之物惹动了我的怒气； 我也以不是子民的人激动他们的愤恨， 以愚昧的国民惹动他们的怒气。
22 因为在我的怒中有火燃烧起来， 烧到阴间的深处， 把大地和地的出产尽都吞灭， 连山的根基也烧着了。
23 我要把灾祸加在他们身上， 把我的箭向他们射尽。
24 他们必因饥荒消瘦， 被热病和毒症消灭； 我也要打发野兽用牙齿咬他们， 和土中的蛇类用毒液害他们。
25 外有刀剑， 内有惊恐， 使人丧亡， 使少男少女， 婴孩和白发老人， 尽都丧亡。
26 我原想： "我要把他们分散到各处， 把他们的名号都从人间除灭。"
27 但我惧怕仇人激动我， 恐怕敌人误会了， 又恐怕他们说： "是我们的手高举了， 并不是耶和华作了这一切事。"’
28 因为他们是缺乏计谋的国， 他们心中没有见识。
29 如果你们有智慧， 就可以明白这事， 认清自己将来的结局了。
30 如果不是他们的磐石把他们出卖了， 如果不是耶和华把他们交出来， 一人怎能追赶一千人， 二人怎能使万人逃跑呢？
31 连我们的仇敌也自己断定， 他们的磐石不像我们的磐石。
32 因为他们的葡萄树， 是所多玛的葡萄树所出的， 是蛾摩拉的田地所生的； 他们的葡萄是毒葡萄， 每一挂都是苦的。
33 他们的酒是大蛇的毒液， 是虺蛇的剧毒。
34 这不是贮藏在我这里， 封闭在我的宝库中吗？
35 等到他们失足的时候， 我要伸冤报应； 因为他们遭遇灾难的日子近了， 那预备要临到他们身上的事， 必快快临到。
36 耶和华要为自己的子民伸冤， 为自己的仆人难过， 因为耶和华看见他们的能力已经消逝， 为奴的或自由的都没有剩下一人。
37 他必说： ‘他们的神在哪里呢？他们投靠的磐石在哪里呢？
38 就是向来吃他们祭牲脂肪的， 喝他们奠祭之酒的神在哪里呢？让他们兴起来帮助你们吧， 愿他们保护你们吧！
39 现在你们要知道， 只有我是那一位， 除我以外， 并没有别的神； 我使人死， 也使人活； 我打伤， 我也医治； 没有人可以从我的手里抢救出去。
40 我向天举手说： 我活到永永远远；
41 如果我磨亮了我的刀剑， 如果我掌握了审判权， 就必向我的仇敌伸冤， 必向恨我的人报应。
42 我要使我的箭饮血饮醉， 就是被杀的人和被掳的人的血； 我的刀剑要吃肉， 就是吃仇敌长发首领的肉。’
43 列国啊， 你们当与耶和华的子民一同欢呼， 因为他要伸他仆人流血的冤， 他要向他的仇人报复， 他要救赎他的地和他的子民。"
44 摩西和嫩的儿子约书亚前来， 把这首诗歌的一切话都说给人民听。
45 摩西向以色列众人说完了这一切话，
46 就对他们说： "我今日警告你们的一切话， 你们都要放在心上， 好吩咐你们的子孙谨守遵行这律法上的一切话。
47 因为这不是空洞、与你们无关重要的事， 而是你们的生命； 借着这事， 你们在过约旦河去得为业的地上， 才可以日子长久。"
48 就在那一天， 耶和华对摩西说：
49 "你要上这亚巴琳山去， 就是尼波山， 在耶利哥对面的摩押地， 观看我赐给以色列人为业的迦南地。
50 你必死在你登上的山上， 归到你的族人那里去， 像你的哥哥亚伦死在何珥山上， 归到他的族人那里去一样。
51 因为你们在寻的旷野， 在加低斯米利巴水边， 在以色列人中间悖逆我， 在以色列人中间没有尊我为圣。
52 我赐给以色列人的地， 你可以从对面观看， 却不得进去。"