1 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för eder, och lären eder dem och hållen dem och gören efter dem.

2 HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.

3 Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund, utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva.

4 Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden.

5 Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden för elden och stegen icke upp på berget. Han sade:

6 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

7 Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

8 Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är i vattnet under jorden.

9 Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, sin Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

10 men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

11 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

12 Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud, har bjudit dig.

13 Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

14 men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må hava ro såväl som du.

15 Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen.

16 Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

17 Du skall icke dräpa.

18 Du skall icke heller begå äktenskapsbrott.

19 Du skall icke heller stjäla.

20 Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa.

21 Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör din nästa.

22 Dessa ord talade HERREN till hela eder församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med hög röst, och han talade så intet mer. Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig.

23 När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för edra stammar, så ock edra äldste.

24 Och I saden: »Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock låta henne bliva vid liv.

25 Varför skola vi då likväl dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi än vidare få höra HERRENS, vår Guds, röst, så måste vi dö.

26 Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort, höra den levande Gudens röst tala ur elden och dock bliva vid liv?

27 Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vilja vi höra det och göra därefter.»

28 Och HERREN hörde edra ord, när I så taladen till mig; och HERREN sade till mig: »Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De hava rätt i allt vad de hava talat.

29 Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle alla mina bud alltid! Det skulle ju då gå dem och deras barn väl evinnerligen.

30 Gå nu och säg till dem: 'Vänden tillbaka till edra tält.'

31 Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för dig alla de bud och stadgar och rätter som du skall lära dem, för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.»

32 Så hållen nu och gören vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till höger eller till vänster.

33 På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i besittning.

1 摩西把以色列人都召了来， 对他们说： "以色列人哪， 我今日讲给你们听的律例和典章， 你们要听从， 要学习， 要谨慎遵行。

2 耶和华我们的 神在何烈山与我们立了约。

3 这约， 耶和华不是与我们的列祖立的， 而是与我们今日在这里还活着的人立的。

4 耶和华在山上， 从火中， 面对面的与你们说话。

5 那时， 我站在耶和华和你们中间， 要把耶和华的话告诉你们； 你们因为惧怕那火， 所以没有上到山上来， 耶和华说：

6 "‘我是耶和华你的 神， 曾经把你从埃及地， 从为奴之家领出来。

7 "‘除我以外， 你不可有别的神。

8 "‘你不可为自己做偶像， 也不可做天上、地下和地底下水中各物的形象。

9 不可跪拜它们， 也不可事奉它们， 因为我耶和华你们的 神是忌邪的 神； 恨恶我的， 我必追讨他们的罪， 从父亲到儿子， 直到三四代。

10 爱我和遵守我诫命的， 我必向他们施慈爱， 直到千代。

11 "‘不可妄称耶和华你 神的名， 因为妄称耶和华的名的， 耶和华必不以他为无罪。

12 "‘要遵守安息日为圣日， 照着耶和华你 神吩咐你的。

13 六日要劳碌， 作你一切工作。

14 但第七日是属于耶和华你 神的安息日； 这一日， 你和你的儿女、仆婢、牛驴和一切牲畜， 以及你城里的寄居者， 不可作任何的工， 好使你的仆婢可以和你一样享受安息。

15 你要记住： 你在埃及地作过奴仆； 耶和华你的 神用大能的手和伸出来的膀臂， 把你从那里领出来， 因此耶和华你的 神吩咐你要守安息日。

16 "‘要孝敬父母， 照着耶和华你的 神吩咐你的， 使你可以得享长寿， 也使你在耶和华你的 神赐给你的地上， 得享福乐。

17 "‘不可杀人。

18 "‘不可奸淫。

19 "‘不可偷盗。

20 "‘不可作假证供陷害你的邻舍。

21 "‘不可贪爱你邻舍的妻子； 不可贪图你邻舍的房屋、田地、仆婢、牛驴和你邻舍的任何东西。’

22 "这些话就是耶和华在山上， 从火中、密云中、幽暗里， 大声对你们全体会众所说的， 并没有加添什么； 他把这些话写在两块石版上， 交给了我。

23 那时山上被火烧着， 你们听见有声音从黑暗中发出来的时候， 你们各支派的首领和你们的长老， 都走到我这里来，

24 说： ‘看哪， 耶和华我们的 神把他的荣耀和伟大显给我们看， 我们又听见他从火中发出来的声音； 今日我们看见了 神与人说话， 而人还能活着。

25 现在这大火快要吞灭我们了， 我们为什么要冒死呢？如果我们再听见耶和华我们 神的声音， 我们就必死亡。

26 因为有血肉生命的人， 有谁像我们一样， 听见永活的 神从火中说话的声音， 还能活着呢？

27 现在求你走前去， 听听耶和华我们的 神要说的一切话； 然后你要把耶和华我们的 神对你所说的一切话， 都告诉我们； 我们就必听从， 也必遵行。’

28 "你们对我说话的时候， 耶和华听见了你们说话的声音； 耶和华就对我说： ‘这人民对你所说的话， 我都听见了； 他们所说的都很好。

29 但愿他们常常存着这样的心， 敬畏我， 遵守我的一切诫命， 使他们和他们的子孙永享福乐。

30 你去对他们说： "你们回到自己的帐棚里去吧。"

31 至于你， 你要站在我这里； 我要把一切诫命、律例、典章， 都告诉你； 你要教导他们， 使他们在我赐给他们作产业的地上遵行。’

32 所以， 你们要照着耶和华你们的 神吩咐你们的， 谨守遵行， 不可偏离左右。

33 你们要走在耶和华你们的 神吩咐你们走的路上， 使你们可以活着， 可以享福， 并且使你在将要占领为业的地上， 可以长久居住。"