1 Hör, Israel! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen,

2 anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: »Vem kan stå emot Anaks barn!»

3 Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig.

4 Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: »För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning.» Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig.

5 Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

6 Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk.

7 Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din Gud. Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot HERREN.

8 Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så att han ville förgöra eder.

9 När jag hade stigit upp på berget för att taga emot stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka.

10 Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där.

11 Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna, gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

12 Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå med hast ned härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit sig till, vad fördärvligt är. De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte.»

13 Och HERREN talade till mig och sade: »jag har sett att detta folk är ett hårdnackat folk.

14 Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta.»

15 Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld; och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor.

16 Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån den väg som HERREN hade bjudit eder gå.

17 Då fattade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon.

18 Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom.

19 Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra eder. Och HERREN hörde mig även denna gång.

20 Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra honom, och jag bad då jämväl för Aron.

21 Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned från berget.

22 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock HERREN.

23 Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

24 Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då jag lärde känna eder.

25 Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han ville förgöra eder.

26 Och jag bad till HERREN och sade: »Herre, HERRE, fördärva icke ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

27 Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd;

28 på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut: 'Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem ut och lät dem dö i öknen.'

29 De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.»

1 "以色列啊， 你要听， 你今日快要过约旦河， 进去赶出比你又大又强的列国， 占领坚固、高得顶天的城市。

2 那地的民族又高又大， 就是亚衲族的人， 是你知道的， 你也听过有人指着他们说： ‘谁能在亚衲族人面前站立得住呢？’

3 所以今日你要知道， 耶和华你的 神要像烈火一样在你面前过去； 他要消灭他们， 他要在你面前把他们征服； 这样你就可以照着耶和华吩咐你的， 把他们赶走， 使他们迅速灭亡。

4 耶和华你的 神把这些国的民从你面前驱逐出去以后， 你心里不要说： ‘耶和华把我领进来取得这地， 是因着我的义。’其实耶和华从你面前把这些国的民赶出去， 是因着他们的恶。

5 你进去取得他们的地， 并不是因着你的义， 也不是因着你心里的正直， 而是因着这些国的民的恶， 耶和华你的 神才把他们从你面前赶出去， 为要实践他向你的列祖亚伯拉罕、以撒、雅各， 起誓应许的话。

6 你要知道， 耶和华你的 神把这美地赐给你作产业， 并不是因着你的义； 你本来是顽固的民族。

7 "你要记住， 不可忘记， 你在旷野怎样惹耶和华你的 神发怒； 自从你出了埃及地的那天起， 直到你们来到这地方， 你们常是反抗耶和华的。

8 你们在何烈山又惹耶和华发怒， 以致耶和华向你们发怒， 要灭绝你们。

9 那时， 我上了山， 要领受石版， 就是耶和华与你们立约的石版； 那时我在山上住了四十昼夜， 不吃不喝。

10 耶和华把那两块石版交给了我， 是 神用手指写的； 石版上所写的， 是耶和华在大会之日， 在山上从火中对你们所说的一切话。

11 过了四十昼夜， 耶和华把那两块石版， 就是约版， 交给了我。

12 耶和华对我说： ‘你起来， 从这里赶快下去， 因为你从埃及领出来的人已经败坏了， 他们很快就偏离了我吩咐他们走的道路， 为自己铸造了偶像。’

13 "耶和华又对我说： ‘你看这民族真是一个顽固的民族。

14 你不要管我， 我要消灭他们， 把他们的名字从天下除去； 我要使你成为一个比他们更强更大的国。’

15 于是我转身， 从山上下来， 山上有火烧着； 我手中拿着两块约版。

16 我观看， 见你们自己铸造了牛犊， 很快就离开了耶和华吩咐你们走的道路。

17 我拿着那两块石版， 从我两手中扔下去， 在你们眼前摔碎了。

18 为了你们所犯的一切罪， 作了耶和华看为恶的事， 惹他发怒， 我就像先前那样， 俯伏在耶和华面前， 四十昼夜， 不吃不喝。

19 因为耶和华向你们大发烈怒， 要消灭你们， 我就很惧怕； 但是那一次耶和华也听了我的恳求。

20 耶和华也向亚伦发怒， 要消灭他； 那时候我也为亚伦祈祷。

21 我把你们的罪， 就是你们铸造的牛犊， 拿去用火烧了， 又把它捣碎， 磨成细粉， 像灰尘一样； 我把这灰尘撒在从山上流下来的溪水中。

22 "后来你们在他备拉、玛撒、基博罗．哈他瓦， 又惹耶和华发怒。

23 耶和华打发你们离开加低斯．巴尼亚， 说： ‘你们上去得我赐给你们作产业的地。’那时你们竟违背耶和华你们的 神的命令， 不相信他， 不听从他的话。

24 自从我认识了你们那一天起， 你们就常常悖逆耶和华。

25 "因为耶和华说要消灭你们， 我就俯伏在耶和华面前， 共俯伏了四十昼夜。

26 我祈求耶和华， 说： ‘主耶和华啊， 求你不要毁灭你的子民， 你的产业， 就是你借着你的大能救赎， 借着你有力的手从埃及领出来的。

27 求你记念你的仆人亚伯拉罕、以撒、雅各； 不要看这民族的顽固、邪恶和罪过，

28 免得你领我们从那里出来的那地的人说： "耶和华因为不能把他们领进他应许的地， 又因为恨他们， 所以才把他们领出来， 要在旷野杀死他们。"

29 但是， 他们是你的子民， 是你的产业， 又是你借着大能和伸出来的膀臂领出来的。’"