1 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;

2 Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet,

3 den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;

4 då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten;

5 då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;

6 ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen

7 och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.

8 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet! ----

9 För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många ordspråk författade han.

10 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.

11 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.

12 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

13 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.

14 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.

1 在你壮年的日子， 当记念你的创造主。不要等到衰败的日子， 就是你所说： "我毫无喜乐"的那些年日临到，

2 日头、光明、月亮、星宿变暗， 雨后乌云再现的时候。

3 那时， 看守房子的发抖， 强壮的弯腰， 推磨的稀少， 都停了工， 往窗外看的都昏暗了，

4 当街的门口关闭， 推磨的声音微弱。雀鸟一叫， 人就起来。唱歌的歌声（"歌声"原文作"女子"）都低微。

5 人怕高处， 怕路上有惊吓。杏树开花， 蚱蜢蹒跚而行， 催情果失效。因为人归他永远的家， 哭丧的在街上游行。

6 银链断掉， 金碗破裂， 瓶子在泉旁破碎， 打水的轮子在井边破烂。

7 尘土要归回原来之地， 灵要归回赐灵的 神。

8 传道者说： "虚空的虚空， 一切都是虚空。"

9 传道者不但有智慧， 还将知识教训众人； 他既揣摩， 又查考， 也编撰了许多箴言。

10 传道者搜寻可喜悦的话， 正确地写下真理。

11 智慧人的言语像刺棒， 他们所汇集的箴言像钉牢的钉子， 都是一位牧者所赐的。

12 我儿， 还有， 你当受劝勉： 著书多， 没有穷尽； 读书多， 身体疲倦。

13 你们一切都听见了， 总而言之， 应当敬畏 神， 谨守他的诫命， 因为这是每一个人的本分。

14 人所作的每一件事， 连一切隐藏的事， 无论是善是恶， 神都必审问。