1 Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
2 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
3 Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
4 Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
5 Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
6 Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
7 Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
8 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
9 Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
10 Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
11 Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
12 Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
13 Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
14 När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
15 Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
16 Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»
17 Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
18 Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
1 以下是传道者， 就是在耶路撒冷作王、大卫的儿子所说的话。
2 传道者说： 虚空的虚空。虚空的虚空， 一切都是虚空。
3 人的一切劳碌， 就是他在日光之下的劳碌， 对自己有什么益处呢？
4 一代过去， 一代又来， 地却永远存在。
5 太阳升起， 太阳落下， 匆忙回到它上升之处。
6 风向南刮， 又往北转， 循环周行， 旋转不息。
7 江河向海里流， 海却不满溢； 江河之水归回本源， 循环流转。
8 万事都令人厌倦， 人说， 说不尽； 眼看， 看不饱； 耳听， 听不足。
9 已有的事必再有， 作过的事必再作； 日光之下并无新事。
10 有什么事人可以说： "看啊！ 这是新的"？其实， 很久之前已经有了， 在我们之前早就有了。
11 以前的事， 无人记念； 将来的事， 后来的人也不追忆。
12 那时， 我传道者在耶路撒冷作以色列的王。
13 我曾用智慧专心寻求查究天下所发生的一切事； 原来 神给予世人的， 是劳苦的担子， 叫他们为此烦恼。
14 我看过日光之下所发生的一切事， 不料， 一切都是虚空， 都是捕风。
15 弯曲的， 不能弄直； 缺少的， 不能数算。
16 我自己心里说： "我得了极大的智慧， 胜过所有在我以前统治耶路撒冷的人； 我见识了许多智慧与知识。"
17 我又专心究察智慧和知识， 狂妄和愚昧， 才知道这也是捕风。
18 因为多有智慧， 就多有烦恼； 加增知识， 就加增痛苦。